Mycket att göra och tvättstugan på det. Packa ner tvätten, kallingar, tröja, skjortor, strumpor osv. Och på väg ut genom dörren kommer jag på att jag bör ha tvättmedlet med. Greppar det och märker att det finns bara till en enda maskin. Hmmm. Äh allt går i kulört så det körde jag på och rent blev det.

Det roligaste hände på väg dit. Vid ut-/infarten stod brevbärerskan och öppnade bommen, varvid jag inte kunde vara tyst:

- Det blir extra motion?!

- Ja, in och ut, in och ut, med ett stort flin. Där åkte hakan ner, men nästa gång är det min tur:-)

Gamla mor Anna var en riktig krutgumma och uppsökte för första gången i sitt långa liv en doktor. Hon hade känt sig lite krasslig en tid och doktorn misstänkte att det kunde vara något med hjärtat.
-Mor Anna ska få en bra medicin här, men hon ska vara försiktig med sig och absolut inte gå i trappor, förmanade doktorn. Kom tillbaka om två veckor så får vi se hur det står till.
Efter två veckor var mor Anna på återbesök och doktorn konstaterade att medicinen hjälpt.
-Nu är mor Anna så pass bra att hon kan börja gå i trapporna igen, sa han.
-Åh gudskelov för det — jag började  bli så evinnerligt trött på det där klängandet upp och ned för stuprännan!

Så hann jag med att sätta mig en stund igen då.

Efter en natts dålig sömn, vakande jag till liv vid 7-tiden. Fick dessutom lite hjälp av en blöt nos. :-) Konstaterade snabbt att det har inte blivit varmare ute, så sommaren är en bit bort, i Australien närmare bestämt.

Idag skall en tvättstuga pressas in också, lika kul varje gång, men det kallas effektivitet.

Idag har Konrad och Kurt namnsdag. Grattis killar!

Fars dag är snart slut och det är söndagen med.

Tyvärr är inte alla pappor som är bra pappor, en del lever dessutom inte längre. Jag lider med dem som haft en dålig pappa, eller kanske ingen pappa alls.

För min egen del började dagen dåligt, men slutar jättebra! Fast nu segar det till i ögonen och jag lägger mig snart.

Lev väl! 

På eftermiddagsturen med hunden såg jag att antalet gräsänder reducerats med två tredjedelar. Nu var det mest de unga halvårsgamla änderna kvar och det i bäcken efter som sjön frusit till upp till 90 procent. Men vaert runt 75 fåglar tagit vägenvet jag inte. Det jag vet är att antalet kråkor inte har minskat.

Idag chockade jag kroppen rejält, från att ha tagit det lugnt under lördagen och mest varit inne, till att idag slänga i mig maten och kasta mig på hojen. Ner till centrum och handla. Kroppen som inte är van vid ansträngning i den kylan (+2) reagerade efter några hundra meter och efter en kilometer sa den stopp. Då var jag framme.

Glad över att det gick så bra cyklade jag iväg över parkeringen mellan husen och tänkte på annat, tills jag med fart kom ut på vägen och inte såg bilen. Den kvinnliga föraren tillhörde uppenbarligen gruppen trött på cyklister. Hon brydde sig inte ens om att bromsa. Du kan nog säkert se synen av en personbil med en cykel snyggt pressad i kylaren. Nu hann jag klämma åt bromsarna och samtidigt styra undan, så det nöjet blev det inte för någon.

Det blev efter den händelsen, lite lugnare tempo hem, men vid nedfartsbacken till bron över bäcken, kom farten igen, tyvärr. Bron var en stor isfläck! Att bromsa skulle garanterat ge effekt, blåslagen eller kylslagen. Jag gillade inget av alternativen. Så med full fart och tunga spänd i munnen och musklerna som höllt armar och styre under kontroll for jag över utan att något hände, bortsett från några kommentarer från åskådarhåll.

Ingenting är så bra som motion sägs det, och lite spänning till det, gör tillvaron roligare.

Främst under 1800-talet kom en del av min släkt att hamna vid prästbordet, som var fint på den tiden. Idag slöts cirkeln lite då jag på hundpromenaden blev både tilltalad och omsprungen av kyrkans folk.

Och i det vackra vädret hade även hundägarna vågat sig ut, vissa var till och med sociala. Vi mötte även ortens största kille, vars husse snart (då inom några timmar) skulle bli farfar. Men vad bryr sig en Grand Danois om det? I synnerhet när det finns en go schäfertös framför sig.

Jag hann även få en stor dos oro på grund av en person, som oavsiktligt ställde till det. Men det är mänskligt att fela - gudomligt att förlåta.:-)

En kväll hörde pappan hur sin son bad nattbönen och han avslutade med:
-Gud välsigne mamma. Gud välsigne pappa. Gud välsigne mormor. Hej då morfar.
Detta tyckte pappan var lite konstigt, men han brydde sig inte så mycket om det. Nästa dag dog morfar.
Två månader senare hörde pappan igen hur sonen bad sin nattbön:
-Gud välsigne mamma. Gud välsigne pappa. Hej då mormor.
Nästa dag dog mormor, och pappan blev mer och mer upprörd över situationen. Två veckor senare bad sonen:
-Gud välsigne mamma. Hej då pappa.
Enbart detta gav pappan nästan en hjärtattack. Han sa inget, men följande dag gick han upp tidigt så att han skulle missa morgontrafiken till jobbet. Där stannade han hela dagen. När klockan passerat midnatt vågade han sig hem, ganska stark eftersom han överlevt dagen! När han kom hem ursäktade han sig för sin fru och sa:
-Jag är ledsen älskling. Jag har haft en sjuhelvetes dag på jobbet.
-Tror du att du har haft en dålig dag? skrek frun min dag började med att brevbäraren föll ned och dog på här utanför!