Onsdagens dåliga slut har fortsatt  och fortsätter under torsdagen. Löften ges, men hålls inte. Hållbarhetstiden är ett skämt, liksom annat änu ej angivet/angivna.

Enda stora ljusglimten idag var nog att vara ute, träffa folk, glömma hälften av det jag skulle göra inkl handla. Ett elände med mig numer, bortsett från en pigg och besviken krabat.

Jag skulle handla toapapper igen (använt en del som hushåll också) och tro fasiken jag glömde det helt igen. Får säga till mitt försvar att jag stod och pratade med Johan i några minuter, vilket alltid är trevligt, sedan inträffade det där som var i reklamen förr..."och plötsligt händer det..."

Jag står i lång kö, sist. Står och funderar på alla svikna löften och eländen utanför affären, här på internet bland annat. Plötsligt känner jag mig iakttagen...av kassörskan i andra kassan. Hon har inget att göra, ingen kund, så jag var välkommen till henne. Och eftersom jag inte är bortskämd med det, ilade jag dit betyldigt gladare än några sekunder tidigare, och senare.

Nej, det berodde inte alls på den utmärkta personalen i ICA, utan på andra externa faktorer jag nyss nämnt. Och det fortsatte på eftermiddagen och kvällen också.

Nu har jag kommit ner på marken efter en härlig månad av glädje, något som är få förundrat. En hel månad under de senaste 18 åren! Livet är fantastiskt.

Lev väl!

Svikna löftens dag, tycktes gårdagen vara, och jag är knappast opåverkad. Källaren och mörkret i ensamhet känns otroligt lockande, men kommer jag någonsin upp sen?

Säkert är det många som hoppas jag inte gör det, kanske får de rätt, men än är jag inte där.

Nu skall annat fixas och det fina kyliga vädret skall utnyttjas...kanske.