Ännu en mulen regnig dag att vänta. Är man inte ur gängorna så blir man det av vädret. Lite sol och värme, som vi aldrig fick, är vad som nu behövs.

Man känner sig som en urlakad korv när man vaknar och som en uttjänt skurtrasa när halva dagen gått. Hur man känner sig i kväll, blir nog inte kul att få veta.

Sedan har vi finanserna, som inte vill stabilisera sig, ordinarie höstdeppighet och annat skit. En hårt ansträngd sjukvård klarar inte anstormningen och alkohol och annat tar över. Är det så vi ska ha det?

Årets julklapp blir tydligen en upplevelse, i så fall har jag fått flera redan. Som den obefintliga sommaren, den som vi ännu väntar på. En väldigt tidig julklapp. Det var en upplevelse. 

Lugnet har åter lagt sig här, blåsten är sedan länge borta, och jag har kunnat gå upprätt också, när det väl slutat blåsa. Till och med en JAS var uppe och flög när vinden mojnat. Undrar om det inte varit bättre att ha flugit i medvind och sparat bränsle? ;-)

Piloten skulle säkert bli flygsjuk. Själv har jag motionerat mig själv lite extra idag, alldeles ensam...igen.

Nu är jag klar för kvällen...för något, och återkommer imorgon.

Lev väl!

Albin var snålast i stan. Men han var också tokig i fruntimmer. Så när han fick höra att det öppnats ett hemligt horhus i stan blev han sugen. Lusten avtog något när han fick höra att det kostade tusen kronor för ett besök. Han blev dock lite sugnare när han fick höra att det bara kostade tvåhundrafemtio kronor för andra besöket.
En kväll smög han sig ner på stan och knackade på horhusets dörr.
- Vem där? hördes en kvinnostämma fråga från insidan.
- Det är jag, Albin. Jag är här nu igen.

Idag är det nästan så jag skriver bloggen från 2345 meters höjd i mycket kraftig sydvästlig vind. Flygtiden till Göteborg beräknas till 12,5 minuter. Ingen förtäring av mat eller dryck tillåts under den korta färden. Undrar vem jag skall knacka på hos?

Nu blir det nog inte så utan jag försöker hålla mig i hus, stolpar och andra fasta ting utomhus för att ta mig framåt och bakåt när jag inte svänger. Och  jag menar inte dans då.

Den skulle jag kunnat skriva för länge sedan så mörkt som det blev på dagtid, en verklig molnförmörkelse.

Regnet har kommit och gått, eller snarare fallit ner till marken till och från. Själv har jag klarat mig från denna ovälkomna hårtvätt, gick för mig bättre i badkaret.

Nu skall jag avrunda dagen med damer en avlsappande stund innan sängen hojtar på mig...om soffan släpper greppet. Hmmm...varifrån känner jag igen det..?

Lev väl!

P.S Med tanke på musikbidraget, förstår jag bristen på damer.

Plötsligt när jag satt och pratade i telefonen, tittade jag mot nästa rum, det var becksvart. Inte att Beck, var där, bara svart. Hade jag glömt att vända äggen persiennerna?

Nej, det var någon som skickat väldigt mörka stora och hotfulla moln och till och med belysningen utomhus, skrämdes till att tändas upp igen. Själv sprang jag som en elitlöpare runt i lägenheten och tände blombelysning, innan jag slog en dubbelvolt i hallen. Det var ju mörkt. Så lite taklampor fick tändas också.

Det var nog startskottet på en ny positiv era. Ett telefonsamtal av positiv art, föjdes av ett lika positivt chat på msn, lite mat och sedan nya tel.samtal Och då dyker en "gammal" bekant upp igen, en som jag trodde var borttappad för alltid. Det blev ett konstigt chat-/tel.samtal och känslorna i mig snubblade, fingrarna skrev och...jag överlevde igen.

Batterierna laddas och kraften återvänder, värmen känns igen och bloggen fylls med ny text, och mer skall det bli...hoppas jag.

Det har även varit en förfrågan om en "gruppblogg", som jag skulle hålla i...någonstans. Eftersom jag har utsatts för en vänlig påtryckning från bloggare på annan plats, som även synts här då och då, har jag återupptagit förhandlingarna (fint det låter) om att starta ånyo på detta nygamla hatälskade ställe.

Hur det i så fall påverkar denna blogg vet jag inte idag, men jag vet att du som läser denna, skall få veta när och vart jag tar vägen, om jag lämnar denna.

Just nu är mina tankar lite splittrade, de är alla på västkusten...nja, västra delarna av landet och hos ett antal personer. Ingen nämnd - ingen glömd, men det finns en speciell som mina tankar är hos just nu. Lite mer än hos de andra. Kanske har jag tankeklyvning, motsvarigheten till personlighetsklyvning?

Oavsett hur kluven jag är, ser söndagen ut att bli fin de 6 timmar som är kvar av den. Tack för det.

Dagarna går med turbofart och jag hänger inte med alls.

Var inte det 15 juli 2007 för någon vecka sedan?

Nu har Coop här börjat sälja...jultomtar, eller är det förra årets tomtar på loftet de vill blki av med? Hur som helst står de i fönstret, och jag hatar det.

Julannonseringen skall börja i december - julmånaden.

På återhörande!

Det finns dagar som är bra.

Det finns dagars som är dåliga.

Det finns dagar som är fina.

Det finns dagar man minns.

Det finns blogglösa dagar.

Det finns många dagar.

Idag är det en håglös dag, en dag, en ensam dag, då jag kan ta på ensamheten och hade det inte varit för Johanna hos ICA, vet i fasiken om det inte blivit en riktigt dålig lördag.

Nu lämnar jag bloggandet och önskar alla trevliga en f'ortsatt bra kväll!

Le väl!