Nu när en, till en början hektisk, torsdag närmar sig sitt slut, är det dags att summera dagen. Enklast genom stressig början, lungt avslut. Där emellan ljuvlig syn och tappade saker. Om detta har jag skrivit i tidigare inlägg.

Under kvällen tog släktforskningen vid efter att jag fått tre bouppteckningar med nya uppgifter i, som jag satt och förde in i min databas. Men jag satt inte hela tiden vid datorn utan sprang runt i bostaden, lagom virrig och tokig. Som vanligt med andra ord.:-)

Hur är det då med den olydiga hunden? Idag betydligt lydigare och hon har även träffat favvekillen. Först lek sedan lägger dom sig med några meters mellanrum så hussarna får prata med varann. Och kommer det någon annan hund, då står båda hundarna redo att hälsa på denna nyankomna hund, om denne får hälsa för sin ägare. En liten valp på cirka tre månader fick inte det idag. Husse föredrog att "hänga" jycken i kopplet. Vi som såg det undrade om hunden skulle överleva, vilket den mirakulöst gjorde. Vi såg också på håll två glada Border Collier, som sprang och lekte. De är områdets energknuttar, med ägare som kan hantera hundarna. Utom i sociala fall, då är det si och så, enligt uppgift.

Nu ligger hon på plats och vilar tills husse kommer, då snarkar hon! Och imorgon väntar nya spännande promenader, lukter och kanske en och annan hund.

Lev väl!

Plötsligt kom hon och svepte förbi mig och jag var som förstenad. Vilken dam! Lång som få, kurvig och snygg, samt med humor. Behövs det mer. Att hon kom bakom mig i kassan gjorde inte saken sämre, då fick jag titta lite extra, och fick se en mycket dyr ring med små saker i, dock på ett långfinger.

När jag kom hem upptäcker jag att jag glömt ena handsken i affären. Hon hade ett pris ändå.:-)

(Jag har precis fått veta att personalen har fått in min saknade persedel, som jag hämtar upp imorgon. Har man inget att göra, skaffar man sig det.)

Idag har två mycket goda vänner till mig födelsedagar. Ingela och Cilla. Tyvärr har vi sedan en tid tappat kontakten med varandra, men datumen och minnena sitter stadigt förankrade i mitt huvud.

Att skriva allt vi har varit med om skulle fylla många inlägg med mycket text så det skall jag låta bli, det blir ett par exempel istället som när Cilla hjälpte till på ett stort evenemang. Hom kom dit och blev medelpunkten för allas blickar och både innan och denna dag gjorde hon ett utmärkt jobb.

Ingela, som "halkade" in i mitt liv, och jag i hennes, gav mig inte endast ett bra minne utan även en mycket framskjuten prisplats i en internationell tävling, tack vare hennes kompis med dotter, som målade om min fotoväska med mammas läppstift. Att jag senare kom att få en vän i hennes sambo, var inte heller fel, och vi fortsatte att umgås även efter att de gått skilda vägar.

Saknaden efter dem är stor och minnet finns alltjämt kvar med alla positiva saker vi gjort, vad vi pratat om, tröstat om, och mycket mycket mera, så om ni läser det här tjejer, hoppas ni minns det som jag gör det.

Det var en svensk kille som åkte ner till Australien och började jobba på en oljeplattform, veckorna gick och han kände sig väldigt ensam för det fanns ingen annan från Sverige där.
Men så en dag kommer det två norrmän till plattformen och de tre blir allra bästa vänner.

Varje dag efter jobbets slut går dom tre grabbarna till puben på plattformen och etta håller på i flera månader tills svensken omkommer i en tragisk olycka...
Då säger den ene norrmannen till den andra:
-Nu måste vi kolla en sak på svensken innan dom fraktar bort kroppen härifrån!
- Vadå, säger den andre norrmannen?
- Jo, vi måste kolla om han har två rövhål!!!
- Men Herregud, man kan väl inte ha två rövhål?
- Joooo! Men har du inte hört vad bartendern säger varje gång vi kommer in på puben?
"Here comes the Swede with the two assholes again!!!”

Idag känner jag mig ytterst stressad, så stressad att jag önskar jag kunde skriva dessa rader genom tankar, trådlöst, till datorn. 'Fast det kan ju ha sina risker också.

Tänk om man möter en kalaspingla och börjar fantisera om henne, vilken blogg det skulle bli!

För att inte tala om alla tankar på möten, utbildningar etc. som orsakar nmin stress. Förr var utbildningen kul för då fick jag också bli "glad i hatten".

Nä, bäst att stressa vidare så kommer nåt roligt senare.

Idag har Nikolaus och Niklas namnsda, och det på Finlands självständighetsdag. Grattis!