Alla inlägg under oktober 2008

Av Zkrivaren - 31 oktober 2008 22:30

Tony Irwing har ett blåmärke på...snoppen. Det är tydligen en stor nyhet för Expressen.se. Undrar om min kan få samma uppmärksamhet? Han som är så väldresserad att han står upp och hälsar på allt kjoltyg.


Ute är det svinhalt, vilket ger mig ett minne när jag kom till en olycksplats på E 4, söder om Stockholm. En bil med fyra runt en stolpe. Det rådde ishalka på platsen.

Bilen bakom, hade en förare som hade lite bråttom ut. Resultatet en praktvurpa. Sedan kom polisen, och nya vurpor. Själv stod jag på benen och använde fötterna som om jag hade skridskor på mig. Tur att balansen var okay.


Här inne är det varmt och gott, isfritt också. Lite tråkigt är det för helgen vi nu har, är en av tre som jag har svårt med sedan jag tvingades till ensamheten. Och humöret har varit upp och ner idag på flera sätt. Imorgon får vi se hur det blir.


Lev väl!

ANNONS
Av Zkrivaren - 31 oktober 2008 16:48

Den 19 oktober i år fick jag ett mejl som jag lade ut i bloggen, det handlar om våra barn. Kanske du som jag inte tycker att allt som står där passar in som jag vill ha det, men det mesta gör det. Skriv då på, för även om du inte står för allt, så står du bakom det mesta. Eller är du en sådan som gärna har kul i bingen och knuffar ut en försvarslös plutt, som senare får klara sig själv livet igenom? Här återges brevet i sin helhet igen något uppdaterat.


”Väldigt många barn och ungdomar far illa i Sverige idag, det handlar om hundratusentals barn som av skilda anledningar mår dåligt. Vi är många som nu kräver att barnen och ungdomarna prioriteras, de är vår framtid, vår viktigaste prioritering och de skall vara PRIORITET nummer ETT!”

Det är inte bara min egen historia jag har erfarenhet av. Jag har även haft en 11-årig tjej boende hos mig ett halvår i väntan på att komma till en familj. En liten som tog sig själv …  från sitt hem som bestod av tråkigheter för att föräldrarna inte såg till barnens bästa… 11 år och tar sig hemifrån.  Hon hade även en bror 13 år som valde vara kvar hemma, men var här på avlastning från sina föräldrar. I detta fall var inte socialtjänsten till någon hjälp då en av föräldrarna ”trackade” pojken så att han valde till slut vara kvar hemma, instängd på sitt rum.

Nu lever flickan, idag 13 år i avlastningshem, medans pojken, 15 år är kvar hemma och har problem med skola, vänner och har blivit isolerad från släkt, syskon och vänner än om de placerat ut honom i familj. Ska säga, den olämpliga föräldern bor kvar och ställer till ”förtret” för alla i sin omgivning… Så man kan inte säga det är annorlunda idag… 40 år senare

Detta är nu 2 år sedan, men vad det kommer sätta för spår i deras liv vet man inte, men jag hoppas det kommer gå bra. Vad säger det er läsare…

http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=2472″



Jag klär av mig…

Nu kommer jag tillbaka med ett av (vet, för ofta) mitt lååånga och säkert skitjooobbiga inlägg, men jag hoppas en del har tid…

Nu har namninsamlingen 313 på listan, 152 mer än från den 19 okt. Det är dåligt, bättre borde det vara (anser Zkrivaren).

Ibland funderar jag på varför det inte blir bättre ”speed” på viktiga saker som tex barn, sjuka. Men en grusgång eller en parkering eller ett bygge… då tar det fan i mig skruv och namnen väller in, visar sig vara tusental på ett kick… Det kan väl inte vara så illa att vi inte bryr oss?  Att vi är så upptagna av oss själva så vi har inte tid att kämpa för annat? Vet att det finns de som gör massor, det är inte de som frågorna riktas till…

Men nu gäller det barnen, det viktigast vi har och de som ska ta över en dag… de är ju vår trygghet. Om vi vuxna behandlar dem illa, vad får då vi tillbaka? Jo, vi kommer bli lika illa behandlade som gamla då vi behöver omvårdnad och det vill vi väl inte?

