Jag vill se, jag vill inte missa nåt, men igår gjorde jag det. Jag tappade resten av min själ, den jag lagt ner under x-antal timmar. Min själ försvann ut i tomma intet och jag har inte hittat den än. Kommer antagligen inte att göra om inga under sker, vilket jag inte tror på

Fredagen kommer bli ett sökande efter ett word-dokument som var viktigt...:-( Det vill jag verkligen se igen

Nu kan ju ni vara glada för det, då slapp jag pina er som fortfarande orkar läsa. Nu blir det lite Eva att lyssna på Jag vill inte se, något som många inte gör, man blundar för så mår man bra. Alla sätt är bra utom de dåliga...

Önskar er en god natt, nu ska jag se till att ta mig i kragen och dra mig till säng. Sköt om dig och de dina. Sov gott...// Zimpelz, en otrolig "tappad" sådan... :-o

Det sägs många kloka saker på skämt, men det är ingenting mot de dumheter som sägs på allvar.

Om nån nu missat det.

//Zkrivaren

Nu börjar gäspningarna komma, John Blund kastar sand och sängen skriker på mig, men damerna är inte här och väldigt tysta i sin frånvaro. Så jag passar på att kladda lite i bloggen under tiden.

Pirate Bay utnyttjar Googles teknik och avslöjar att mer än 100.000 användare laddar ner i USA, per minut! Kanada är god tvåa. I Sverige är det betydligt färre per minut, när jag tittade var det långt ifrån 100.000 i minuten.

Alla är de s.k fildelare, själv är jag...sängdelare ibland. Om en kvinna finns här.

Lev väl!

//Zkrivaren

Göteborgsbacken utanför Jönköping, har varit ett stort problem vintertid då långtradarna alltid blev stillastående. Vägverket grävde ner värmeslingor i vägbanan för att detta inte skulle upprepas.

Men det upprepades, och Vägverket skyllde snabbt i från sig. Det kom för mycket snö...oväntat, för någon hade tydligen inte lyssnat på väderrapporten.

Lastbilarna blev stående, värmen kom inte igenom all snö, och plogbilarna kom inte fram. Ett resultat av ohörsamhet.

//Zkrivaren

Vissa saker är gravallvarligt och är det ändå dödsroligt och man kan skratta ihjäl sig, då först får man ro, sägs det.

Nu är det bevisat, fångat på bild, att det inte är säkert att man får ro, ens som död.

En kvinna passerade bårhuset i Södertälje där en likbil hämtat upp en kund för sista resan. Då hände det. Ett ordenligt brak hördes och kvinnan gick nyfiken åt det hållet varifrån ljudet hörts.

- Jag såg en kista mitt på vägen och att den svarta likbilen backade tillbaka med bakdörren helt öppen. Det gick så himla fort. Det jag tänkte var: vilken tur att dörren gick upp här och inte när man hunnit få upp hastigheten, säger kvinnan till expressen.se.

Undrar om det inte är dags för krav på bilbälte på de avlidna?

http://stockholm.expressen.se/nyheter/1.1464512/har-aker-likkistan-rakt-ut-pa-vagen

//Zkrivaren

I höstas lämnade en kvinna in 5000 kronor i ett kuvert som hon hittat. Hon gjorde inte anspråk på pengarna om ägaren inte hittades. Inte heller ville hon ha någon hittelön.

Detta utan att hon ens fick ett kvitto på det inlämnade godset, det vill säga pengarna.

Den polisanställde tog då själv hem pengarna. Dagen därpå anmälde han att det var hans sambo som hittat dem. Han angav också att hon ville ha pengarna om ingen ägare hörde av sig.

Dagen efter kom kvinnan in igen och ville då ha ett kvitto på pengarna vilket hon fick, men på ett lägre belopp, 500 kronor.

Samvetet kom ifatt den anställde som berättade för sin chef vad som hänt.

Den anställde erbjöds omplacering eller att säga upp sin tjänst. Han valde det senare.
Nu har han dömts för egenmäktigt förfarande och osant intygande till böter på sammanlagt 4500 kronor.

http://www.vk.se/Article.jsp?article=252813

//Zkrivaren

Glöm regn, snö, grenar och löv. Nu regnar det satelitdelar från rymden. Detta efter att en rysk och en amerikansk satellit kolliderat i omloppsbana runt jorden, endast 40 mil från rymdstationen ISS.

De flesta delarna skall ha brunnit upp i atmosfären, uppges det.

