Jag vaknade med en usel känsla som förstärktes kraftigt under förmiddagen. Sedan lyckades jag pressa tillbaka den, men kvällens tysta ensamhet knäcker mig igen. Datorn står på och chattkanalen är öppen, blogg skrivs osv. men ensamheten är kvar. Tankarna kommer och slår rot sen går det snabbt.

Lev väl!

Hann med lite släktforskning idag. Det var inte igår, men nu skulle fyra personer Moritz utforskas, alla födda på 1800-talet, den senare delen.

Den första hittades ganska omgående, vilket är glädjande då man kan få sitta ganska länge och leta i födelseboken, populärt kallad föddeboken. Den andra och tredje kom också snabbt, men den fjärde var lite svårare. Året 1882, hann bli 1883 innan det åter blev 1882, då fanns min Moritz där. På den tiden tog det tid innan alla uppgifter nådde fram varvid nästkommande år hann börja då  uppgifter om födda året innan kommer fram.

Hemma resulterade dessa uppgifter, som var komplement, att jag fick ihop totalt tio släktingars uppgifter, varav flera nya. Släkten växer således. Allt tog ca 90 minuter.

Förmiddagen började hemskt, ovälkomna Ågren kom och förpestade tillvaron, i synnerhet idag. Men en uppryckning och ner till kummunens bibliotek blev åtgärden. Med cykel tar det 3-4 minuter.

Utanför dörren träffade jag en granne och blev stående och prata länge. Mitt i samtalet kom nästa granne och ännu mera prat. Humöret upp och efter mycket om och rejält försenad kom jag på cykeln och med hög fart mot bibblan, då jag såg ett bekant djur. Bromsarna på cykeln fick plötslig och oväntat jobba mycket hårt och även växlarna. Jag hade fått syn på min hunds favoritkille med husse. Vi slog följe en bit och senare fotsatte jag till målet, en resa som idag tog 93 minuter! 

En liten pojke kommer in i köket för att äta frukost. Eftersom han bor på en bondgård frågar hans mamma om han gjort sina morgonsysslor.
- Nej, inte än svarar pojken.
- Det måste du göra innan det blir frukost, säger mamman.
Pojken blir sur, så när han matar kycklingarna sparkar han till en av dem. Han gör samma sak mot korna och samma sak mot grisarna.
Pojken går sedan in för att äta sin frukost och på bordet står endast en tallrik med flingor framdukad.
- Varför får jag inte bacon och ägg? frågar pojken. Och varför får jag ingen mjölk till flingorna?
- Jag såg hur du sparkade till en ko så därför får du ingen mjölk svarar mamman. Jag såg även hur du sparkade på en kyckling och en gris och därför får du inte ägg eller bacon heller.
I samma sekund kommer pappan i familjen in i köket, han får syn på en mus som han sparkar till.
Pojken tittar då upp på sin mamma, ler sitt största leende och säger:
- Ska du eller jag berätta?

Igår såg jag en gräsand med sin egna specialité att simma. Vänster fot fungerade som en åra, snett utåtvänd, och med en tvärt avhuggen stjärt. I övrigt verkar fågeln frisk.

Idag såg jag den igen, den är en av de största gräsänderna och mycket välmående fågel trots sitt handikapp.

Vi som går den här rundan, även kallad hundrundan, funderar på att döpa om det till fågelreservatet, för här härskar ett hundratal gräsänder och nästan lika många kråkor. Även rovfåglar kommer och går liksom tranor och kanadagäss.

Det jag däremot inte ser, är många hundar och deras ägare, inte minst min jyckes favoritkille modell mindre. Han kom inte igår och vi har inte sett honom idag. Hennes vännina, taxen, har inte varit synlig på två veckor. Och områdets största hund, syns sällan numer. Så nu är vi ganska ensamma. 

Slutet är nära, till glädje för vissa, till sorg för andra. Arbetsveckan har kommit till sin andra ände i rekordfart. Nu väntar helgen. Kanske storstädning inför julmånaden?

Idag har Klemens namnsdag. Grattis!