Denna näst sista dagen på året, kanske blir min värsta i livet, roliga inlägg till trots. Mer om detta i min nyårssammanfattning...kanske.

Jag var tvungen att skynda till iCA idag. Jag hade lovat min granne det, och löften är något jag håller! Det och ärlighet, är honnörsord för mig.

Naturligtvis köpte jag några saker till och gick till kassaköerna. Av de två valde jag bort "citronen" i ettan och ställde mig i kön till kassa 2.

Sakta gick det framåt tills virriga kärringen kom fram. Hon lyckades stoppa köerna i båda kassorna med sina krångligheter som påverkade personalen. När jag sedan kom fram och fick upp mina varor på bandet, fanns bara en avskiljare kvar. Eftersom kunden före mig skulle till att betala, tog jag den och lade det bakom mina varor. Då säger den trevliga kassörskan med hande på mina varor (inte på mig tyvärr):

- Dessa var de dina?

- Nä, det är det inte, sa jag ärligt, och fick ett leende tillbaka, så golvet blev ovanligt mjukt, eller var det jag som krympte hastigt?

Tack för det leendet, och tur att du inte så mig i förmiddags.

Smällare hör tiden till, men djuren lider fruktansvärt.

Jag minns när jag själv tyckte det var kul att skjuta in det nya året, en tvärhand hög med hund i familjen. Pappa hade riggat upp en ramp för raketerna och lagom innan midnatt, påtalade vår dvärgpudel Pricken, att nu måååste jag ut! Mamma tog ut honom på en kort promenad runt huset vi bodde i. Ett kedjehus med möjlighet att gå runt i en liten cirkel vid akuta lägen.

Under tiden blev klockan avfyrningsdags och vi började fyra på. Det gjorde pappa, jag var för liten, men inte för liten för att råka komma åt en raket som var tänd, så att istället för att åka upp och smälla i luften tog den en slalombana mellan träden och small vid marken. Tur att det var en smällraket. Tänk om någon sett det och sett massa stjärnor. Nu var det ingen som såg, trodde vi.

När vi skjutit våra fem raketer, kom matte och en mycket rädd, och numer svartvit hund hem. Hon berättade i mycket upprörande toner om att hunden satt och gjorde ifrån sig. När han reste sig upp kom en raket i baken och small. Hunden var 3 år, och levde i ytterligare tolv.

Ovanstående är en dramatisk verklig händelse, men det är lika dramatiskt för djuren (hundar, katter, fåglar, vilt) att höra dessa kraftiga smällar. De har betydligt bättre hörsel än vi människor.

Många djur, företrädesvis hundar och katter, mår nu dåligt. Flera får lungnade medel för att klara sig. Så ska det inte vara!

Som jag läste i en blogg (Elaina) så var det konstigt om man inte kunde uppfylla ljudlösa raketer som vid en viss höjd, eller efter en viss tid, "pluppar" ut ett stjärnfall o dyl. Vad djuren skulle bli glada!

Tänk på var ni står och skjuter raketerna! Ställ er långt från bebyggelse och rikta raketerna bort från bebyggelsen, om ni skall skjuta sådana.

Du som har husdjur, ta dem till en plats i bostaden där det hörs minst och var med dem, tills fyrverkerierna klingar av.

Så stördes jag av hunden igen, hon skulle ut, klockan var "Killen". På med paltorna och iväg. Framför oss kom det en hund, en Sibirian Husky, vars husse absolut inte tillät hundarna ens komma nära varandra. Och när vi kommer fram bakom garaget dyker två Collies upp med matte, som tvärstannar så hundarna sitter i luften i sina respektive koppel.

Så går det till när ortens kung och drottning kommer gåendes. Och som kung passade jag på att vara nedsättande i talet mot undersåtarna. Drottningen å sin sida ville lära känna dem bättre.

Någon hundkille kom inte, däremot gick vi rakt in i en het diskussion där slagsmålet inte var långt borta. Jag skyndade förbi för att slippa bli inblandad när två killar bråkar om en tjej. Visst var det en tilldragande ung tjej på två ben, som säkert trivdes med uppmärksamheten om sin läckra lekamen och pussande näbb. 

Under färden noterade jag att det var lika mörkt ute som det vore runt 22 på kvällen och kroppen reagerade därefter. Jag blev trött och lite grinig och gatlyktorna var inte tända trots "skymningen" utomhus, vilket gjorde det lite svårt att se människor och djur. På vägen hem tändes dock den svaga belysningen och det blev som skymning igen, klockan 15:30 på eftermiddagen. 

En ung vacker kvinna kom in i en affär och frågade vad ett klänningstyg kostade:

-För er kostar det bara en kyss, sa den manlige expediten galant.

-Det var billigt, svarade hon. Jag tar fem meter, men ni får komma hem med det.

-Så gärna, så gärna. Vilken tid passar det?

-När som helst på dagen. Min farmor betalar och hon är alltid hemma.

---------------------

-Du Nisse. Jag läste att brunetter är både snällare och trognare än blondiner.

-Bara snack! Min hustru har varit bådadera och jag märkte ingen skillnad!

Nu krisar det till och det på en söndag, för det är ju näst sista dagen på året 2007. Om mindre än 48 timmar har vi ett nytt 12 månader långt år framför oss med ävantyr, ledsamheter, glädje, upptåg, studier, arbete, hobbies och mycket mera.

Jag konstaterar att av åtta röstande personer i föregående omröstning, var sju kvinnor?, lika många som ansågs köra bil bättre än en man. Den åttonde, en man?, kom i underläge vilket kan vara skönt i andra sammanhang.

Idag har Abel och Set namnsdag. Grattis!

Dirty Dancing' met Martin van Bentum tijdens MAG2007

Nu är lördagen slut för den här gången, kanske blir det en ny repris om en vecka, samma väder, samma hund, samma hundpromenad och samma bestyr.

Trots blåsigt väder har jag lyckats hålla mig hyfsat på marken, i synnerhet när jag cykar i motvind. Värre var allt dugg som kom rätt i ögonen, blir lite dålig sikt.

Förvånansvärt nog hade bolaget öppet till 15 idag, vilket är konstigt med tanke på fylla och allt som sagt och skrivits om detta. Flak efter flak lämnade bolaget, som säkert får betälla hem mera nu. Ochinte lär det räcka till måndag.

Lev väl! 

Idag hade jag en ny hund i gammal päls. När kopplet kom fram kom pälsen flygande och vi kom snabbt ut. Hunden, blott 11 år ung, betedde sig som 2 år. Vi gcik och väntade på hennes kille, men han dök aldrig upp. Så vi fortsatte den glädjefnattsbetonade promenaden och när vi hade två hundra meter kvar, mötte vihennes kille.

Vi tog beslutet att ta runden ännu ett varv, total 5 km. När vi hade skilts åt och jag stod och pratade i trappuppgången kom grannhunden, tillika en favoritkille, då skulle hunden ut igen! Stön!

Nu är vi båda inomhus och inga planer på flera promenader idag (hoppas jag).