Hur otroligt det än är så har jag klarat det igen, jag har tyvärr överlevt årets mörkaste dag, och nu vänder det, innan vi vet ordet av är det vår, ljust och förhoppningsvist varmt igen. Fast ensamt.

Men det finns ju en och annan som sparkar mig där...bak.

Tur det, tänk om det var på den pigga villiga där fram? Hemska tanke!

Inte för nån klagat på fingrarna eller så, men det är ju den mellan benen som gör underverket...eller nytt liv. För regnrocken behöver jag själv när det regnar.

PÅ återhörande!

//Zkrivaren

Vilka vänner man har.

Det är Britta i skogen, skånska Betty, Hanna i stugan, Pelle i storstan, "Västkustlisa", "Guldklimpen", Andreas i Borås, "ragatan från Gävle" och Värmlands pärla samt Alice i norrland. 

Jag gjorde mig besväret att önska alla jag känner...den vanliga hälsningen så här års. Och svaren blev som vanligt och lite till.

Från skånska Betty kom ett fint julkort, lite oväntat.

Alice i norrland, skickade sin högst personliga julhälsning, endast för mina ögon. Oväntat, men jättekul!

Britta i skogen, orkade tacka innan hon försvann. Jag duger inte längre.

Hanna, är tyst.

Pelle, drog till landet med familjen. Ingen tid för mig.

"Ragatan från Gävle" sliter ut en karl, men glömmer inte sina vänner. Tack!

"Västkustlisa" slet ut sig dumt nog. Hon lyssnade inte på mig.

"Guildklimpen" skällde ut mig för julhälsningen.

Andreas, är det ett år sedan jag hörde nåt. Släkten är värst.

"Värmlands pärla" är något man vill ha, men tystnaden är total.

Hela 2 av 10 svarar på mina julhälsningar.

Förra året var det 7 av 10.

2006 var det 8 av 10.

-"Det tar sig", som mordbrännaren sa.

Jag tackar alla som inte har skickat, nu vet jag vilka ni är och hur ni är.

Tack samma folk och några till som inte hördes av på födelsedagen.

Nu ska jag fira helgen med mina loppor, Ågren, oro och tysta väggar...igen.

//Zkrivaren

Att spela musik ibland handlar inta alltid om kärlek och sånt, det kan vara om den andra jag, detta som lever i mig... Den som vill få mig att lida. Tror vi alla har en "andra sida".... på gott och ont... Idag har jag fått för mina "synder" för gårdagen, vara stå ut...

Smärta. Att leva med Fibromyalgi!

Till alla friska som ej förstår eller till er
friska som vill förstå hur det är att leva
med fibromyalgi föreslår jag att ni
går till jobbet med.....

En begynnande förkylning.
Lite små feber
.
Dov huvudvärk eller lite
dov tandvärk.

Malande mensvärk, eller känningar
åt gallan.

5 till 10 småstenar
i skorna.

Tag med en gummiklubba
eller liknande
och slå med jämna mellanrum lite
varstans på kroppen.

Tag en dos med citodon så att
hjärtat börjar hoppa så smått.

Drick ett rogivande te så att du har
svårt att hålla dig vaken.

Ät en hel påse katrinplommon.

Tag en lång bit silvertejp och sätt den
längs med ryggraden, så att det känns
spänt och stelt när du böjer dig.

Spola händerna i iskallt vatten,
känn smärtan och stelheten.

Det och lite till är vardagsplågor.

Utöver det här finns det sämre dagar
då får man multiplicera detta med ett
lämpligt tal. En liten fråga - Hur många
av er orkade med de
Första timmarna?
Första dagen?
Veckan?
Månaden? Året? Åren?

