Fy farao att vara ute när det är mörkt och snöar, men hunden måste ut, dock på en kraftigt reducerad promenad av säkerhetsskäl. Tidigare idag var det blött på vägen vi gick. Inte överallt men här och var. På vägen där trafik kör var det mer blött. Nu hade det frusit och snö ovanpå. Då går inte jag!

Nu saknar jag sommaren enormt mycket.

Usch vilken dag det blev. Folk mår pyton så man kan tro att de sitter på ett rullande band. En klar o pigg, varsegod nästa...nästa... va i he.... Här behövs det starkare saker. Varsegod nästa, en spypåse och en hink, dörren till vänster. Välkommen åter.

Efter att ha avslutat måndagen på ett mycket trevligt sätt, blev tisdagen som en måndag istället. Krafterna håller och jag känner att jag orkar, men oron finns i kroppen, ända ut i toppen (fritt val). En av tre är dåligt resultat, och motsträviga människor, är det värsta jag vet. Om de bara lyssnade och gjorde som jag sa. Och så denna jädrans kyla o snö på det. Grrrr. 

Som alla vet är det förbjudet att bränna hemma. Men Börje blir avslöjad med att ha en stor, fin apparat vilket naturligtvis också är emot lagen.
Länsman stämmer Börje inför tinget för hembränning.
Börje försvarar sig med att han inte har bränt — han har bara apparaten som prydnad hemma.
Detta hjälper dock inte, och Börje får böta, men samtidigt stämmer han länsman för våldtäkt.
-Har ni bevis? fråga rättens ordförande.
-Nej, det har jag inte, svarar Börje, men jag vet att han har en apparat för det!

Så hanns hunden med igen, lite stressigt, men det beror på andra orsaker. Positiv förmiddagstur i lite bättre väglag, var att vi mötte en Golden Retreiver, vars matte och jag en gång rök ihop. Idag gick det bättre och bättre. För vi sprang ihop runt ett hörn av staket till en tomt. Och vi bytte några ord, vänligt den här gången. Femton minuter senare möts vi igen då vi går mot varann på samma hundsträcka. Då får hundarna till och med hälsa på varann, något som bara för några veckor sedan var otänkbart.

Det visar sig att båda hundarna är spårhundar och duktiga sådana.

Det är vad man kan kalla islossning , något som vädret tycks ha missat med sin vita nederbörd.

Tisdagen är här och den vita faran har kommit med mycket tunt lager. Och jag tror att här är vinterdäcken påsatta sedan några dagar. Undrar hur det är på andra håll?

Idag har Kristian och Krister namnsdag. Grattis killar!

Måndagar är en sjundedel av helvetet, och idag ramlade jag ner. Det var halt och osandat. Så kvällens rader fryser inne. Musiken "mina drömmar" får du lyssna till. Galenskaparna i "Raggarkungen".

Lev väl! 

Pinsamt när tvättmedlet tar slut vid tvätt, men idag köpte jag nytt så det räcker väl några tvättar framåt i tiden. Hos ICA hittade jag det jag behövde. Och servicen var och är på en toppnivå, vilket gör det jätteskoj att handla där och när jag kom till kassan möttes jag av en leende kassörska, som senast fick hojta på mig för jag glömde tidningen. Femtiofyra riksdaler skulle betalas med jämna pengar. Sedan packa, då hör jag igen:

- Det blir 54 kronor. Jag undrade om det ekade i butiken eller var det en repris i skallen? Nä, det var kunden efter som handlat för samma summa! 

Så var beslutet fattat, min "sjuka" kamera som plötsligt tar överexponerade bilder, måste lämnas in till butiken för vård. Jag sätter mig på cykeln och trampar på mot kortsidan av garaget ut mot vägen. En genväg jag ofta använder när det är lite bråttom, över gräset går bra, trodde jag. När jag svänger gör cykeln det med besked. Plötsligt åker jag på tvären och får parera med styret. Ut på asfalten lerig och skitig som cykeln är.

Sedan full fart mot cykelvägen, ut på den och där går i slö promenadtakt ett brett sällskap om två personer. Ånyo offroad modellen och ånyo fick jag parera för att slippa färga om byxorna till en färg som inte passar mig.

Nere i butiken undersöks kameran och jag får ett telefonnummer till supporten. Tillbaka igen, och efter bara 23 minuters väntetid får jag veta att företaget vars namn på kameran, inte har support på stillbildskamera. Istället får jag ett nytt nummer, en ny support och efter en något kortare väntetid får jag svar. Den ska repareras, lämna in den i butiken!

Tjugofem minuter väntetid och två minuter samtal med två supportrar gav i hand vad jag trodde från början. Sedan kan jag lägga till tiden för färd till från databutiken, som nu kommer att dubbleras.

Som lök på laxen, är hundvakten borta när jag kommer hem igen, trots att jag meddelat att hon behövs. Jag kommer allt närmare beslut om hundens överlevnad eller min frihet, båda fungerar inte längre. :-(

Den positiva zkrivaren, är nu nedstämd.