Alla inlägg under april 2007

Av Zkrivaren - 29 april 2007 23:02

Jag skulle åka bort på en två dagar lång utbildning förlagd till en helg i augusti. Totalt var vi ett hundratal personer från olika avdelningar i hela landet som kom. Många små sötnosar också.

På fredagskvällen var det middag med efterföljande mingel. Jo jo, sånt vet man ju hur det slutar, men vem har något emot det?

Jag kom att hamna vid en parant madam med en kropp som gav mig konstiga känslor i skrevet och ett språk som innebar att jag inte behövde begära is i whiskyn, den hade jag redan på ryggen.

När minglet började drog jag mig i från henne. Fick hon chansen slog hon väl till, sedan skulle man inte kunna ha sex på lika många månader.

Jag kom att börja prata med en kille från Skåne och vi satt vid ett bord lagom onyktra i en livlig diskussion då paranta madamen och en riktig pingla slog sig ner. Nu glömde vi snabbt bort diskussionen, nu beställdes sprit.

Med tiden så hamnade skåningens ena hand under bordsnivån ochjag kunde se på madams ansikte var den var. Så jag gjorde det samma. När handen kom till knäets insida smällde hon ihop och det kändes som fingrarna smulades sönder. Sekunderna efteråt small det i ansiktet och jag hamnade på golvet.

Hur jag tog mig till mitt rum är oklart, men jag somnade med kläderna på i en diagonal ställning som inte kan rekommenderas. På morgonen väcktes jag av telefonen. Vem f-n ringer klockan åtta en lördagsm... Visstja, jag var ju på utbildning.

Jag svarade trevligt i telefonen och blev upplyyst att klockan var åtta, god morgon. Fy för alla hurtbullar när man mår lite dåligt. Av med kläderna in i duschen, på med kläderna och till sal 4.

Ödet hade placerat mig vid skåningens sida och han var redan där när jag kom. Jag satte mig vid hans vänstra sida och nu började allvaret.

Två timmar senare hade vi en paus och då såg jag blåtiran över skåningens högra öga, vad hade hänt? Han berättade att han hade tagit med madam till sitt rum och där hade de suttit i sängen och groggat när han släppte ut sin nyfikna kamrat.

Det blev för mycket för madam, hon slängde groggen i ansiktet, sedan fick hon tag i en ölsejdel som utan större kraft slogs över ögat.
Jag skrattade i tysthet för mig själv. Och vi konstaterade att det var tur att vi inte bodde grannar.

Efter utbildningen, på måndagen när jag klev av bussen vid min bostad, öppnades porten i grannhuset och ut kommer den paranta madamen från utbildningen. Det visade sig att hon bodde där och var karlhatare i i fingerspetsarna.

Av Zkrivaren - 26 april 2007 10:56

I natt hade jag en konstig dröm, den första jag kommer ihåg något av, på väldigt länge.
Jag drömde att jag dog och kom upp till himlen. Först in i en ljus korridor, vita väggar och starkt ljus i väggarna. Efter att ha gått en bra bit kom jag till en hiss. Jag gick in i den och tryckte på den enda lediga knappen av två, märkt UPP.
Jag kände att hissen startade, men inget mer. Någon minut senare känner jag att den bromsar in och dörrarna öppnas. Utanför står en lång kraftig man med stort yvigt grått skägg, i samma färg som håret:
- Välkommen, du ska få en guidad tur.
Vi passerade människor, alla som kommit upp efter livet, på vår vandring. Här fanns allt som fanns på jorden, våldet och kriget undantaget. Efter ett par timmar fick jag ta hissen ner igen, till livet. Men där var det inte som när jag hade lämnat. I sovrummet låg hunden halvdöd, på mattan låg hundskit i högar och urinen stank i sängen.

Ett par timmar i himlen var en vecka i livet, för så lång tid hade förflutit i min frånvaro.
Hur det sedan gick vet jag inte, en liten detalj på min kropp väckte mig för att det var dags att gå till toaletten och kasta vatten.

Av Zkrivaren - 20 april 2007 09:51

Som liten kis i grundskoleåldern var det full fart på fritiden och vi ungar hade kommit in i slangbellaperioden. Vi konstruerade slangbellor på löpande band som skulle ha fått fabriker att slå igen.

Uppfinningsrikedomen avseende märlor var enorm och vad man kunde skjuta på fanns ingen gräns. Det roligaste vi visste var att skjuta en märla i baken på en tjej i kjol. De brydde sig mer om kjolen än om en eventuell smärta.

