En konstig blogg blir det, jag skriver, men ingen kan läsa den, inte ens jag. Så är det i den trånga världen, så skynda på med servern!

Lev väl!

Snart är den jobbiga helgen som inleddes så otroligt bra, men slutade mindre roligt, tack vare vissa empatilösa så kallade mänskliga varelser. Det finns mer raka ord, men skriver jag det här riskerar jag bl a kommentarer av oförstånd från ej insatta personer, så mer blir det inte.

Däremot finns det någon som är dess raka motsats, en person som är otroligt fin människa!

Och däefter finns det två personer i VG, som jag är glad att jag känner, båda är bloggare på olika ställen. Listan kan göras lång, men jag skall inte tråka ut dig med en sådan...den här gången.

Själv ser jag nu fram emot måndagen då cykeln skall skjuta fart i såväl nedförs- som uppförsbackar, med mina ben som trampar på till mjölksyran tränger på. Försöker varva det med det normala vardagspysslet eftersom jag lite optimistiskt råkade planera en helg för flera med matinköp, och för att den inte skulle förfaras, åt jag för tre. Och det syntes, nu är det på väg bort, men lite extra till tar jag. Man vet ju aldrig hur man ska se ut för att passa:-)

Du har väl tagit ut din sovmorgon? Och ställt tillbaka klockan en timme? För nu är det vintertid eller svensk normaltid som gäller igen, den närmaste tiden. Själv tog jag ut den efter en hyfsat god natts sömn.

Idag har Simon och Simone nmnsdag. Grattis!