Jag satt i skrivandevärlden med stillestånd. Tankarna är svåra att sortera och projekten är många, vissa prioriteras. Då kommer jycken från undersidan av sängen och "buffar" på min rygg, sedan på min högra byxficka. Jag märkte det knappt, men när hon gjorde detsamma på vänster sida, anade jag något och så var det. Jag hade fått ett sms och inte reagerat (skäms), men hunden reagerade. Hon visste vem som var avsändare?

Lärarinnan ställer frågor till barnen.
-Vad är det som har fyra ben, är brunt och lever i skogen?
-Älgen, svarar Elsa.
-Rätt tänkt, säger lärarinnan, men det kunde också vara ett rådjur.
-Vad är grönt och hoppar i gräset?
-Gräshoppa, svarar Ulla.
-Rätt tänkt, men det kunde vara en groda också.
Då ställer Gösta en fråga till lärarinnan.
-Vad är det som är stort och hårt när fröken stoppar det i munnen, liten och mjuk när den tas ut?
Lärarinnan ger Gösta en örfil, men han fortsätter:
-Rätt tänkt, men det kunde vara tuggummi också!

Måndagen är här oavsett vad vi tycker om den och halva oktober har gått. Vädret har kunnat vara mycket bättre. Man får aldrig vara riktigt nöjd med allt. Sex sköna grader, det vill säga varma är det just nu.

Hedvig och Hillevi har namnsdag idag. Grattis!

Jag är förmodligen nätets största känslomänniska, dum nog att oroa mig och gå ut och gå flera kilometer för att få kontroll över kroppens nerver, som inte gjorde annat än sprang marathon på utsidan. Ja, men det fattar du väl, de kan ju ramla och slå sig mot asfalten! Sedan blir det ju reparationsteamet som kör mig till verkstaden och stoppar in allt igen. Hur i all världen ska jag hinna och kunna blogga då, och ännu värre orsaken till det hela vet ju inget.

Nä, nu torkar jag ögonen och stänger för kvällen. Tack för ditt besök idag!

Lev väl!

P.S Är det därför jag är så ensam? 

Idag var det livat på hundfronten, 7-8 hundar mötte vi och en frivillig hälsning, en påtvingad resten flydde. Vilket bedrövligt resultat.

Den första var jyckens kille på granngatan, så det blev lite gosande hundar emellan. Sedan mötte husse två damer och jycken lika många hundar, varvid en foxterrier, som var rädd som få. Min jycke gick försiktigt fram och nosade och foxterreirn tittade lite förvånat. Sedan mötte vi två som var livrädda för schäfer, människan, inte hunden. Övriga drog undan sina hundar. Eller som några av oss hundägare säger, vissa ska inte ha hund, andra borde gå en kurs, somliga bör fundera på om de över huvud taget skall ha hund.

Idag har jag åter fått frågor om mig, vad jag gillar (förutom damer, finns det mer?) om ämnen, om kläder o allt möjligt i form av en utmaning, något jag inte är förtjust i.

Så för att slippa detsamma här i detta trivsamma utrymme, så är det bara att fråga via kommentarsrutan eller e-post, den risk du löper är att få svar. 

Två tonårstjejer kom in i en fruktaffär.
- Vi köper en banan, sade den ene tjejen.
- Nej, vi köper två så får vi en att äta också, svarade kompisen.

Klockan 10.17 väckte hunden mig. Hon tyckte jag hade sovit nog nu och skulle upp och gå ut med henne, men först ett inlägg i bloggen.

Efter en tidig morgon och säng vid 03, somnade jag lyckligt med ett natti på läpparna och sov mycket gott och drömde trevliga drömmar för än gångs skull. I dem var min värsta fiende och min älskade samtidigt, min mor och jag. I verkligheten är inte alla i livet och ingen känner den andra, bortsett mig som känner/kände alla. I drömmarnas värld kan allt hända. Och att drömmen hade med ett viktigt beslut att göra, taget av mig igår under viss påtryckning, råder ingen tvekan om.

Alla positiva roliga kommentarer företrädesvis igår gjorde det ännu bättre så jag vill tacka dig besökare i allmänhet och dig som besökte igår i synnerhet. Glädjen har inte alltid varit så hög i år som igår. Ni alla är välkomna åter!

Idag har Stellan namnsdag. Grattis Stellan!