Snart är fredagen slut och lika bra är det. Då blir det nämligen lördag, vad man skall hitta på då återstår att se. Kanske samma sak som förra lördagen? För det är ju bara en repris av namn och väder.

Nej, förresten. Det är inte exakt upprepning. Jag ska ligga och dra mig länge imorgon, behöver inte vara orolig att telefon eller mobilen ringer, vet inte ens om de fungerar...jo mobilen tycks göra det. Får kolla ljudstyrkan i signalen också. Hmm, tycks fungera, då är det som jag alltid säger!

Lev väl! 

Det skall vara jämlikhet mellan könen, vilket jag tog upp på toaletten i ett tidigare inlägg, så varför inte ha det ibland djuren också?

Tidigare var det om min katt, Sofie och guldhamstrar. Nu blir det hundar i medföljande video från Youtube.

Idag fick jag samma fråga för femtioelfte tuseende gången, varför fäller karlar aldrig ner/lyfter toalettlocket/ringen, när det släpper ut slangen för vädring och spolning?

Till alla frågvisa damer vill jag meddela att det är här som ni skiljer ut gentlemännen från övriga personer av samma kön. Det är vi som vet att utanför kan det stå det en nödig dam som vill in och dra ner trosorna, för att lätta på trycket. Då är tiden dyrbar varför toasitsen skall ligga nere och locket vara uppfällt  Bara att sätta sig och därmed få några dyrbara sekunder tillgodo.

Visst ska man vara vänlig i trafiken, men frågan är hur vänlig och om det lönar sig?

Idag när jag skulle svänga in till en parkering över mötande körbana, skulle en bil korsa min körbana om jag åkt rakt fram. För att underlätta gick jag över mittlinjen eftersom mötande bil visade med blinkers att denne skulle svänga in på samma parkering. Skönt det eftersom cykel mot bil ger fula skador på cykeln.

Den som kör ut kör ut, men då kommer smarta föraren från ett annat håll och vill proppa igen för oss som var på väg in. En bilist, en cyklist och en gående. Jag fick kasta om cykeln när bilen framför tvingades tvärnita, varvid jag kom i kollissionskurs med den gående. Tack o lov för den deceimeterstora spronga det var mellan bil och rabatt, som jag kunde nyttja.

I det här ögonblicket låg föraren som ställde till det för oss andra riktigt illa till, några snälla tankar kom inte.

Ortens trevligaste(?) kassörska, Sara i Coop, har alltid ett leende till överst, några ord på vägen och aldrig ett ont ord mot sina kunder. Som tack stals hennes bil.

Bilen stoppades senare av polisen med obehörigt folk i. Nu står den på kriminaltekniska och väntar på undersökning. Sveriges egna CSI.

För många år sedan hade jag katt och uppfödning av guldhamstrar, något man siade om skulle bli god kattmat.
Men siarna fick fel och allt fungerade jättebra. Nästan.

Men det berodde inte på katten utan på kunderna som bara ville ha mina lunga fina hamstrar. Jag å andra sidan vägrade förstöra djuren för att tillfredställa människor. Och det vann jag mycket på. Två av dem blev över 3,5 år. Katten blev vän med dem.

En dag när jag kom hem hade de rackarna åter fått upp luckan och föräldrarna som var åtskilda från ungarna satt kvar i buren. Sedan ett fall på en meter till golvet utan att skada sig. Där väntade katten på dem, något de små liven inte tänkt på. Kanske de till och med landade på katten. För när jag kom hem hade katten fångat in dem i ett hörn och med sin kropp blockerat alla försök att smita, utan att skada någon av de små månadsgamla ungarna.

Även katten blev gammal, 17 år.

Fem läkare åkte en helg på andjakt tillsammans. I jaktsällskapet ingick en allmänläkare, en barnläkare, en psykiatriker, en kirurg och en patolog. Efter en stund i gömslet, så flaxade en fågel förbi. Den förste som reagerade var allmänläkaren. Han höjde sin hagelbössa men tvekade:

-Jag är inte riktigt säker om det är en and. Jag känner att jag vill en kollegas utlåtande, sa han. Under tiden hann anden undan, förstås.

Strax därpå uppenbarade sig ytterligare en fågel inom skotthåll. Den här gången var det barnläkarens tur att höja bössan. Även han blev osäker om det verkligen var en and som han hade på kornet, och förresten kunde den ha ungar:

-Jag måste göra en utredning, muttrade han och anden flög lättad vidare.

Näste man att upptäcka en and var den skarpögde psykiatrikern. Han satte bössan till axeln eftersom han var säker på bytets identitet.

- Jag vet att det är en and, men vet den att den är en and? Den lyckliga fågeln försvann under tiden som läkaren brottades med sitt dilemma.

Till slut flög en fjärde fågel förbi, och den här gången var det kirurgens vapen som riktades mot skyn. PANG! Och anden störtade mot marken.
Kirurgen sänkte den rykande pipan och vände sig nonchalant till patologen jämte sig och sa:

- Är du snäll och går och ser efter om det där var en and?

Nu är det dags att ta en kort paus på en sådär tio minuter och ge blod till blodcentralerna. Dessa vädjar om mycket blod nu inför helgerna som kommer. Och faktum är att blodet du lämnar kan rädda liv - kanske ditt eget!