Alla inlägg under december 2007

Av Zkrivaren - 31 december 2007 23:14

I de sista skälvande 47 minuterna ger jag er ABBA och Happy New Year.

ANNONS
Av Zkrivaren - 31 december 2007 19:29

Kalle kommer hem ovanligt sent efter en blöt kväll.

- Att du inte skäms. Komma hemvinglande klockan sju på morgonen, fräser hustrun.

- Klockan sju? Och här ligger du och drar dig!


**********************


Öberg kommer hem på småtimmarna och är rejält rund under fötterna. Hans fru vaknar och undrar varför han kommer hem så väldigt sent. Han svarade:

- Vi gick hem i bokstavsordning!

ANNONS
Av Zkrivaren - 31 december 2007 16:57

Ett besök i en affär, som mitt ICA, innehåller oftast mer än vad jag skriver, och det här är en sådan sak.


I grannkassan, kassa 1, stod en man med sin ca 15 år gamla sån och en vagn fylld med varor. Däribland ett 6-pack öl och två burkar till det. Sonen tittade på 6-packen och följde den med rodnandeansikte när pappa lyfte upp den på bandet. Sedan tog han påsarna och utan att släppa ölen med blicken, gick han förbi kassan, och tog emot ölen. Ögonen sa:

- Åh, vad jag vill ha. Undrar vad pappan sa?

Av Zkrivaren - 31 december 2007 14:55

Så tog jag mig genom snöstormen på cykeln till centrum, första anhalten var ICA. Lyckades undvika att riva delar av affären när jag tog en korg på 2 meters nivån. Sedan full rulle genom affären och spana in damer och varor, eller var det tvärtom?

Nåja, framme vid kassan hamnade jag åtminstone bakom en snygg ung dam. Hon kom på att hon glömt en sak och bad om ursäkt till mig (!) för det. Men visst var det något bekant..?

Hon kom tillbakade tackade och lade upp varorna. Sedan när hon önskade kassörskan gott nytt, ramlade tiokronan ner, det var ju den goa kassatösen, som nästan lyckades få föregående kund att betala mina varor häromdan.


Efter denna trevliga tur på ICA, som avslutades hos en trevlig kassörska, smet jag in till Coop också, för att se om de hade det ICA inte hade. Det hade dom och jag skyndade mig till kassan, inte till Sara den här gången, men hon som betjänade är lika trevlig hon.


Och till personalen (som tjyvläser här) hos såväl ICA som Coop, önskar jag ett riktigt Gott Nytt År! Vi ses!


Mär jag kom hem funderade jag lite på varför alla hde gått omväg för mig. Visst jag är 184 cm, men vad då? Hemma kom lösningen. Det hade kommit in massor av luft under jackan och spänt ut den så jag såg ut att väga 150 kg och vara i sjunde månaden. Ibland är man uppblåst. 

Av Zkrivaren - 31 december 2007 12:16

Tjugohundratalet skulle bli ändringarnas tid, förändringar till det bättre, sa man till mig. Och den som sa det, fick förbättringar på alla sätt. Själv fick jag försämringarna. Och de forsatte även i år.


Den 15 januari 2007 försvann min före detta, efter att ha lämnat mig med orden:
- Gå och dö!
Hon tog bilen och åkte i Stormen Pers spår, omedveten att träd kunde falla, och gjorde så. Här på orten var det allmänna samtalsämnet just träd som föll, och folk som omkom av träd över sig. Efter tre dygn av skräck, oro, vätskebrist, näringsbrist och sömnbrist, fick jag via ombud veta att hon stuckit för gott. Sexton år var slut!
Mitt liv slog i spillror och självmordstankarna fanns hos mig. Hon hade, efter att ha drivit mig långt bortom för sjukvården kända områden, lämnat mig sårbar och med dödslängtan. Skulle jag överleva, skulle det ta minst sju år att komma tillbaka dit jag en gång var på 1990-talet.

Är du beredd på en tråkig och allt annat än glad läsning? Börja läs delar av vad som hände!

