Nu har klockan skenat igen, så är det i trevligt cellskap och myspys. En dag med många oväntade vändningar och händelser är till ända. En oväntad krasch ledde till oväntade höjder på stabil nivå. Glömde låsa cykeln när jag tog ut pengar och gick och handlade. På kvällen kom ett urgulligt tel.samtal och kvällen avslutades med chat på msn.

Lev väl! 

Nu är Kung Bore igång och mäter sina krafter mot den avtagande värmen. I morse minusgrader och när jag gick ut med hunden var det 14,8 plusgrader. och 40 minuter sneare är det 6,8 plusgrader. Det kan man kalla snabbt utför.

Till helgen får man vara glad för +2 grader ända ner mot Skåne. Nu vil jag inte kliva upp ur sängen, fast det gör jag ändå för det är så tråkigt ensam iden under filten, och jag kan jua alltid blogga med filt runt mig.

Vilken konstig dag det här har blivit. Det enda som inte har hänt ännu är att jag fått en stor summa pengar, att spendera efter behov. Och behov, det har jag, av mycket.

Ett av behoven är att slippa rullskridsoåkare framför cykeln. Fyra stycken och ingen såg mig. Turligt nog såg jag dem. Två vek av i min färdriktning och två hann se mig sent. En av dem hamnade i en svårbemästrad situation i gräset. Den andra fick stopp på sig i form av bokstaven n. Men humöret var på topp hos alla.

Hos mig var det tankarna som skenade igen. I centrum glömde jag att låsa cykeln, tog ut pengar och gick och handlade på Coop, där jag fick en lätt klapp på ryggen av en söt kassörska vars väg jag (gärna) blockerade. När jag kom ut kom jag på den olåsta cykeln som troget väntade på mig.

Det är inte lätt att vara djurvän, det har jag märkt åter igen. Hundar, katter, kattor, änder, skator, kråkor, och snart kommer väl älgarna springandes också med allt det innebär. Men kan inte min djurpark av dammråttor också springa iväg?

Det är inte lätt att hålla reda på dem, när hunden splittrar på dem. :-) 

Han: Hej!!
Hon: Hejsan!
Han: Roligt att du kunde komma. Jag har förberett allt.
Hon: Jaha. Ja, jag har ju aldrig gjort det här förut.
Han: Inga problem. Det kommer att gå bra.
Hon: Hmm, det känns lite spännande.
Han: Du, jag har köpt en sån här (håller upp). Du kan väl ta på dej den.
Hon: NÄÄ, du skojar?!
Han: Jag skojar inte.
Hon: Den är ju löjlig. Man kan väl inte ha en sån där på sig.
Han: Ta på den nu. För min skull!
Hon: --------- Ja, jag gör väl det då.
Han: Så. Det blev ju fint.
Hon: ----
Han: Ja, då börjar vi då. Vi sätter oss.
Hon: Hur gör man?
Han: Du tar den i handen.
Hon: NÄÄ, va äckligt!!!
Han: Nejdå. Ta om huvudet med ena handen.
Hon: Ja, å sedan då?
Han: Jo, sen tar du och drar med den andra.
Hon: Såhär!
Han: Ja just så. Det gick ju fint.
Hon: Och nu då?
Han: Nu suger du.
Hon: Nääähää, du skojar!!??
Han: Nej, jag skojar inte. Sug nu.
Hon: Va, äckligt. Skall man verkligen göra så här??
Han: Ja.
Hon: Är du säker?
Han: Jadå, jag har gjort det här förut. Lita på mig. Sug nu.
Hon: (suger) Hmmmmmmmm.
Han: Nå, vad tycker du?
Hon: Smakade salt.
Han: Ja, det var väl gott??
Hon: Inte alls så dumt. Hur gör man nu då?
Han: Nu särar du på benen.
Hon: Va, vad sa du??!!
Han: Du särar på benen.
Hon: Såhär, menar du?
Han: Ja, fast du får sära på benen mera annars kommer man inte åt. Jag skall visa.
Hon: Jaha, jag förstår.
Han: Just så. Och så tar du den här i handen igen.
Hon: Hmmm.
Han: Sedan när du pillat fram den här så stoppar du den i munnen.
Hon: Jaa.
Han: Aaah, där gick det.
Hon: Vad gör man med det här gula? Skall man äta det?
Han: Ja, kan man göra om man vill.
Hon: Jaha. Hmmmm. GOTT!!
Han: Hmm, det är inte dumt.
Hon: ---
Han: Se på mig nu. Jag försöker pilla fram den här lilla skära med fingrarna.
Hon: Hmmm!
Han: Det kan vara lite svårt ibland och då får man använda munnen.
Hon: Hmmmmmmmm!!
Han: Man kan suga lite också, då kan det ibland gå lättare.
Hon: (suck) Hmmmmmmmmmmmm!!!
Han: Nu gick det!!
Hon: Jaaa.
Han: Tyckte du det var gott?
Hon: Ja, det var faktist inte så dumt.
Han: Vill du ha mera?
Hon: Ja, gärna. Men du, måste det vara så här omständigt??
Han: Jo, men det går till så här när man äter kräftor...

Knappt hann jag skriva föregående inlägg förrän min hiss och jag startar en olycksbådande färd nedåt från 12000 meter. Nödstopp ur funktion och var fanns personalen? Den kom och stoppade hissen tillfälligt på 8000 meter, sedan kanade den ner igen i allt högre fart till den jättelika madrass som mjukt fångade upp mig. Tack till personalen:-)

Men vad orsakade haveriet? För att förstå det måste man känna mig bra, vilket det finns vissa som gör, ingen nämnd - ingen glömd. Jag har ett komplicerat system i kroppen som styrs av huvudkontoret och dess hårddisk, som ibland mjuknar och behöver en omgång uppdatering. Jag kan känna på mig positiva som negativa saker när de händer långt ifrån mig. Och just detta hände idag och under bara några minuter small det till minst fem olika saker, både negativa och positiva. Jag klarade inte av att sortera in dem, ta emot all information, behandla den osv. innan nästa kom. Hårddisken kraschade. Tack vare en snabb insats från supporten kunde delar av mig räddas. Huvudkontoret är intakt, humöret under kontroll, magen kurrar, hissen på väg med mig uppåt Nu ska bara hårddisken få sig en genomgång.

Ha det gott besökare!

En futtig grad värme ute i ett annars vackert vinterväder? med frost på marken. Gräset är mer vitt än grönt och det känns allt annat än bra. Jag trivs inte på vintern, i synnerhet efter min vurpa i mars med påföljande skador och otäcka minnen. Hoppas dagen blir bättre, vädermässigt och som jag nu mår, vill jag ha bort.

Tisdag morgon, en seg morgon. Jag har inte varit ute och festat, bara sovit dåligt, drömt och haft för mig under natten. Nu skall ögonen hålla sig öppna med hjälp av klädnypor.

Ingrid och Inger har namnsdag idag. Grattis!