I Expressen.se finns en artikel om en 105 år gammal krutgumma och i anslutning till denna artikel en omröstning om hur gammal läsaren vill bli. En klar majoritet vill bli runt 90, så nu kan man planera för detta också, bygga ut kytkogårdar och ställa i ordning inför förväntade dödsfall. Praktsikt. Själv vill ja bli mycket äldre, gärna med hälsan i behåll.

God förmiddag!

Denna tredje advent går mot sitt slut och en ny vecka väntar oss alla. Skola, arbete, sjukdom, tråkigheter, glädjeämnen och mycket mer finns därute till oss.

Själv ska jag varva ner lite inför liggandet i sängen, inte för att ha älskog till någon svimmar, vilket vore skönt, utan fra att sova några timmar.

Lev väl!

Øystein Sunde- Skal det være no mer før vi stenger 

Jag tog mig ut på en promenad. Kallt och obehagligt väder som det var gick jag änså med raska steg. Halvägs på min promenad kom jag på att jag skulle ju ha hem bröd. Jag åt nämligen det sista igår eftersom rostat bröd är en favorit hos mig.

Så småningom intog jag damerna ICA och hade tur, brödet jag sökte fanns kvar. En snabb rusch ledde mig fram till en kassörska som inte var riktigt så glad som hon brukar vara, men charmen var gudskelov kvar.

På vägen hem geneade jag igen över skolgården när en bil gled upp vid sidan och körde förbi för att parkera. Ur kliver en bekant dam, eller ska jag säga en av vår Herres underhuggare? Hon jobbar för kyrkan i tätorten och är jättetrevlig.

Kanske är detta som är "att gå med Gud" eller åtminstone en variant.

//Zkrivaren

Det är december, det är mörkt ute, det är dags att handla. Man tar bilen till de riktigt stora butikerna somm El-Giganten, ONOFF, Jysk och allt vad det heter idag. Jättelika parkeringar erbjuder en plats för bilen. Sedan är det att springa i affärerna och spendera pengar, handla och njuta, kanske i timmar. Sedan ut till bilen...men var är den?

Den parkerades ju här! Har den blivit stulen? Hur tar jag/vi oss hem nu?

I själva verket har bilägaren i julstressen glömt var han/hon ställde bilen och därför rapporteras den som stulen. Detta kostar mycket pengar för försäkringsbolagen. I år har 33 procent av de stöldanmälda bilarna återfunnits av ägarna själva. Året innan var siffran 14 procent.

Undrar var jag parkerade cykeln..?

//Zkrivaren

Cotton Fields - Engelbert Humperdinck

Vilken natt. Jag blev fångad av en nattjour och vi kom att prata alldeles för länge, till slut gick ögonen till sängen...själva. Resten av kroppen ville följa efter och hjärnan sov redan. Undrar hur jag såg ut i natt?

Nu är jag...trött, men ändå igång. Tystnaden är märkbar i området, många kom nog sent tidigt i säng och sover länge.

I norrland är det många som har svårt att sova, de är utan ström sedan ett dygn på grun av tung blötsnö har vräkt ner och tynger ner grenar över elledningar. Till och med träd har rasat över demsamma och tji ström blir resultatet. Ute är det -15 grader. Roligare kan man ha.

//Zkrivaren

När jag kom in här så gjorde jag ingen presentation av vem jag var... Har alltid haft svårt stå upp för och tala om då jag inte vet...  för vem vill ge en dålig presentation av en själv. Har ansett det är bättre andra få bilda sig en egen uppfattning.

En sådan här är ju inget som någon vill höra, inte ens jag själv som lever i denna värd.

"Hej!
Mitt namn är Fibromyalgi.
Jag är en Osynlig Kronisk sjukdom och jag är nu din
följeslagare för resten av livet. ¨

Andra runt omkring dig kan inte se eller hota mig, men DIN
kropp kan känna mig.
Jag kan attackera dig var, när och hur jag vill.
Jag kan orsaka dig våldsam smärta eller, om jag är på bra
humör, orsaka dig värk överallt.

Jag minns när du och Energi sprang omkring tillsammans och
hade kul.
Jag tog Energin från dig och gav dig Utmattning istället.
Försök att ha kul nu!
Jag tog även God Sömn från dig och gav dig Fibro-Dimma i
utbyte.