Nu är det så att jag var ett av dessa barn som växte upp under ”ogynnsamma” förhållanden, nu är det säkert många som säger att inte man ska skylla på barndomen hur man blir som människa i vuxenlivet…  men visst formar det en. Vi hamnar utanför formen då vi får ta hand om oss själva, vilket många gånger är oerhört svårt som liten. Man dövade sig på olika vis för att orka leva som en outsider, det svarta fåret… som alla i släkten hade något att säga om. De som såg, vågade inte…

När jag växte upp var det oftast barnens fel att det blev bråk, det var den vuxne som fick hjälp mot barnen… det var barnet som skulle tystas ner med medicin eller läggas in på barnpsyk. För att överleva stå på knä och hota för att få komma hemifrån för man hade bara 2 val för att klara sig vidare. Om de hade förstått då skulle det varit tvärtom… det var den vuxne som borde behandlats… fått medicin, suttit inne osv. Detta är min åsikt utifrån mitt eget liv och jag förstår att det finns de med annan uppfattning, det respekterar jag

Man söker sig oftast till ”likasinnade” som också har hamnat utanför formen, bildar en egen familj med dessa, ibland blir de rena ”maffian” i liten tappning.  Ni kan förstå att allt inte går rätt till men man finner tryggheten där. Den trygghet man skulle haft i sin egen familj. Hjälpen till de barn som är utsatta måste komma tidigt i åren så de får en chans att hamna rätt. Uppemot tonåren är det nästan alltid försent… man har redan lärt sig att inte lita på vuxna, då man är så besviken att det inte fanns någon där för en som vågade träda in och hjälpa.

Man blir en kall, hård människa med en tjock mur runt ikring, den muren är svår att riva, kan bli ett kikhål ibland men som täpps till igen då man blir sårad. Sen ska man föröka börja om igen, man försöker förstå, förlåter och lägger det på hyllan för man vill gå vidare… Ska erkänna, en och annan tagg sticker ut ibland… Ibland är det lättast få vara kvar där bakom i skyddet. Jag har nu haft ”turen” , om en ska kalla något tur, att födas med en gen från släkten… Det visar sig att humorn har blivit en av de saker som gjort att jag överlevt motgångar, till mångas förtret då jag skämtar ofta… även om känsliga och allvarliga saker. Om allt och alla… men oftast mig själv, inte alltid man vill vara allvarlig och analysera problem. Ok… lite klumpig emellanåt. Men som ni läst… jag är född utanför formen…

Många av dessa ”familjemedlemmar” är borta idag och ibland går tankarna till dem om hur det gått, har de klarat sig bra? … sitter de inne? … finns de kvar i detta liv eller har de vandrat vidare? Ja, frågorna är många… Nu är det många som har tur och hittat in i samhället, hittar någon att leva med, skaffar barn osv, men många gör det inte…

Så därför är det viktigt att vi kämpar för de små så det inte behöver gå illa, som i förlängningen gör även andra illa…

Jag hoppas nu att fler skriver på, att fler ser till att släkt, vänner får reda på att listan finns. Maila de ni har på er maillista (hemligt), låt det inte stanna hos er.

Om man skulle göra en uträkning skulle det vara massor nu. Om du och nio till skriver på, är det tio nya. Om var och en av er fixar tio nya som skriver på blir det 100 som fixar tio var… osv. Det skulle vara massor av namn.  Vad väntar du på!

ANNONS
Av Zkrivaren - 31 oktober 2008 16:19

Jag kom gåendes mot skolan, skulle ner och handla, det är ju helg. Men istället för att ta allt på en gång delade jag upp det på två dagar. Ena dagen var i förrgår.


När jag närmade mig skolan såg jag att en cykel låg oroväckande in mot en husvägg. För just här är det trångt och ibland går det undan med tvåhjulingarna. Och när jag spanade på 20 meters håll, såg jag att någon låg på rygg och rörde sig inte.

Eftersom jag har lång sjukvårdserfarenhet satte jag av i Helgekliv (f d älgkliv) och med några lliv senare, ser jag att det är en tjej som ligger där och...pratar i mobilen! Det är 1 minusgrad ute och hon ligger på marken på ryggen och har ett glatt samtal i mobilen, klädd i en träningsoverall.

Kall tjej, konstaterar jag, men låter bli att värma upp henne.