Vi lekte också krig med slangbella och skarpa märlor. Vi ett av dessa tillfällen kom jag  att hamna i en trappuppgång hukandes bakom en trappa för att ladda om. Om ladda och klar stack jag fram skallen och där var min fiende, och han sköt först.

Sekunden efteråt kände jag en skarp smärta och synen var borta på mitt vänstra öga. Jag gallskrek av rädsla och smärta. Gärningsmannen själv chockades svårt och vuxna kom till undsättning.

Vi ungar fördes båda till sjukhus och hamnade på olika ställen där. Jag kom snabbt till en ögonläkare, som redan förberett operation, då det hade förvarnats innan ankomst.

Han tittade i mitt öga och frågade vad jag såg. Inget sa jag åt honom, men det gör ont. Han "bände" lite på ögat och använde något verktyg och ut något från ögat. Han spolade sedan ögat och ställde samma korkade fråga igen.

Nu kunde jag svara lätt gråtande att jag såg ljus, men inte mera.
Jag fick veta att ögat hade klarat sig, men det skulle ta tid innan jag återfick normal syn igen. En vit plastlucka för ögat och inga flera slangbellor blev ordern.

Kisen som prickade så skickligt ögat, tog mycket illa vid sig och hade varit helt omöjlig att föra ett samtal med, tills han fick veta att jag skulle kunna se igen. Vi kom att vara goda vänner under en lång tid.

Av Zkrivaren - 19 april 2007 12:52

Det var fest hemma och jag en pys på fem bast fick agera betjänt åt föräldranra och deras gäster. Öh du...hick...var är muggen? Dö, skål! Det var ingen hejd på orden. Och så kom den ödestigra beställningen, en 1 liters fruktsoda, snabbt.

Jag lubbade ut i köket hämtade flaskan och lubbade tillbaka och snubblade på tröskeln. Men jag höllt flaskan i ett järngrepp så vi åkte i golvet båda två, och i farten skars höger pekfinger nästan helt av.

Jag skrek, blodet sprutade och alla var plötsligt väldigt nyktra och chockade.
Någon sprang in till grannen och jag tog det säkra före det osäkra och tuppade av.

Jag vaknade på kökssoffan, en sådan där härlig träsoffa, med folk omkring mig och blodet sprutade fortfarande. Man hade bundit fast en handuk över handen och ytterligare en på inrådan av läkare, och de var rödfärgade.

Grannen bar en ånyo avsimmad parvel till bilen och lågsniffade till sjukan. Dåvarande hastighetskontroll hade aldrig sett fordonet. Det kom att betyda mycket.

Hos läkaren, en riktig plågoande och barnhatare, lindades av handdukarna och kastade dem till mina föräldrar, allt under skrik av smärta och rädsla från mig. Samtidigt krävde han att alla vuxna skulle gå ut.

Men duktig läkare, det var han. Han påbörjade en behandling och jag svimmade för tredje gången, en ful ovana denna händelserika dag. När jag vaknade upp höllt en sköterska på att lägga på förband på mitt finger.

Samtidigt informerades mina föräldrar att jag troligen skulle bli stel i fingret för livet. De skulle se till att jag kramade en boll ofta. Det kom jag att göra.

Vid återbesöket för att ta bort stygnen och undersöka fingret blev det läkaren som kom av sig. Min envishet att komma tillbaka hade betalt sig till ett hundra procent. Fingret var återställt och full rörlighet fanns. Ärret blev och är mitt minne av händelsen.

Av Zkrivaren - 18 april 2007 22:53

Partydags, bara att svida om, ta sin last och dra över till Karin. När jag kom var jag tvåa. Före mig hade en annan ung dam kommit som fick huden att knottra sig.

Efter hand kom det flera och totalt blev vi ett trettiotal personer av båda könen. Karin och två till stod i köket och fixade maten. Vi andra intog förrätten flytande. Fast än jag inte kände en snubbe eller snubba, innan festen började, pratade jag med många.

Så kom maten och vi var fyra stora killar som hade brutit oss ur lite grann i en livlig sportdiskussion. Jag var först ut till krubbet och lastade rågat. Synd att pizzatallriken var så liten.

Tillbaka till soffan kom jag efter vissa besvär. Alla ville ha krubb och jag kom trea tillbaka. Precis när jag satt mig och skall till och sätta ifrån mig tallriken kommer kille nummer fyra och sätte sig lite brutalt i andra änden av soffan.

Resultatet blev att soffans ben gav vika under honom och han hamnade på golvet. Maten i luften för att hamna väl spritt ut över deltagare, bord och soffa. Min egen tallriks last kanade och delar hamnade på bordet under tiden som jag hade bekymmer i soffan, och det var inte med damer.

