En hektisk onsdag när allt inte gick som det skulle, kom bakslagen efter glädjen. Samtal som aldrig ringdes, meddelande om ännu mera bredbandsarbete nästa vecka...igen! Folk som bara sticker utan ett ord...inte ens hej, är ena riktiga jävla skithögar, som inte behöver komma tillbaka...någonsin. Och sedan folk som bara kan mejla, men inget mer...inte konstigt att jag går ner...i källaren snart.

Lev väl!

Ibland lönar det sig att göra reklam i bloggen om sin vansinnigt tråkiga ensamhet, längtande efter tvåsamhet. Och plötsligt var hon där, väntade på mig.

För att besvara en kommentarsfråga: "Hur svårt ska det vara..?" så kan jag meddela att det var inte alls svårt att sova inatt...som en stock.

Och jag ska banne mig klaga på hantverkarna, jag försov mig! De började senare än normalt, borrade två gånger och sedan vet inte jag vad som hände, men jag vaknade senare än tänkt. Snacka om att stressa sedan.

Så jag får återkomma hit senare.