Novembers första, men inte enda helg är snart över, och i mitt område innebär det för många Bondkväll, i synnerhet när Bond är i närheten av det här landet. På Island närmare bestämt.

En som lämnar landet och reser närmare Bonds högkvarter, är en vän (ännu, hoppas jag), som dessvärre kom för nära. Till denna vän, ingen nämnd ingen glömd, ägnar jag kvällens musik. Men alla får lyssna på 

Trevlig resa önskar jag dig!

Lev väl!

Så fick jag äntligen nånting ur nåt och kom igång med skakiga ben och hopbiten mun. Bort med sommarpjucken och fram med vinter pjucken, fast det var fan vad jag hade lite vinterpjuck. Får inte slita på sulorna så mycket den här säsongen.

Sedan blev det städning, började att suga av golvet...med dammsugarn. Dammråttorna hade inte en chans. Sedan fram med blöta moppen och vaska av golvet. Och slutligen var jag klar...tror jag att jag var.

Då belönade jag mig med en hel lång promenad och på återvägen stannade jag till hos...ICA.

Osten var slut så jag köpte ny smarrig för 13 spänn.

Men promenaden var stärkande och jag hann träffa ett antal personer som jag hann med att vara social mot. Detta inkluderade även flera hundar. Även den som plötsligt hellre ville gå med mig än matte.

Nu känns det bättre, om inte bra så bättre, nu saknas bara en...person.

Sent i säng och sent upp...igen.

Solen skiner och det är svinkallt ute.

Det första som möter mina ögon när jag vänder upp persiennerna är tydliga bilspår i gräset på gården. Jätteskoj.

Gårdagen slutade i nedåtgående stämning pga en person, och den sitter i fortfarande. Och jag måste fatta en del jättejobbiga beslut. Inte pga personen dock. Å andra sidan är den här helgen en av de värsta jag vet. Nästa är en långkörare, den kallas jul-nyår-trettonhelg. Hur kul är den för en ensam, på en skala från 1 till 10?