I mitt förra inlägg ställdes en fråga, och den har nu besvarats, för det vita helvetet kommer med stora vita flingor ner utanför mitt fönster. Hoppas det inte ligger kvar.

Jag som fick idén att springa in på bankkontoret vilt skrikande, och fortsätta mot bankens valv, varvid någon säkert hinner slå igen den stora dörren och jag brakar in med ansiktets högra halva med ett dån som ger utslag som jordbävning.

Sedan kan jag spotta ut min onda tand, kanske få sätta in den också...i valvet?

Nåja, efter en munskölj är det bättre i käften så idag glappar den rejält, fast det slipper du besökare höra...än så länge.

Apropå munsköljning, jag köpte det för första gången i mitt liv igår. Efter att ha rotat igenom alla hyllorna, blev det min tur i kassan, jag frågade efter det jag skulle ha och ta mig på...nåt, hade de inte flaskan innanför disken. Och jag som stått och slösat energi på att möblera om hyllorna utanför.

Jag upplystes om att instruktionerna fanns på flaskan och fick betala för flaskan inkl instruktioner.

Vad som inte står är under hur lång tid man skal ta det. Är det en vecka, en månad eller ett år? Inte vet jag, men fan vad illa det smakar.

Nu vet jag, tack vare ivirgt sökande, att jag ska ta det 2 ggr dagligen i en vecka. Alla "baskelusker" försvinner ur käften, så nu kan jag kyssa alla damer med ovanligt ren mun. Bara att ta en nummerlapp.

//Zkrivaren

Dagarna går...fort.

Vare sig jag vill eller inte.

Natten är kort.

Helvetet är mörkt.

Ute är det mörkt.

Är det då helvetet?

//Zkrivaren

Ett dilemma...

I ett tidigare inlägg förde mig över till ämnet glömska... Konstigt... det kommer jag ihåg att det finns.

Jag blir så förbannad på mig själv(händer ofta), då jag skulle ner i min omtalade tvättstuga.

Skulle sätta upp tvättid och hann inte mer än ut genom dörren för att komma på att det var bäst att kolla min agenda när jag hade tid med det, hittade ledig dag. Vet jag har en del möten. Kollade 2 ggr, en gång för att se efter och den andra för att kolla mig själv om jag sett rätt, vilket verkligen kan behövas.

Trippar ner för trapporna och fram till tavlan och börjar fundera, jag fick då satt upp mig på onsdag och memorerade detta i hårddisken för att skriva upp det när jag trippat upp igen. När jag skulle skriva upp det började jag få raschan... igen!

Den enda dag jag hade bokad var nu bokad på samma tid till annat. Här kan vi snacka om kom ihåg. Ibland önskar jag att jag hade en stor klubba och ”bonka” mig i huvudet med. Men ingen vet, det kanske någon annan som vill också när han kommer hem om jag glömmer det jag lovat. Är nog tur han inte läser här inne, då hade han nog verkligen fått något att fundera över... Det blev några vändor innan det blev bra, nu är det söndag som gäller.

Skönt när man blir klar med nåt nån gång... ok, det finns ett och annat till, blev klar med mitt bak, när andra pysslar med det som hör hög-tid till, så gör jag en chokladkaka, varför? Tänk att det har jag glömt... Sen blev  det Äntligen hemma...

Hörde just på tv att kladdkaka, hade glömt det hette så, var det mest sökta recept på nätet... Det var en sån jag gjorde ju...

Funderar på om det är en av symtomerna eller mannen i mig som glömmer... hmm... Jag tror dock vi är kvitt, om jag inte minns fel...

Grattis i efterskott!!!  och Ha en bra onsdag. Kram... från en glömzken

Dagen till trots, mulen och bedrövlig, blev ganska bra. Trots försök av ett X att förstöra den rejält. Det blev en motsatt effekt kan man påstå när hjälp från mycket oväntat håll dök upp.

Och under kvällen blev det klurig läxa för skolugndom att klura på. Trots allt var det ett tag sedan jag gick i skolan själv.

Men det är inte långt kvar innan jag är i sängen ännu en gång.

Lev väl!

//Zkrivaren

Patty Loveless - "Lovin All Night"

Bara att gratulera...

Musen fyller 40 år i dag

I dag den 9 december fyller datormusen hela 40 år. Redan under tidigt 60-tal påbörjades dock utvecklingsarbetet med en mus, men det var alltså inte förrän i slutet av 1968 som det första exemplaret kunde visas upp för allmänheten. Den såg dock inte alls ut som dagens möss, utan det dröjde ända till en bit in på 70-talet innan en schweizare kunde visa upp en mus med en mer anpassad och modern design.

Man får vara glad tiderna förändras och förhoppningsvis vi med den... att gå vidare Är viktigt. Ha en så bra dag ni kan behöver jag väl inte säga. Jag är övertygad om att det är något de flesta försöker. Nu tar vi ett snäpp uppåt och håller oss fast till sängdags va?

(OPS... Antar jag går över gränsen nu... men gjorde den mindre... stötande? ;-)

Sköt om er.// Zimpelz

...på alla sätt.

Dock kom jag igång mer normalt idag.