Jag kan få dig att darra inombords, eller få dig att frysa
eller svettas medan alla andra känner behag.
Javisst ja, jag kan få dig att känna ångest eller
depression också.
Om du har planerat något eller ser fram emot en spännande
dag, så kan jag ta det ifrån dig med.

Du bad inte om mig, jag valde dig av olika anledningar, t ex det där viruset du aldrig blev fri från, eller den där
bilolyckan eller kanske var det de där åren av
förödmjukelse och trauman?
Hur som helst, jag är här för att stanna.

Jag hör att du tänker gå till en läkare som kan göra dig
av med mig.
Jag skrattar så jag kiknar.
Försök du bara.
Du kommer att vara tvungen att gå till många, många läkare
innan du hittar någon som kan hjälpa dig på ett effektivt
sätt.
Du kommer att bli ordinerad värktabletter, sömntabletter,
energipiller, tillsagd att du lider av ångest eller depression,
rekommenderad att prova TNS, bli masserad,
tillsagd att om du sover och motionerar regelbundet kommer
jag att försvinna,
tillsagd att tänka positivt,
förnedrad, uppmanad att rycka upp dig,
och MEST AV ALLT,
aldrig bli tagen på allvar med hur du känner dig,
när du klagar till läkaren om hur utmattandet livet är
varje dag.

Din familj, dina vänner och dina arbetskamrater kommer
alla att lyssna till dig ända tills de tröttnar på att
höra om hur jag får dig att må och om vilken utmattande
sjukdom jag är.
En del av dom kommer att säga saker som:
"Äh, du har bara en dålig dag!"
eller "Ja jag kom ihåg att du inte kan göra saker du kunde
för 20 ÅR sedan."
utan att höra att du faktiskt sa 20 DAGAR sedan,
en del kommer att börja prata bakom din rygg,
medan du sakta känner att du håller på att förlora din
värdighet i dina försök att få dem att förstå.
Speciellt när du är mitt inne i en diskussion med
en "normal" människa och har glömt vad det var du skulle
säga härnäst..

Avslutningsvis,( jag hoppades kunna hålla denna del
hemlig, men jag antar att du redan listat ut det).
Den enda plats du kan få någon support eller förståelse
från, angående mig, är ANDRA MÄNNISKOR MED FIBROMYLAGI.
Högaktningsfullt
Din Osynliga Kroniska Sjukdom

”Författare okänd.."

Detta blir mitt avslut för detta dygn. Ha det bra och sköt om er så gott ni kan... // Zimpelz

Och snälla, glöm inte de barn som behöver er hjälp... Se det som alla utsatta, på ett eller annat vis har det jobbigt får er underskrift i julgåva...

Så skriv under, sprid länk vidare, blogga om de barn som behöver hjälp...

"En manifestation för barnen"... www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=2472

Idag har titeln varit tråkig, men ibland ska den vara det också. Det innebär inte att jag är tråkig...hoppas jag.

Eftermiddagen och kvällen har jag spenderat ömsom data, ömsom telefon, och det har varit en trevlig dag totalt sätt, även om ingen lucia kom till just mig...ännu.

Kvällens musikaliska inslag tillägnar jag en sjuk dam, som jag hoppas blir helt frisk snabbt som attan!

Engelbert Humperdinck - The Most Beautiful Girl

Lev väl!

//Zkrivaren

Det var lika öde på vägarna hemåt som i motsatta riktningen. Kanske fanns det flera lucior nån annanstans, där folk var, men inte jag. Eller så fick kylan folk att vara inne, för varmt var och är det inte ute.

Jag genade över skolan, men hann bara till den öppna bommen när en Volvo kommer farandes i 40-50 km/tim. Högst olagligt och inte alls ovanligt, polisen är ju upptagna med...fika. eller är de kanske lediga? Man kan fråga och håna, men sanningen är att här är de inte och stävjar buskörningen!

Väl hemma gjorde jag i ordning en av fläskotletterna tillsammans med ris och grönsaker. Gott kött, färskt och saftigt. Tack ICA, tack till alla ansvariga!

Låten nedan tillägnar jag en person som en gång stod mig väldigt väldigt för nära, en jag saknar ännu. (Nej, det är inte mitt x.)

Chet Atkins & Suzy Bogguss - Midnight

//Zkrivaren