Igår när jag kom i motsatt riktning på samma ställe, hör jag något som påminner mig om när man fått vatten i stövlarna och plaskar vidare på land i dem. Visserligen regnade det lätt, men i det här fallet var det en cyklist med punktering på ena hjulet och lite luft i andra, som kom cyklandes.


Två händelser ur verkliga livet!

Av Zkrivaren - 31 oktober 2008 14:50

Så här lagom mitt på dagen innan ishalkan slår till i nästan hela landet, vill jag önska alla en trevlig helg! Var rädda om er!

Av Zkrivaren - 31 oktober 2008 10:45

Det blev en tuff kväll och natt för en del, som var ute i de områden som ovädret slog till. Och det slog till olika. Värst tycker jag det nog var för alla som fastnade vid Ölandsbron, när det blåste runt 30 m/sek. och inte ens bussarna fick rulla över. Och det hände i rusningstrafiken.


Nu fortsätter ovädret med kaos i mälardalen och senare upp över Gävleborg innan det lämnar österut.


Nu när det är mindre oväder är det härligt att vara ute, så du som kan vara det, gå ut och promenera.

Av Zkrivaren - 30 oktober 2008 21:34

Så kom regnet, som hade inslag av snö i sig. Det som ska härjar idag och imorgon i landet.

Naturligtvis var jag tvungen att ta mig ut, ner till...ICA. Lite av varje blev det och tillbaka i blåst o regn, runt 20 m/sek nordlig vind är inte kul.


Hemma ringde telefonen och jag fastnade i den, kan knappast göra annt så trevligt det samtalet var.

Och ännu roligare blev det när jag ringde upp en person i en barnfamilj, där yngste sonen svarade. Jag sa mitt ärende och han lämnade över luren till en vuxen, som hade vissa protester att framföra. Sedan lade personen på luren. Där satt jag och funderade på vad jag skulle ge igen med. Det blev en ny uppringning två timmar senare, en maskin svarade och jag lämnade ett meddelande av speciellt slag. Undrar vad som kommer tillbaka?


Jag kommer tillbaka...hit imorgon och till sängen idag, när allt är klart.


Lev väl!

Av Zkrivaren - 30 oktober 2008 13:21

En man är ute och promenerar på en strand i Kalifornien och funderar över livet när han helt plötsligt utbrister:
- Herre, uppfyll en önskan åt mig!
Plötsligt fylls himlen av mörka moln över hans huvud och han hör Gud säga med mörk röst:
- Eftersom du har försökt att vara mig trogen på alla sätt, ska jag uppfylla en av dina önskningar.
Mannen säger:
- Herre, bygg mig en bro till Hawaii så jag kan åka dit när jag vill.
Gud svarade:
- Din önskan är mycket materialistisk. Tänk dig hur mycket tänkande och arbete det krävs för att den ska gå att bygga. Tänk bara på pelarna som ska gå ända till botten på oceanen! Tänk dig hur mycket betong och stål det skulle gå åt! Jag kan göra det, men det är väldigt svårt för mig att uppfylla dina önskningar om så världsliga ting. Ta dig lite mer tid och tänk ut en annan önskan. En önskan som du tycker skulle ära och glorifiera mig.
Mannen tänkte en lång stund och till slut sade han:
- Herre, jag har varit gift och skilt mig fyra gånger. Alla mina fruar har sagt att jag är okänslig och inte bryr mig om dem. Jag önskar att jag kunde förstå mig på kvinnor. Jag önskar att jag kunde förstå hur de känner inombords. Jag vill veta hur de tänker när de vägrar prata med mig, varför de gråter och vad de menar när de säger:
"ingenting".
Jag vill veta hur man gör en kvinna verkligt lycklig.
Efter ett par minuter sade Gud:
- Vill du ha två eller fyra filer på den där bron.

Av Zkrivaren - 30 oktober 2008 09:49

Att vakna på morgonen när det är mörkt, är inte svårt. Svårare är det när det är kallt ute, och risken för halka och snö finns. Och snön kommer till södra Sverige och landar i kväll och inatt. Värmland fick sitt idag.

Jag tänker på min olycka som kostade höger arm sin fulla funktion, vad blir det nu?

Presentation

Omröstning

TV-avgift skall betalas...
 ...via en avgift som nu
 ....reklam
 ...skatt
 ...skatt och reklam

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
<<< Oktober 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Zkrivaren med Blogkeen
Följ Zkrivaren med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se