Denna tredje advent går mot sitt slut och en ny vecka väntar oss alla. Skola, arbete, sjukdom, tråkigheter, glädjeämnen och mycket mer finns därute till oss.

Själv ska jag varva ner lite inför liggandet i sängen, inte för att ha älskog till någon svimmar, vilket vore skönt, utan fra att sova några timmar.

Lev väl!

Øystein Sunde- Skal det være no mer før vi stenger 

Jag tog mig ut på en promenad. Kallt och obehagligt väder som det var gick jag änså med raska steg. Halvägs på min promenad kom jag på att jag skulle ju ha hem bröd. Jag åt nämligen det sista igår eftersom rostat bröd är en favorit hos mig.

Så småningom intog jag damerna ICA och hade tur, brödet jag sökte fanns kvar. En snabb rusch ledde mig fram till en kassörska som inte var riktigt så glad som hon brukar vara, men charmen var gudskelov kvar.

På vägen hem geneade jag igen över skolgården när en bil gled upp vid sidan och körde förbi för att parkera. Ur kliver en bekant dam, eller ska jag säga en av vår Herres underhuggare? Hon jobbar för kyrkan i tätorten och är jättetrevlig.

Kanske är detta som är "att gå med Gud" eller åtminstone en variant.

//Zkrivaren

Det är december, det är mörkt ute, det är dags att handla. Man tar bilen till de riktigt stora butikerna somm El-Giganten, ONOFF, Jysk och allt vad det heter idag. Jättelika parkeringar erbjuder en plats för bilen. Sedan är det att springa i affärerna och spendera pengar, handla och njuta, kanske i timmar. Sedan ut till bilen...men var är den?

Den parkerades ju här! Har den blivit stulen? Hur tar jag/vi oss hem nu?

I själva verket har bilägaren i julstressen glömt var han/hon ställde bilen och därför rapporteras den som stulen. Detta kostar mycket pengar för försäkringsbolagen. I år har 33 procent av de stöldanmälda bilarna återfunnits av ägarna själva. Året innan var siffran 14 procent.

Undrar var jag parkerade cykeln..?

//Zkrivaren

Cotton Fields - Engelbert Humperdinck

Vilken natt. Jag blev fångad av en nattjour och vi kom att prata alldeles för länge, till slut gick ögonen till sängen...själva. Resten av kroppen ville följa efter och hjärnan sov redan. Undrar hur jag såg ut i natt?

Nu är jag...trött, men ändå igång. Tystnaden är märkbar i området, många kom nog sent tidigt i säng och sover länge.

I norrland är det många som har svårt att sova, de är utan ström sedan ett dygn på grun av tung blötsnö har vräkt ner och tynger ner grenar över elledningar. Till och med träd har rasat över demsamma och tji ström blir resultatet. Ute är det -15 grader. Roligare kan man ha.

//Zkrivaren