Önskar alla en fortsatt bra, helt vanlig söndag därute. Kram Zimpelz...:-)

Två par satt och spelade kort. Leif råkade av misstag tappa några kort på
golvet. När han böjde sig ner under bordet för att plocka upp dem noterade
han att Mickes fru, Lotta, inte hade några underkläder på sig! Lite chockad
av detta råkade han slå huvudet i bordet och rodnade kraftigt.
Senare när Leif gick till köket för att hämta lite förfriskningar, följde
Lotta honom dit och frågade: "Såg du någonting under bordet som du gillade?"
Leif erkände: "Mm., ja det gjorde jag".
Hon sa: "Du kan få det, men det kostar dig 1,000:-".
Efter en minut eller två, indikerade Leif att han var intresserad. Hon
berättade för honom att eftersom Micke jobbar på fredagseftermiddagar och
Leif inte gör det, så skulle han komma hem till henne runt tvåtiden på
fredag eftermiddag.
Fredag kom och Leif åkte till hennes hus vid 14-tiden. Efter att ha betalat
henne 1,000:-, gick de till sovrummet och hade vilt sex ett par timmar.
Sedan smet Leif iväg i god tid innan Micke kom hem.
Micke kom hem runt 18.00 på kvällen och frågade sin fru, "Kom Leif förbi
under eftermiddagen?" Helt överraskad av frågan svarade Lotta, "Ja, han kom
förbi i ett par minuter." Nästa fråga Micke ställde var, "Gav Leif dig
1,000:-?" Lotta trodde nu att Micke visste om allt, så hon svarade, "Ja, han
gav mig 1,000:-."
"Bra" säger Micke, "Leif kom förbi kontoret i morse och lånade 1,000:- av
mig, och han sa att han skulle åka förbi vårt hus på eftermiddagen och
betala tillbaks pengarna.

Det är skönt att ha vänner man kan lita på."

Satt och såg filmen Love Actually... Där spelade denna låt, den är bara bäst i olika sammanhang. Här kommer lite av gårdagen(skrivet igår)

...Och frisk... Och Man...
Är jag inte... (även om jag har hälften av man). Jag är liten svag och sjuk, men skam den som ger sig.

Var någon "glad" som kvittrade en kommentar att det sprang karlar här, kan säga det var inget att vara avis på. Den ene, snickaren har jag nu städat upp efter, inte vanligt utan liggandes på knä med skrubb. Har fått flytta möbler tillbaka så nu är jag slut. När jag skulle flytta illbaka köksbordet förstod jag det vägde mer än mig, fick jag tänka ett par sekunder... hade att välja att bära eller dra, hade redan kommit fram till att det inte gick att ligga under och lyfta med rygg... stack in i uthyrningsrummet och tog en tygmatta, förstod det inte gick med plast, la det under de ben som skulle var intill vägg och juckade lite tills det gick... inga 4 sekunder där inte. Nu står det som det ska igen och jag är helt slut i kroppen. Annars har jag för mig man känner sig tillfredsställd efter, hmm

Den andre drog iväg mig på hög-tidsbordet, vilket jag är anti mot. När vi väl kom dit fick man glögg som välkomstdryck... jag tog den med mest procent i, har hört att det är det som görèt. Hon som ägde stället förklarade att enligt tradition såskulle man gå och ta mat i viss ordning, 5 gånger... jag höll på att smälla av redan då, jag kände mig mätt. Nu var det att försöka... Första... sill och potatis gick bra, no2... sen var det dags för fisk... kan tala om att det blev lite av laxen och sås därtill. No 3, kallskuret, vilket lite var segt och äckligt, något var av det jag minns från den tidiga domen, No 4... köttbullar och div varmt. Sega köttbullar, var egentligen inget där som lockade efter smakprov. Höll på att glömma no 5, dessert, det var ris ala´malta.. Här var det helt stopp, det blev en kopp kaffe och en ischoklad. Kontentan av detta bord är, skönt det bara blir ett.

Har jag nu tur så får jag "färdtjänst" till Oslo då jag drar på min semestertripp, vilket som också kan ge problem som jag egentligen visste, men inte insåg just när det dök upp. Återkommer i det ämnet.

Nu har jag sett till att värma lite glögg efter mitt dagsverke, vet ni att det är gott att spetsa med Whisky, om inte prova... den behöver inte vara av finast sort.

Önskar er en bra söndag. Min kommer bestå av nåt bestående återkommande, fast lite värre efter dagen. Men det är bare å "Jump up" trots bakslag. Är det inte så vi gör jämt och ständigt? och visst reser vi oss igen...

Kram från "enklenen"...:-)

Ska tillägga, när kvällen var slut var glöggen, whiskyn också det... glömde, jag med, pust...