– Vi tror att det är första gången som två satelliter har krockat i omloppsbana, konstaterar den amerikanske militärtalesmannen Les Kodlick. 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4390560.ab

//Zkrivaren

Nu med risk att ni sätter dagens skratt i halsen, har sett att jag hamnar där, så kommer jag in som en, jag vet inte vad, tromb?

Jag har ofta problem under vilken kategori jag ska lägga inlägg då de kan bli sammanflätade. Ibland kan jag lägga på barn, ibland under försäkringskassa och ibland tycker jag det är så zimpelt och då hamnar det där... särskilt då det handlar om mig som person. Dagens kommer hamna under Zimpel. för er som är inne för första gång, sök i de kategorier...

Icke att förglömma, det finns det lättsammare änmen än mina och De är läsvärda...

Jag ser ju att det har varit läsare inne och finns kanske de som undrar om jag är nån "bessewisser" i ämnen jag skriver om, det är jag inte. Jag är inte högutbildad, vilket framgår av mitt språk. Man kan säga jag bara har gått livets hårda skola, det Jag kallar högskola... Livserfarenheten. Nu till mitt Zimpla...

Minnen väller upp, allt är inte av ondo måste jag tala om. Men det som är bra behöver man inte bearbeta så därför blir det de negativa. Om man säger att jag skulle behöva hjälp med samtal, då är det ju för det svåra... ingen går till psykolog, kurator eller annan för att snacka bra saker!

Känslor att växa upp i ”missförhållanden” är sådana man förtränger, man lägger locket på och visar sig i hur man är idag. Man vet inget annat och världen utanför Kan ju vara värre. Visst jag rymde och sökte men med falsk trygghet visste jag att det fanns ett ”hem”, det har alltid funnits något, aven om de inte ville mig väl. 

Det dyker upp hemska tankar att jag levt med falsk identitet, har varit på maskerad, spelat teater pga att inte våga komma ut. Sen vet jag inte heller om jag vill möta den okända jag borde varit, hon kan ju vara värre. Det känns tryggt att smita in i sitt skal ska ni veta. Jag vet vad jag är, men vet inte vad jag kan/borde/önskat vara.

Jag har varit inne på att jag är kall, kylig många gånger, det är inget skämt... det är sant. Det är säkert något som speglat av sig på mina barn, hur jag varit mot dem. Jag ber om ursäkt för allt även om jag inte borde. Håller oftast tyst i diskussioner för jag inte vet hur jag ska utrycka mig, för det låter dumt. Sen finns det saker jag aldrig utsatt mina barn för då jag av egen erfarenhet aldrig skulle kunna... tex misshandla

Jag har levt med ett hårt skal för att skydda mig hela livet... när jag blir provocerad och inser att skalet inte håller längre, då rymmer jag. Vet, det inte är ett bra sätt, men jag klarar mig bättre för stunden och många stunder har det varit/är. Det får finnas väldigt bra förstående, uthålliga personer som kommer en bit innanför. Att jag kan sitta här nu och skriva om det är för ni vet inte vem jag är... ja det flesta. Att jag kan visa min bild är inte att släppa innanför och oftast är det bara kvinnsen jag öppnat för, mest för att de ser vem de skriver med.

Att bli så sviken av de som borde vara de som brydde sig, inte gjorde det... det är svårt. Att idag sitta och försöka förstå, ursäkta de personer, lägga skuld på sig själv... vad gjorde jag för fel? Finna en enda logisk förklaring på varför... Om man sätter det i ett mattetal, var fyra i min”familj”, då borde 2+2= 4, (ja, jag hade en bror)... nu blev 2+2= 3 och enligt facit... fel, jag var inte medräknad. Varför kan inte jag lita på vuxenvärden och då är jag i den nu, låter konstigt. Lita På... Är svårt, utom sig själv.

Finns säkert de som tycker jag är feg... kan man kalla det men jag kallar det försiktig. Kan säga jag är försiktig om resten av mig som finns kvar? Att jag behöver den resten för att fortsätta i mitt liv. I dåtid gjorde jag saker utan att tänka och ta konsekvensen av det och idag har jag inte tid, lust eller ork att rätta till. Kan dra ett av alla exempel om min försiktighet och vad som kan dyka upp senare med att släppa inpå livet

Nu drar "tromben" vidare. Kommer med ett exempel vad man kan träffa på senare. av ondo och godo...

Sköt om er och de era, för det är det viktigaste i livet...// Zimpel