Alla inlägg under oktober 2006

Av Zkrivaren - 31 oktober 2006 13:17

Vad har man vänner till?

Det är en fråga som jag har ställt mig under många år.och några riktiga vänner har jag, tre av dem ska du som läsare få möta. Namnen är dock inte deras riktiga.

Jag börjar med Lisa (fingerat namn) som jag växte upp med. Hon var några år yngre än mig och jättesöt. Våra föräldrar umgicks med varandra och vi hade jättekul.

Vid ett av tillfällena tog Lisa familjens katt i famnen och gick ut på balkongen tre våningar upp. Och hivade katten över räcket. Tjosan, där flög katten upp och ner, men lagom till landningen var tassar och ben nedåt och landningen gick utan problem. värre blev det för Lisa, som chockade föräldrarna rejält. För min del ett livslångt tydligt minne. Tack för det, Lisa.

Jag växte upp, pluggade och flyttade hemifrån till min första lilla lya på 29 kvm. Jag jobbade inte långt från bostade och trivdes bra med det. Under tiden avled Lisas pappa och Lisa och hennes mamma blev ensamma kvar i trean i Enskede, söder om Stockholm. Även min far avled hastigt och det gav till följd att familjerna, eller resterna, kom att umgås igen, nu som vuxna. Lisas mamma var en baddare att laga mat, laxpudding, gjord på rester av en gravad hel lax, fick mig att dregla och gå upp i vikt. Enda felet med lisas mamma var att hon rökte som en skorsten. När jag och min mamma besökte Lisa och hennes mamma, blev det inte lax utan smarriga hembakta bullar som Lisa och jag gjorde allt för att ta så många det bara gick. Det var inte omtyckt och vi fick våra fingrar randiga då och då, men vad gjorde det, vi hade så roligt.

När Lisas mamma gick bort i cancer, tog det Lisa dödsbudet hårt. Efteråt kunde hon inte bo kvar i trean utan flyttade till en mysig tvåa i grannuppgången. Där trivdehon jättebra.

Men säg den lycka som varar för evigt. Lisa var diabetiker och hade svårt att hålla sig till rätt föda, samtidigt hade synen påverkats och hon behövde glasögon. Och så hände det som inte får hända vid ett telefonsamtal, hon sa att hon mådde dåligt för att hon inte hade ätit rätt. Jag försökte stödja henne över telefonen för jag var 1,5 timmes resväg från henne. Då bryts samtalet. Jag försöker att ringa upp flera gånger, men får inget svar. Jag blir jätterädd och måste fatta rätt beslut snabbt. Jag ringde till polisens ledningscentral och talade med en mycket förstående polisman, som omedelbart skickade två bilar till adressen samt en ambulans. Jag å min sida fortsatte ringandet, nu till min mor som då bodde 15 minuters restid från Lisa. Jag bad henne att skynda fram efter att kort förklarat vad som hänt. Jag ville att någon som hon kände fanns där om det värsta hade hänt.

Det blev många långa nervösa minutrar för mig i form av oviss väntan innan telefonen satte igång att ringa. Såväl Lisa, min mor som polisen ringde, alla meddelade ett lyckligt slut, men vad hade egentligen hänt? Jo, under samtalet med Lisa hade hennes katt ryckt ur telejacket utan att Lisa sett detta. Hon trodde det blev fel på ledningen och bestämde sig för att gå och handla. När polisen kom dit, hakade man av dörren och gick in för att träffa katten. Utanför fanns sjukvårdarna. Vid denna tidpunkt anländer min mor och mitt i diskussionerna i trappuppgången kommer Lisa oförståendes gående. Jag blev både lättad och road, samtidigt som jag fick tack och beröm för rådigt ingripande. Inte för att jag då fattade något, Lisa var min vän som jag kunde göra allt för, och hon skulle göra det hon kunde för mig.

Några år senare var läget allvarligt för Lisa. Hennes ögon hade blivit sämre och måste opereras, ett i taget. Hon var rädd. Jag pratade med henne mycket inför operationen och fanns till hands så ofta det gik, och besökte henne på sjukhuset. Efteråt var hon lättad. Ett öga klart, ett öga återstår. Men även det gick bra och tiden gick. Tyvärr kom Lisa att må psykiskt dåligt och hennes arbete blev lidande. Hon sjukskrevs för depression. Jag besökte henne ofta och led varje gång, något jag inte kunde vissa öppet. Men så hittade hon en kille och situationen såg ut att ljusna, men förhållandet sprack och hon satt åter ensam.

En dag hade telefonsvararen min registrerat ett meddelande. Stressad som jag var på den tiden, på väg till något och försenad, lyssnade jag slarvigt av meddelandet. Det var Lisa, hon friade per telefon! I stressen tog jag det inte på allvar utan stack iväg och glömde bort allt. Klantigt nog! Nåja, den enes olycka, den andres lycka. Lisa hittade en karl och gifte sig. Förhllandet höllt i några år och det fungerade bra, kunde min mor, som höllt kontakten med Lisa, berätta. Men äktenskapet sprack och det var det sista jag fick veta av min mor.

Samma år min mor avled under inte helt klara omständigheter 2003, fick jag veta att även Lisa var död, genom självmord? Hur hon dog får jag aldrig veta och det tynger mig fruktansvärt. Hennes make som hon var gift med, har jag ingen kontakt med i något avseende nu som då, så den vägen går inte heller. Men hon har fått frid mig förutan och jag saknar henne så mycket.

ANNONS
Av Zkrivaren - 30 oktober 2006 13:15

Efter en lång värmeperiod har den korta hösten infunnit sig och alla färgtokiga lövfantaster kan notera de sprakande färgerna som många träd i dagarna ger.

Personligen ger detta mig inte mycket, tokig anses jag vara i många olika ämnen,men färg är inte en av dem. Däremot värme, jag älskar värme, så varför sitter jag här i kalla Sverige och skriver en blogg när jag kan vara i norra Australien (33 grader) och må gott? Svaret är enkelt. Jag har inte råd! Visserligen är jag förkyld sedan en vecka, men under den veckan har jag inte lyckats hosta upp så mycket pengar som det skulle behövas för att åka till Australien och bo där sex månader framåt. För övrigt har jag inte hostat upp en enda penga, men väl en massa annat läskigt som snabbt spolats ner i toaletten.

Nä, det blir att tortera sig igenom den här vintern också. Blir väl som vanligt, man kliver ut genom porten och drattar på baken varvid jag uttalar något som får smhi att tro att ett väldigt stort och lokalt oväder brutit ut i mitt område. Och när man väl tar sig upp hinner man ta några steg i snön som väntar på att bli bortforslad då märker man av all snö innanför kläderna varvid nya eder förmörkar himlen. Men innan jag kommer ut från gården kommer den efterlängtade plogen och ser till att jag får en nyplogad isgata att gå på för inte har han någon sandlåda på baken av fordonet. Således kan jag sammanfatta att jag kommer att komma ifrån gården på sex vurpor, mycket smärta i sittdynan, många nya ord har hörts i området och jag är väldigt sen. Och så blir det många gånger under vintern. Och inte blir det bättre av att jag fryser både det ena och andra av mig. Bara det inte blir som vid förra bostaden. När jag gick på toaletten för att pinka kom det isbitar, men annars var det varmt tyckte folk.

ANNONS
Tidigare månad - Senare månad

Presentation

Omröstning

TV-avgift skall betalas...
 ...via en avgift som nu
 ....reklam
 ...skatt
 ...skatt och reklam

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<<
Oktober 2006 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Zkrivaren med Blogkeen
Följ Zkrivaren med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se