Söndagen är här, bättre väder, men samma låga humör hos mig. Det känns just nu inget vidare, inte ens att skriva ett inlägg här.

Oron, deppighet och ohälsa är grunden för måendet, det som bara berör mig, för andra som mår bättre skiter fullständigt i mig idag också.

//Zkrivaren

Efter en besvikelsens dag är det dags att lägga sig, kanske för att sova, kanske för att grubbla.

Att åter bli sviken av en som kallar sig vän, känns för jävligt.

Och innan någon nu öppnar munnen, så har vi känt varann i över ett år. Således ingen ny bekant eller flamma.

Det är precis som med förhållanden. Säger jag ordet är det parförhållanden alla tänker på, inte vänskap eller annat.

Likaledes när man använder uttrycket kommit nära mig, finns i mig, då måste det vara en kvinna.

Nog om tjat. Nattinatti.

Lev väl!

//Zkrivaren 

Kära tomten...

Du måste bli förvånad att jag skriver till dig så här dagen efter julafton. Det är nämligen så att jag skulle vilja reda ut ett par saker som hänt sedan början på månaden när jag, fylld med förväntan, skrev en önskelista till dig. Jag önskade mig en röd cykel, bara en cykel...

Jag förstörde min hjärna genom att studera hela året, lever med sviter av det än. Jag var inte bara bäst i klassen utan hade även de bästa betygen av alla elever på hela lågstadiet. Jag ljuger inte om jag säger att det inte fanns någon som uppförde sig bättre än mig vad det gäller mina föräldrar, min bror, mina vänner och grannar i hela mitt kvarter. Jag gick ärenden och jag hjälpte till och med äldre personer över gatan. Det fanns inget som jag inte skulle ha gjort för mänskligheten.

Hur har du mage att ge mig en jäkla jojo, en dum visselpipa och ett par sockar. Vad sjutton tänkte du på, din fete djävel? Trodde du att du skulle komma undan genom att ge mig sådan här skit. Och som om du inte gjort mig illa nog, så gav du den lille grisen på andra sidan gatan, Tommy Nilsson, så många leksaker att han inte ens kan komma in genom dörren. Efter detta gick det bara utför i mitt liv, har inte haft en enda önskan efter detta... Gick så långt att jag rymde hemifrån.

Så kom inte och tryck ned ditt feta arsle i min skorsten nästa år. Då lappar jag till dig. Jag kommer att kasta stenar på dina dumma renar och skrämma iväg dem så att du får gå tillbaka till Nordpolen, precis som jag måste göra nu eftersom jag inte fick någon röd cykel. Dra åt pepparn Tomten. Nästa år ska du få reda på hur illa jag kan bete mig, din fete dj*vel.

Med vänlig hälsning,
Lilla Lotta på bråkmakargatan

Ja, det är inte lätt med dessa önskelistor man som barn skrev så man fick kramp som barn. Men att önska är inte samma som att få som vi alla vet. Man trodde tomten drev med en eller att han heller inte lyssnade, han kanske inte kunde läsa.

Så Tomten, som vuxen önskar jag att alla som har det svårt på ena eller andra sättet... får det bättre... ingen ska behöva lida... allra minst barnen. Min önskan inkluderar att du ska sprida ut att det pågår en namninsamling till förmån för barnen. Sätt en etikett extra på Alla paket i år om ”En Manifestation För Barnen” så alla får reda på att den finns. Kanske, kanske det kan bli 1000 underskrifter innan året slut, fattas bara 348 styck. Om du ordnar detta, lovar jag att aldrig mera kalla dig fula saker... jag ska vara nöjd med vad jag får... eller om jag inte får ett enda paket... i år. Så snälla tomten, visa nu att du finns... och att du är god.

UPPRÄTTELSE FÖR SJUKA OCH UTFÖRSÄKRADE

http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=2265

De var mina önskningar för i år... men barnen är viktigast...

Mvh från en som skrev som liten...

Ps. Du behöver inte sätta på en extra till de som redan tagit sig tid, man kan bara skriva en gång. Du ser vilka det är. Ds.

Ta den säkra vägen i år va?