Det har inte inträffat något speciellt, inte planeras det nåt speciellt samt damerna är som...bortsprugna. Precis som en helt vanlig tisdag alltså.

//Zkrivaren

Att våga lita på...

Nu ”fikar” jag lite hur ni andra ser på saken... hoppas ni kan ge något svar... eller vink. Att skriva om vad jag känner är rörigt... tar ofta den svåra vägen.

Förra veckan var det en sak som hände som jag funderat på några dagar. Ska säga jag själv litar på och tror på människor. Men jag är inte blåögd, ja inte på det sättet... vilket jag inte tror denne person är heller. 

Jag fick några tusen och en nyckel till lägenheten för att komma in, sen drog han på jobb.

Jag har själv svårt läsa av människor och tror inte det märks på en människa om den har ärliga uppsåt... det är min åsikt.

Hur kommer det sig att en person kan lita så mycket på en människa den inte känner så att personen ifråga överlämnar pengar och nyckel. Utstrålar jag något ”positivt” trots allt, i så fall får man vara glad för det lilla... Skulle nog hellre vilja utstråla annat :-)

Nu var det ingen nöd för det hade löst sig ändå med ett telesamtal innan han åkte iväg.

Kan man känna av en person så eller är det bara vissa som gör det? Hade ni litat på?

Lite kul var det att se den person man chattat med, det måste jag medge... Hur person är i verklighet...

Vi har nu fikat gånger på ett eller annat sätt. Ok, man ska vara ärlig, jag tog med honom till en ”tingelitangel” butik i fredags också för att kolla hans förmåga att hålla masken och tycka det var ”trevligt”... han palla trycket... ;-) Även om jag tror det hade sina orsaker...

Tidigare har jag bara snackat med honom på msn, men att ge mig pengarna vid första mötet? Hade det varit sista gången så kanske jag inte funderat så mycket... eller så kanske jag funderat mer...hmm

När vi sen snackades vid drog jag till med en historia var jag stack på shopping efter vårt möte och hur mycket av hans pengar jag handlat för... så skulle han nog funderat ett tag...:-) Lite kul får en ju ha...

Naturligtvis kommer jag göra det som jag ska, för jag är ärlig och vill inte sätta mig i en sits jag har svårt att komma ur... det är sån jag är, men det vet ju inte han. Jag känner mig faktiskt lite... hedrad, kan man kalla det så?

Intressant att höra hur ni andra ser på det. Skulle ni gjort som honom och gett bort pengar och nycklar bara så där? Till en helt okänd...

Kommer nu på mig själv att detta är ett sätt, fegt sådant, att fråga hur ni vågar lita på den ni träffar, är det bara att släppa på spärren och hur i h-vete låser man upp den? Säg nu inte den bara är att låsa upp med nyckeln... för den repliken är min.

Skulle ni lita på vad det än månde vara? Eller snarare, vad skulle stoppa? Ju mer jag skriver kommer frågan, är jag utsvulten, desperat eller saknar jag bara någon som håller mig uppe en månad eller så... tills allt är över... Sen är det bara... rymma igen. Fegt, ja... smidigt, ja

Huanemej... Här gäller det snabbt komma ner på marken igen och inte glömma bort av vilken anledningar jag gjort mitt vägval... Får göra som när vårkänslor gjorde sig påminda... storstäda tills jag är helt slut.

Men under tiden skulle det vara intressant få svar på någon fråga medans jag skakar av mig tankarna och återgå till det ”normala”... Jag ska nu klura ut hur jag ska få ”tomten” på fall... Att tänka är ju min starka sida...

Ska en våga satsa... man kan ju inte förlora mer än sig själv... Att helgardera sig har jag förstått är svårt i detta...”spel”

Ha det bra och sköt er... så andra kan lita på er...  Kram på er...

Stefan Sauk, glappar med käften om och emot Ipredlagen, sedan kan alla få alla hans samlade verk gratis.

Varför det?

Jo, för ett antal individer anser att det är ok att ladda hem allt upphovsrättsskyddat material gratis, skit i om den som gjort filmen, musiken osv förlorar stålar.

Det finns organisationer som har hemsidor där man kan bli medlem och ladda ner anonymt, men det finns säkert sidor där man måste vara betalande medlem, frågan som uppenbarar sig är: Varför betala, det skall vara gratis?

I det här landet finns det schyssta ungdomar som är för jävliga på bilar, datorer och annat. Vem har inte varit på bilverkstaden där musiken lagligt eller inte, dånar ut, under tiden mekarna jobbar. Jag undrar vad de skulle säga om alla som kom in med bilar, krävde att få jobbet gratis? Vilken bilmek överlever längst?

På andra sidan lagligheten enligt gällande system, är droger. Vilken langare, som de kallas, skulle skänka bort sina droger?

Jag påstår inte att Ipredlagen är fullkomlig och bra, för det är den inte. Den har stora brister och bör stoppas för kompletteringar, av ett brett råd av människor som representerar, inte bara stora jättarna, utan även mindre skivbolag, artister, filmmakare, kompositörer, lyssnare m fl. Först då kanske vi får en lag som inte bara de flesta gillar, utan även fungerar.

Lev väl!

//Zkrivaren