Vi grabbar tog tag i soffan och hivade iväg den ut ur rummet och nästan in till grannen tvärs över. Vilket berodde på att vi var lite vårdslösa med att bedöma avståndet i trapphuset till grannens dörr.

Under tiden tog damerna hand om maten som hamnat på golvet. När vi kom tillbaka blev det stående måltid utan soffa och bord. Tolv timmar senare lämnade jag festen sist och lycklig.

  Alla namn, om sådana nämns är fingerade

Av Zkrivaren - 17 april 2007 09:54

I Stockholm bodde jag länge i ett äldre hus med en gammal hiss, en sån där med gallergrind innanför själva glasdörren som man alltid fick stänga försiktigt.

Gallergrinden var nästan alltid problemet som när jag skulle ut och var på lite dåligt humör. Jag trycker på hissknappen innan jag går tillbaka och stänger och låser ytterdörren. När jag är tillbaka vid hissen ser jag att den inte rör på sig. Röster hörs nerifrån.

- Släpp upp hissfan, vrålade jag ljudligt. Rösterna tystnade, men ingen hiss kom. Nu var jag ilsken och röd av detta for jag ner för trapperna i hög fart. Vid en av lägenhetsdörrarna står en hyresgäst och ber så mycket om ursäkt för hissen, men det var mycket att prata om.

Jag tyckte att man kunde släppa hissen om det nu var så viktigt, tillade jag lite snorkigt.
- Då kanske du drar igen "hissdörren" innan han fryser då, blev svaret och jag stod där som ett frågetecken.

Det visade sig att min gylf stod på vid gavel, trasig. Utan kommentar tryckte jag på hissknappen och reaktionen uteblev igen. Överhettad som en vedspis, sprang jag uppför trapporna och ta mig... åkte inte hissfan ner.

In i lägenheten och byta byxor. Jag hann få på mig byxorna när dörrklockan ljuder. Jag öppnar och där står min träff för kvällen ljuvligt vacker.
- Var har du varit? Jag klev ur bilen och i väntan på hissen pratade jag med en hyresgäst på nedre botten och när jag hörde någon skrika åkte jag upp, men du öppnade inte när jag ringde på. Trodde du var vid bilen, men så var det ju inte.

Vad säger man?

Av Zkrivaren - 16 april 2007 20:55

Jag hade jobbat den här lördagen, morgonpasset dessutom. Börja klockan 08 och sluta 12, sedan med bussen till pendelstationen och i bästa fall hinna med pendeln mot huvudstaden.

Naturligtvis skulle chefen vara där och lika naturligtvis ville han prata med mig om schemat nästa vecka. Adjö tåg.

När jag kom till stationen fick jag vänta i trettiofem minuter. Det enda positiva var vädret som var varmt och gott denna majdag. Tjugofem sköna grader och halvklart. Kan jag inte klaga på.

Men när tåget äntligen kom var det naturligtvis försenat. Jag hamnade tillsammans med tre damer, men var glad att få sitta. Tåget rullade ut från stationen och om femton minuter skulle jag få kliva av, trodde jag.

Jag hann tänka tanken när det smattrade till likt massa vedklampar hälls ut och tåget bromsar hårt. Damerna och jag tittade på varandra. Vi visste att nu gick planeringen åt helvete.

Efter en kvart kom det en uniformerad polis ungerfär samtidigt meddelade tågpersonalen att vi skulle bli stående upp till två timmar! Bara att glo på polisen då.

Polismannen utanför bytte plötsligt ansiktsfärg och fick ur sig något han ätit. Vi såg inte vad det var. Fler poliser kom, en bärande på en stor svart sopsäck. Den var inte tom.

Nittio minuter senare började tåget att rulla. I högtalarna meddelade man att tåget gick endast till närmaste station där det var avstigning för samtliga.

Tur i oturen för min del så kunde jag resa med andra kollektiva färdmedel från den stationen, väldigt försenad, men vad gör man när folk tar livet av sig.

Av Zkrivaren - 16 april 2007 15:59

Det gnälls ofta över folk i trafiken, som körför fort och oaktsamt. Själv fick jag se en man runt 25-30 år komma i cirka 50 km/tim mot ett fartgupp. Precis innan guppet släpper han ratten i 3-4 sekunder.

Vad hade han gjort om bilen plötsligt girat upp på trottoaren, genom staket och in i en trädgård full med lejande barn?

Personligen vill jag ha bort dessa från trafiken för all framtid.

Presentation

Omröstning

TV-avgift skall betalas...
 ...via en avgift som nu
 ....reklam
 ...skatt
 ...skatt och reklam

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards