Efter flera dagar av glömska, kom jag så äntligen ihåg att köpa bajspåsar till hunden. Detta som jag glömt i flera dagar. Fulle rulle när till centrum och lagom innan den trångapassagen med skymda hörn, kommer en tjej på en eu-moped isamma höga fart. Vi bromsade hårt båda två och jag väjde så hon kunde fara vidare. Inte bara för artighetens skull utan att vi skulle passera varandra i högertrafik.

Någon sekund senare och det hade smällt. Vilken dejt det hade kunnat bli! 

En irländare hade varit och druckit på puben hela natten. Bartendern sa slutligen att baren skulle stänga. Så irländaren ställde sig upp för att gå men föll huvudstupa ner på golvet. Han försökte resa sig ytterligare en gång; samma resultat. Han tänkte att han kunde kravla sig ut för att få lite frisk luft och förhoppningsvis nyktra till. När han hade kommit ut ställde han sig upp men föll pladask. Så han bestämde sig för att krypa de fyra kvarteren hem. När han fram till dörren ställde han sig men föll även denna gång framstupa. Han kravlade sig genom dörren och in till sovrummet. När han kom fram till sängen försökte han ytterligare en gång ställa sig upp. Denna gång lyckades han ställa sig helt rakt upp men föll snabbt ner i sängen och somnade som en stock så fort hans huvud lade sig på kudden. Han vaknade på morgonen av att hans fru stod över honom och skrek:

-Så du har varit ut och druckit igen!

-Vad får dig att tro det?, frågade han med en oskyldig blick.

-De ringde från puben - du hade glömt din rullstol där igen.

Det var inte bara en usel natt, det var en kall natt som kulminerade vid 8-tiden i morse. Och ännu ligger kylan kvar och det ser ut som jag har hamnat i nordpolen, utfryst och klar. Säljs väl sedan ompackad och klar hos livsmedelsbutikerna för en usel vara till reapris?

På hundturen sprang vi på ett stort antal änder, uppdelade på varsin sida om gångvägen. De längst ifrån vattnet lyfte och landade säker i grupp på vattenytan. Alla utom en, som säkert undrade vad de andra höllt på med. De närmast vattnet tog det säkra före det osäkra, och hoppade i vattnet.

Därifrån började att skrika på den sista gräsanden, fritt översatt: Kom nu då! Nu kan inte vara kvar. Kom NU! Och framför våra nosar gav anden upp för grupptrycket och lyfte. I en elegant båge över mig och hunden för en brant nedfart och snygg landning i vattnet. Ett hundra meter senare var alla uppe igen.

En usel fredags kväll byttes mot en lika usel natt med dålig sömn och nu är det en usel lördagsförmiddag. Och det är inte utan att jag känner mig usel själv.

Idag har Gertrud namnsdag. Grattis!