Mars
I början av mars i sista halkan, gick det inte längre. Vänsterfoten stack iväg och jag parerade med två armar vars händer var fyllda med kassar. Tunga sådana. Jag sätter ner högerfoten som sticker iväg och jag drar i asfalten så jordbävningen är ett faktum. Det var nog första gången man hörde åskan i sammanhanget jordbävning, men jag var så ilsk så jag svor. Sedan kom smärtan. Jag hade landat på höger arm och hand. Ett vittne hjälpte mig hem i bil på såphala vägar och när jag kommit in kom skadechocken. Allt snurrade, illamåendet sköljde över mig och rädslan fick tårarna att spruta, men jag vägrade svimma. Två gånger. Jag lyckades med mina skador få iväg ett mejl till x:et, med hopp om förståelse och hjälp till sjukhuset sex mil bort. Hon svarade inte ens, men har senare medgivit att hon läste det. Kontentan blev att jag pratade med vårdcentralen som menade att de kunde titta på skadan när svullnaden gått ner, och den gick ner tre veckor senare. Det blev ingen vård, jag fick för femtielfte gången reparera mig själv. Två konstaterade frakturer i höger arm och komplicerad i handen var utmaningarna. Folk sa till mig att ta mig till sjukan, som sa till mig att svullnaden måste ner. Och jag har dessutom en hund som jag plötsligt fick ta allt ansvar för. En tur till sjukan skulle ta minst tio timmar och var uteslutet för hundens skull. Någon passning fanns inte. En summering gav i handen en 25 procentlig invalidtet på höger hand/arm. Men enda sedan jag vid späd ålder skar av mig ett finger, har jag aldrig lytt dessa prognoser, och idag har jag in invidalitet på cirka två procent. Läkningen tog 12 veckor i anspråk under vilken tid jag var handikappad, men fick klara mig själv.

I slutet av månaden då jag äntligen började att fungera hjälpligt, kom x:et och hennes äckliga kriminella syrra hit för att hämta hennes saker, och syrran skulle bestämma allt. Hon som tidigare stulit saker av mig! Och det gjorde hon den här gången också! Ett antal kartonger och spydigheter senare, lämnade man med hot att återkomma, även när jag inte var hemma, för nyckeln har hon inte återlämnat. Och återkom gjorde man två gånger. Sedan sex månader har jag inte sett henne, men jag har nu bevis för att hon planlade allt redan 2002, samma år jag började må allt sämre.
Hon hade bl a orsakat mig skulder genom att inte betala räkningar, fast hon sagt att hon gjort det och viftatr med kvitto. Hon svartlistade mig bl a hos Telia och fastighetsbolag. Telefonen stängdes av på grund av obetald räkning, på som hon sa 4500 kronor. Häromdan såg jag räkningen, som enligt henne inte hade kommit! Den var på 500 kronor! Hon har även lurat många andra inkl sin egen släkt på företrädesvis pengar, och inga små belopp.

I april orkade jag inte ta itu med något. Jag gav upp. Leva var det sista jag ville. Och planer för verkställan var klara och stoppades i sista minuten. Med tiden började mitt sociala liv att titta fram och jag vågade heja på folk, till slut även att prata. Träffade andra hundägare och grannar. Blev mer sammanbunden med hyresvärden på gott och ont.

Jag började med mycket stapplande steg, en mycket lång bräcklig promenad tillbaka till livet. Beräknad återkomst om 7 år. Min första bok som skrev på rekordtid, hade redan fått en och annan uppföljare i huvudet.

30 maj blev en trevlig dag, då flyttade en skorsten (4-6 cigg/tim) som älskade Dolly Parton och Jolene, särskilt högt spelande nattetid. Nu skulle det bli lugn o ro, trodde jag. Och det blev det i en hel dag. Sedan kom en snorunge, som inte klarar av något annat än att vrida upp ljudet på sin nyinskaffade Hultsfredsanläggning och orsaka skada och förödelse Han är fortfarande kvar på en nåder.

1 juni blev startskottet att på allvar flytta, men då upptäckte jag hur illa allt var för mig, tack vare en person.

