Idag kom jag att diskutera ämnet ensamhet, något som är så hett att man ska akta sig.

Alla som har familj bryr sig om familjen. Alla som har släkt och riktiga vänner nära sig bryr sig inte. Men de som sitter ensamma i lägenheter, eller ännu värre, driver omkring utomhus, vem ska de fira jul med? Hur mycket julmat äter de?

Jag kan bara utgå från mig själv, som varit på båda sidor. När jag hade det bra var jag hos de som inte hade det, jag träffade ensamma som hemlösa, gav dem en stund av social gemenskap, något jag fick igen under många år.

Idag är jag på andra sidan efter flera års samboförhållande, spräckt av en illasinnad syster. Och den här sidan är fylld av folk som ska resa bort, åka på julbord, löften som inte hålls, folk som påstår sig bry sig, men inte gör det osv.

Det är inte så att jag är desperat behov, ännu. :-) Men var är den mänskliga faktorn i människorna? Är det bara vissa organisationer som ska bry sig? Nej, säger jag. Du ska också bry dig, även om du har en familj, pengar och socialt nätverk, för det finns folk att bry sig om, människor av kött och blod precis som du, som inte valt att leva ensamma! Och det är inte bara i storstäderna!

Tänk vad ett telefonsamtal kan göra, eller att bjuda hem någon för en stunds samvaro på lika villkor, kanske det finns någon lokal för gemensamt utövande av sport?

Fast det kanske inte är värt risken. Risken att få en vän för livet, en som du kan lita på när du behöver hjälp, för alla är inte av samma skrot och korn!

Men som sagt, det är en känslig fråga och flera har spytt galla på mig redan, så snart dör jag väl i ångorna och människoplågaren under bloggarnamnet Zkrivaren, har skrivit sin sista rad.

Med detta inlägg avslutar jag söndagens bloggande och återupptar det imorgon måndag förmiddag.

Lev väl! 

Redan har julens goda tider för de kriminella börjat. Bara under några nätter har ett tiootal inbrott gjorts i närområdet och centrum.

De utnyttjar människornas vana i bostäder som att åka bort under helger, inte minst julhelgen, då alltför många kommer att upptäcka förödelsen efter det ovälkomna besöket i deras frånvaro.

Uttnyttja enkla saker som timers att tända och släcka lampor, sätta igång och stänga av radion, be grannen titta till, någon tittar till och tömmer på post, be grannen ställa sin bil på tomten m.m Men framför allt, ändra inte så att en kriminell ser när du är borta. En sådan sak är att vända ner persiennerna, de som normalt är uppe, eller tvärtom. 

Nu är det svårt att gå ut med hunden när den vill, det finns människor som lär sig och kriminella också.

Som med hennes killes hussar:

- Du brorsan, det är dags att gå ut med hunden.

- Va? Nu? Varför det?

- Då får du schäfersällskap, de går alltid förbi vid den här tiden.

Klart att han lyder och vi träffas och har sällskap. Det är alltid roligare att gå två eller flera jämfört med ensam. Och idag blev det livat. När vi var på återfärd så satte sig hundarna och tittade på orädda gräsänder, då kom en tredje hund med matte och genast satte hundarna av i kolonn, först den sist ankomna taxen, följt av de andra.Vi människor pratade om hundar och deras sätt.

När vi sedan skiljts kom vi att möta grannens hund här i trappan och de satte igång och leka så det hördes, fast det bjöd vi på efter gårdagens helvete som grannen under mig ställde till med för övriga hyresgäster och min hund, som nu ligger vid min sida och sover.

Vädret är en fröjd, varmt och gott och med lite tur solsken, 6-8 grader varmt. Kan det bli bättre? Knappast, om man bor i norrland, det gör inte jag!

Så jag fick släpa mig ut med hunden och gå vår promenad. På sista hälften av rundan kom vi allt närmare den "motoriserade" pudeln. Namnet har den fått av mig för den morrar så det låter som en motor i den. Och matte ville visa att den är inte farlig, något som jag redan konstaterat, men hur farlig är matte då? De kom att gå 50 meter före oss. Jycken spanade in pudeln, jag spanade in matte. Och plötsligt var hundturen alldeles för kort och trevlig. 

...är kommen och tystnaden är bestående, än så länge. Själv har jag sovit oväntat gott och länge, men har nu ont i magen så det räcker.

Hunden fick jag fram efter över en timmes lockande efter omgången igår kväll. Nu ska vi, försenade, ut och se vad det finns att lukta på, för hunden alltså. Husse spanar bara efter damerna.

Idag har Assar namnsdag. Grattis Assar! 

Lördagen började uselt och den slutade hörbart uslet, trots så många trevliga kommentarer idag. Detta eftersom en idiot till granne släppte loss och ett 20-tal personer kom. Många timmar senare, dvs för en timme sedan, tystnade det och nu först vet jag att jag klarade mig, hunden vet jag inte alls. Hon har legat i timmar under sängen utan att säga ett ljud.

Mitt arbete med att redigera och korrekturläsa text, kom av sig, och det är inte första gången tack vare grannen. Som också är orsaken till att jag är två månader försenad.

Lev väl!