Lördagen skyndade iväg, de sista fyra timmarna hann jag inte se. Men nu är det söndag i drygt 23 timmar till. Av dessa sover jag ett mindre antal för att återkomma imorgon. Hunden kvartar redan och snarkar så huset skakar.

Frågan är om det registreras som mindre svensk jordbävning. Det var ju trots två år sedan jag var med sist.

Lev väl!

När läget är som värst prövas vännen, brukar man säga. I mitt fall stämmer det.

Det finns ytliga, om än välmenande, bloggare. Även här finns det flera undantag, ingen nämnd - ingen glömd. En av dem har ställt upp över förväntan utan krav på något sätt, varit ett stöd, ett hopp, ett bollplank, men framför allt har personen kommit att hamna mycket nära mig, blivit en mycket god vän! Detta trots att jag har fått det hett om öronen också, sist blåste de nästan av och internet hade det svajigt. Ändå lägger jag mitt liv i denna persons händer!

Den andra lärde jag känna för 1-1,5 år sedan just genom bloggning, och kom att prata en del och även tappa kontakten, tills jag fick ett mejl med frågan om hur jag mådde. Under de senaste 24 timmarna har denna person kommit att bli en mycket god vän, det snabbaste jag varit med om i mitt liv.

Personen har under samma tid erbjudit massor, sådant jag jag skrivit om förr, drömt om, bett om hjälp osv. Plötsligt på bara 24 timmar har svart blivit vitt, och gjort mig lycklig och rädd! Rädd för att det kommer en rejäl baksmälla. Jag fick en igår eftermiddag, vill och orkar inte en till.

Till detta kommer några verkligen genuina människor tillika bloggare i alla åldrar, som stött och stödjer mig, på ett tryggt sätt. De kallar jag vänner! Sedan tillkommer släkt och personer bosatta utomlands. Och sist men inte minst, min hund Gina, min trognaste och bästa vän sedan flera år.

Nu går det så fort att ser du en bil med en bloggare hängandes på utsidan med en dator under armen någonstans i Sverige, så är det jag.  

Mina vänner alla kategorier - mig blir ni inte av med. Vi hörs snart! 

På dagens hundpromenad började med att min hund tvärtstannar i en besynnerlig ställning. Orsaken var att Killen med stort K kom, trodde hon. Det visade sig vara tvillingen i området, en yngre modell som det blev klick med direkt. Kanske det är yngre hon vill ha numer?

Hunden fortsätter på inslagen väg. På eftermiddagen mötte vi en liten vovve, 3 år. Charlie hette han. Alltså 8 års skillnad. Och min hund blev till sig ...pälsen. Det var ungefär vad jag såg sedan tittade jag mer på matte, åldersskillnaden till trots.

Yngre är inte fel. Undrar om det är en smittosam sjukdom?

Det är inte kul med långhårig schäfer idag. Det är blött ute och hennes päls tar gärna med sig hälften av naturen in i bostaden. Efter lång tid av torkning, skall bostaden saneras innan vi går ut igen. Konstigt att jag ens hinner skriva detta. Å andra sidan hur ser bostaden ut? Ärligt så ser den hyfsad ut, med disk som väntar:-(

Två damer var ute och promenerade, och den ena damen säger till den andra:
-Är det inte din man som kommer ut ur blomsteraffären där på andra sidan gatan?
-Jo, och två dussin röda rosor har han med sig! Då får man väl ligga med benen i vädret i fjorton dar nu!
Den andra damen funderade en bra stund och sa sedan:
-Men... varför skaffar du inte en vas?

Lördagen den 16 november skriver vi idag oh värmen har sakta börjat ta sin in över de södra delarna av landet för att sedan ta sig längre norrut.

Idag har Naemi och Naima nmndag. Grattis!