September
September blev månaden då jag började se ett ljus långt borta i tunneln jag befann mig i. Men ödet, eller snarare x:et, skulle ändra på det. Hon har sett till att jag inte kan på egen hand flytta härifrån, för hon skall ha koll på vart jag tar vägen bland annat. Så nu satsar jag mer på inneboende, eller kanske hitta en ärlig dam att lära känna (mycket) närmare. intresserade är välkomna att höra av sig.
Kartongerna är packade, cirka 12 st för snabb flytt, om jag skulle få möjligheten. Ekonomin är inte den bästa och lär ta tid att återhämta sig, men jag gör mitt bästa för att påverka den positivt. Fast vem vill ha en småhändig karl med hund? En som trivs i såväl lägenhet som villa och trädgård? Som gärna odlar eget, hanterar blommor, data och bilar, som avskyr falska männsikor och bråk. En som bryr sig (för?) mycket, lite kramig och fyllt med empati, humor och ärlighet.


Oktober

I oktober kom en person in i mitt liv på allvar som kom att påverka mig mer positivt än någon, inte minst jag själv, räknat med. Med telefonsamtal, sms, chatt och annat, kom jag tillbaka. Diagnosen sju års väntetid på tillfrisknande hade halverats enligt kunniga. I september började jag leva på allvar och hann även med att hjälpa andra i liknande situationer. Nio av tio jag hjälpte, blev det positivt resultat av.

Men säg det ytterst trevliga som varar. Efter en kortare tid avtog allt utom chatten. Jag fick ett dödsfall nära mig och i samma ögonblick fick jag ut sorgen efter min fars död 1981! Då fick jag inte ut min sorg, inte ens bearbeta densamma. Nu kom allt på en gång. Tre dagar av sorg innan jag lyckades komma tillbaka.
Inte långt därefter gjorde jag debut här på bloggagratis. Och den ytterst trevliga hjälpen blev ett vanligt trist stöd. Det som hjälpte mig stängdes in.


Oktober-december

Eftersom jag normalt inte gillar vare sig kyla eller mörker såg jag oktober till december som något negativt. Ännu värre med min födelsedag i december och sedan jul o nyår på det. Och ett års dagen närmar sig. Vart tar jag vägen den dagen?
Julen klarade jag med glans, om jag får skryta själv. Nu kommer nyårsafton idag, och nerverna är inte på plats. Samtidigt är jag mer ensam nu än tidigare, mer sårbar, men också lite starkare. Frågan är bara hur mycket mer orkar jag i min ensamhet?

Innan 2007 är slut vill jag tacka just dig besökare, som varit här och läst det jag har skrivit. Jag hoppas verkligen att du fått ut det du sökt och blivit en "stammis". Du måste inte alltid lämna en kommentar, men de uppskattas alltid! Och vill du ge mig finare besöksstatistik, radera cookies innan du kommer nästa gång samma dygn.
Det finns flera jag vill passa på att på detta sätt önska ett Gott Nytt Bloggår! Dessa är:
-
- Bizzan, tack för alla trevliga kommentarer under året dito inlägg i din blogg. Jag återkommer dagligen, Linda.
- Elaina, jag saknar dina fredagsfräckisar. De såg jag alltid fram emot. Trots deras frånvaro besöker jag din blogg ofta.

- Sedan har vi de härligt unga damerna med aptit på livet och oss karlar. Nåja, livet åtminstone. Maggan och Gittan, det finns bara två fel med er. Det skrivs för sällan och Maggans dator har sagt upp sig. Hoppas att allt är väl med er båda och att det skriv nya rader i bloggen under 2008, för mig blir ni inte av med. Jag trivs med damer som prickar in min ålder.
Utöver dessa, finns det naturligtvis flera besökare - ingen nämnd ingen glömd - som tittar in mer eller mindre regelbundet, men jag har inte alla era namn i huvudet, och är för lat att gå igenom alla kommentarerna, i fall sådan lämnats. Gott Nytt på er ändå.
Sedan finns det ett antal bloggare från andra håll, som jag inte tar upp här. De/Ni får på annat sätt höra av mig, även där matkrig lär pågå. ;-)
De som kanske inte får höra av mig är de som svikit, varit oärliga eller jämförbart mot mig företrädesvis under andra halvåret (kommer inte ihåg hela året). Bara ni själva kan ändra på det! Upp till bevis!

2008
Nu tar 2008 vid, jag har inga förhoppningar, vågar inte ha det. Ser bara tillbaka på alla som lovat att komma på besök, och inte gjort det! Och lovat igen! Tackar och bugar.

