Det är inte lätt att laga till mat när jag upptäcker att det jag ska laga till inte finns hemma. Med stora självsäkra kliv går jag till cykeln, sätter mig upp rättar till det som behöver rättas till och trampar iväg.

Slinker in till ICA, handlar det lilla jag skall ha och till kassan. Där höllt jag på att få saker från kunden före också, men nötter är inte min melodi, så vi kom snabbt överens om att jag överlät nötterna. Allt under muntra förhållanden. Kassörskan i topptrim och trevlig, hur de andra två var idag vågar jag bara sia om, enskilt.

När jag surrar fast påsen på cykeln står idiotmamman okunnig som min granne, med sin son skrikande, djävligt högt skrikande, utan att göra någonting. Till slut brast mitt tålamod och jag föreslog ett lika dramatiskt som olagligt sätt att få tyst på ungfan. (Ursäkta dialekten.) Och jag har absolut ingen förståelse för blicken jag fick, såna får jag ofta från korkar i vinflaskor.

När jag kom hem och ställt in cykel går jag lomhörd till porten slänger upp densamma och i ögonblicket när jag har foten i luften, nås mitt känsliga luktorgan i folklig mun kallad näsa, av en alltför väl stinkande lukt, varvid jag snabbt tittade runt och fann att min högra fot befann sig en decimeter ovan en hög skit på torkmattan innanför dörren. Jag sträckte ut benet, precis som en annan delikat del av mig ibland gör, och tog ett stort kliv över denna skitsak.

Bara att konstatera att någon gav en skitpresent!

När jag ändå sitter här så kan jag berätta att för en stund sedan hade jag besök av en representant för Socialdemokraterna, en nära företrädare till Mona Sahlin.

Denna herre, som omskrivits förr, var här i en timmes tid och kollade upp mig noga, för mer (s)ocial katt än Nyfiken får man leta efter. Passar absolut i ledet, Mona! 

Tre kvinnor dog tillsammans I en olycka och kom till himlen. När de kom
dit blev de mötta av Sankte Per som sa:

-Vi har bara en regel här i himlen. Trampa inte på ankorna!

Så gick de in I himlen, och visst, där var ankor överallt. Det är nästan
omöjligt att inte trampa på en anka, och fast de gjorde sitt allra bästa
för att undvika dem råkade den första kvinnan olyckligtvis trampa på en.
Sankte Per kommer till henne med den fulaste man hon någonsin sett.
Sankte Per kedjar fast mannen vid hennes sida och säger:

-Ditt straff för att du trampade på en anka är att tillbringa evigheten
fastkedjad vid denna fula man!

Nästa dag råkade den andra kvinnan trampa på en anka och direkt kom
Sankte Per, som inte missar någonting, och med sig hade han en extremt
ful man. Han kedjar fast dem tillsammans med samma förklaring som till
den första kvinnan.

Den tredje kvinnan har observerat allt detta och är, eftersom hon inte
vill bli fastkedjad i evighet med en ful man, mycket, MYCKET försiktig
med var hon sätter fötterna.

Hon lyckas att gå i flera månader utan att trampa på en enda anka, men
en dag kommer Sankte Per fram till henne med den snyggaste man hon
någonsin sett. Lång, långa ögonfransar, muskulös och smal.

Sankte Per kedjar fast dem vid varandra utan att säga ett ord.

-Jag undrar vad jag har gjort för att förtjäna att vara fastkedjad med
dig i all evighet? frågar kvinnan.

-Jag vet inte hur det är med dig, svarade killen, men jag trampade på
en anka!

Med hot om regn över oss, gick jag och hunden ut. Men jag hann bara öppna dörren så stod där en herre och väntade på mig. För en gångs skull var det en trevligt herre, inte en delgivare, kronofogde, länsman, gangster eller ovän. Utan katten Nyfiken.

Jag bad honom vänta tills vi kom åter.

Ute hann vi möta en hund vars matte rodnande passerade utan hälsnngsmöjlighet, för mig eller hunden.

Tillbaka i trapphuset väntade katten troget, och har fått en strömming, stekt tyvärr, av mig. Och det passade inte.

Jag chockades av att öppna upp idag, på msn bevakades jag stenhårt av världens bästa människa och e-posten som igår tog olovligt ledigt, var åter i funktion, och det strömmade in post. Och hittils bara positivt. Må dagen fortsätta så.

Kanske rätt sällskap skulle vara pricken över i:et, men det räknar jag inte med, så jag skriver här istället. :-)

Ytterligare en natt av dålig sömn har passerat i revy och vid 04 var jag orsaken till det dåliga vädret lokalt över området. Men lyckades så småningom somna om igen tills någon skakade mig i axeln strax efter 08.  Tack för den, min sköna. :-)

Vädret är det inget fel på, det är repris från måndagen och tisdagen, och för övrigt hela veckan. 

Idag har Virgina namnsdag. Grattis! 

En fasansfullt lång fredag närmar sig sakta slutet för denna gång och det är tur det. Kläderna har hängt blöta hela dagen och hunden är som en blöt trasa. Ska använda henne som trasa nästa gång. Bara att dränka in jycken i rengöringsmedel och börja tvätta väggar och golv, sedan skölja av hunden så har jag skinande bostad och ren hund, dock utan horn.

Det var i och för sig nära att även jag behövt en rengöring då jag i sedvanlig ordning i hög fart på cykel tog en kraftig vänstersväng, och mitt på fanns det mindre fåglar, större en gråsparv varvid jag hamnade ut i gräset och leran.

Leran stänkte runt mig, men jag höllt mig uppe och fåglarna klarade sig oskadda.

Nu har jag beordrats i säng för att orka med lördagen, det via msn.

Bäst att lyda då! :-)

Lev väl!

Så fick jag trotsa regnet för att ta mig till ortens trevligaste(?) ICA-butik för att hämta min tappade handske.

Nåja, jag handlade en del småsaker också, så slipper jag det imorgon, tror jag. Någon frågade mig vilken jättebudget jag har, som kan handla hos ICA varje dag. Men det är inte frågan om jätteutgifter varje dag, dessutom har personalen blivit så jättetrevliga att man går ditt närapå av sociala skäl.

Och Coop som inte sett mig på ett tag har lika bra personal.

Men idag har jag ändå fått tillbaka min handske och slipper frysa om handen på cykeln.

Tack till ICA-personalen!