Jag hoppas bli kvar här och lära känna bloggare, kanske träffa en och annan. Vill det sig kommer jag att åka till huvudstan under sommaren och fara runt, så har du inget för dig, inte är rädd för typer som mig, kanske vi ses över en fika? Å andra sidan så kanske just du vågar besöka mig? Såväl ärligt uppträdande utan baktankar med humor och fika och övernattningsmöjligheter kan ges. Åtminstone just nu, så passa på!

Jag hoppas ändå kunna skriva klart och ge ut ett antal böcker av olika slag under första kvartalet 2008, med förhoppning om att det köps, så sitt inte på häcken nu, ut och rör på dig, köp den och sponsra mig! Ja, så mycket slantar in per bok blir det inte, men alla bäckar små... Eller som tjejen sa när killen beklagade sig över hur stor hon var inuti mellan benen:
- Spruta många strålar då, så får du en sjö!
Det har jag iofs provat, men någon sjö blev det inte, bara jäkligt blött och skönt.

Fotograferandet kommer jag att fortsätta med och kanske, om jag orkar, sjösätta nya spännande projekt under året.

Mitt sökande efter ny bostad där inte x:et hittar mig fortsätter, och hjälp mottages i fall det finns sådana vänliga människor i det här landet? Bredband är nödvändigt då datorn är arbetsredskapet, och varmt inomhus. Sedan kan man alltid diskutera allt annat.

Bloggandet fortsätter och jag hoppas att du fortsätter att titta in och läsa, gärna lämna en kommentar, delta i omröstningar under kommande år. Vill du meddela nåt privat, skriv det först i meddelandet, så slipper alla se det.

Av Zkrivaren - 31 december 2007 11:40

När vi gick med i EU, var det många som jublade. Det skulle bi billigare sprit, trodde man. Det skulle bli enklare att handla i andra länder och köra hem lastvis, trodde man. För den som ville, kunde beställa via nätet, och få hemkört, trodde man.


Men den svenska regeringen lyssnade till Systembolagets höjdare och andra moralister om att supandet skulle ta över och förstöra för så mågna som, dels hade fastnat i träsket och kanske var på väg ut, dels att nya skulle hamna där. Följderna blev inte säskilt mycket billigare alkohol, ingen beställning via nätet, som senare kom till EU-domstolen som gav beställarna vatten p kvarnen (elelr var det alkohol?)  Och köra in lastvis med alkohol försvårades då man krävde att det man tog in skulle vara för personligt bruk.


Ändå idag den 31 december 2007, har systembolaget öppet och säljer som aldrig förr! Och i lördags var det förlängt öppethållande! Alkoholen flödade. Ölburkar ligger och skräpar överallt och fulla ungdomar raglar omkring, bara för att Systembolaget har öppet.


Hur många nya människor kommer inte att fastna i alkoholen nu? De som skulle räddas med begränsningar och förbud inom EU. Här är ett bra tillfälle att dels ha normalöppet i lördags, dels ha stängt idag  Detta skulle minska alkoholintaget, samt minska risken för skador vid skjutande av raketer på grund av onykterhet.


Tack regeringen och systembolaget för att ni tänker på de alkoholtörstande människorna, som fått pengar, kanske från socialen, för att köpa massor av alkohol nu när det hålls öppet hus. 

Av Zkrivaren - 31 december 2007 10:09

Det är inte bara den sista dagen på året, det är första gången på veckor, ja månader, som solen syns! Så vem har tid med datorn?


Idag har Sylvester namnsdag. Grattis!

Av Zkrivaren - 30 december 2007 21:28

"Jag litar på alla människor, men inte på djävulen i dom!" [Italian job]

Och visst ligger det sanning i det. Tyvärr vill jag inte alltid se den, men får den ofta kastad i ansiktet. Värst är det när det är från folk man umgåtts med en tid och haft det trevligt med. Sedan kommer en annan och man trycks ner i en colaflaska, kapsylen skruvas på, och allt kastas i sjön. Sedan upprätthåller man en falsk dialog på det! Det händer mig idag år 2007.


Hur blir då 2008? 

Jag ska försöka lära mig något av de falska människor jag uppenbarligen har, eller har haft, i min närhet. Mer om det imorgon.


Lev väl! 

Presentation

Omröstning

TV-avgift skall betalas...
 ...via en avgift som nu
 ....reklam
 ...skatt
 ...skatt och reklam

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< December 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Zkrivaren med Blogkeen
Följ Zkrivaren med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se