...har jag inte fått, fast egentligen har jag fått det...igen. Jag var på väg till it-butiken och senare ICA, när en herre stoppade mig. Han hade varit vid "vår" sjö, vilken jag förr passerade dagligen, men nu utan hund inte blir så ofta. Där har nu familjen K.Gås (kanadagäss) fått tillökning, med fyra småttingar och ett gräsandspar med två. Ljuvligt. Jag skall under veckan ta mig dit. Idag har det varit svårt när det blåst runt 20-22 sekundmeter. Löv, grenar och små träd flyger nu.

Här på orten finns det en firma som arbetar med golv och vägg, som de skryter med på sin Ford Transit, som de absolut inte kan köra med. När jag står och pratar, kommer bilen och föraren har tre parkeringsrutor på sig att svänga in på, men klarar inte det utan snuddar mig. Hade jag inte fått en varning, skrev jag inte detta nu. Tala om att köra uppåt väggarna....säkert 08:a.

Lille Pelle och hans mamma är ute och går. Plötsligt hittar Pelle en tia på gatan och böjer sig ner för att ta upp den...
- Pelle, du får inte plocka upp saker från gatan!! säger mamman.
Han blir tjurig men låter tian ligga kvar. En vecka senare är de ute och går igen, då Pelles mamma halkar till och faller pladask på gatan.
- Åh Pelle, hjälp mig upp! ber hans mamma.
- Nej, mamma har lärt mig att inte plocka upp saker från gatan!

zzzzummmvaaatten...så kan jag beskriva dagens start, Kinas väldiga damm tycks ha brustit oh dess innehåll sköljde inte bort delar av Kina, utan hamnade hos mig, vem i alla glödheta stal solen och värmen??? Jag sitter ju nästan och hackar tänder. Ute gäller täckjacka och övriga vinterkläder...nästan. Och i norr är det...vitt som kommer ner?! Troligen får vi en kanonvarm juli istället. Jag har nämligen för mig att så var det vid ett tillfälle, och det kan väl få återkomma?

Idag har Svante och Boris har namnsdag idag. Grattis!

Det var då själva hin håle, nu har jag skrivit denna blogg sju gånger, vilken låååång en det blir, lika lång som...nåt annat. Som min berg-odalbana, som jag nu är i...på väg upp igen. Undrar hur lång backen upp är och om jag kan hoppa av och stanna där? Läs vidare i kommande avsnitt av bloggen...i vilket allt skrivs...som ni alla skall få dela av...det andra behåller jag själv;-)

Lev väl!

Nu börjar äntligen inspirationen komma...att skriva igen. Den går i vågor och många faktorer påverkar. Allt skall stämma och det gör det nu. Inte på debutboken utan på en annan, som kan räknas som uppföljare, höjd över mycket annat av proffs...redan, och det både glädjer och skrämmer. Kraven är så stora, så höga att jag undrar hur lång stegen skall vara. Idén kom tack vare en person, som i hettan gav mig idén till den fortsättning som nu skall skrivas och som delar av bokens handling kommer att kretsa runt. Boken i sig handlar om en person, som läsaren följer både i arbetslivet och i verkligheten, med verklighetsbakgrund. Personen kommer även i kontakt med bloggsajter liknande denna, med människor som finns på dessa sajter, möten med tragiska slut, arbete som går fel. Händelser för livet, och mycket mera.

Ica och skon

Inne på ICA var det svalt och skönt, och personalen, otroligt trevlig, som vanligt numer, kan jag inte få anställning nu??? Känner mig snart som en där, och jag skulle trivas, undrar om man har en chans?

Efteråt gick jag hemåt och träffade på antingen en osynlig person, eller enbent, för jag såg bara dojan, inget mer.

En far gick förbi sin sons rum och förvånades över att se att det var så fint städat och att sängen var bäddad. Så fick han syn på ett kuvert som låg på kudden, adresserat till ’Far’. Med onda aningar och nervösa händer öppnade han kuvertet och läste
brevet från sin ende son:

Kära Far!

Det är med stor sorg jag måste skriva till dig. Jag var tvungen att sticka med min flickvän, för jag ville undgå en scen med mor och dig. Jag vet att du och mor fortfarande tar mig för ett barn, men far, jag är alltså 17 år gammal och jag vet hur jag ska ta vara på mig själv.

Jag har funnit äkta kärlek tillsammans med Susanne, och hon är bara så söt. Men jag vet att du aldrig skulle vilja ha henne med på familjekort på grund av piercingarna, tatueringarna och hennes inte så smakfulla kläder och för att hon är så mycket äldre än mig. Också för att hon har fem barn, varav hennes yngsta dotter är i min ålder.

Men det är inte bara förälskelse. Far, hon är gravid med tvillingar! Du ska få barnbarn!

Susanne bor i en campingvagn ute i skogen, och hon har tillräckligt med ved för att hålla oss varma över vintern. Vi delar så många drömmar om framtiden. Far, hon säger att hon ska köpa massa dataspel till mig. Susanne älskar barn.

Alla hennens ungar har olika pappor, men hon säger att med mig är det annorlunda. Jag vet att vi kommer att vara tillsammans. För alltid.
Susanne säger att jag är mycket mera man än de äldre killarna hon har varit tillsammans med. Är inte det sött?

Hon har också öppnat mina ögon för att hasch faktiskt inte är skadligt. Hon är en businesskvinna eftersom hon odlar sin egen hampa och säljer det för att försörja sin familj. Susanne är duktig med pengar; hon byter lite av sitt hasch till kokain och ecstasy med grannarna. De andra som bor i skogen är också företagsfolk.

Under tiden kommer vi att be om att vetenskapen finner en kur mot AIDS, så att Susanne kan få det bättre.

Du skall inte vara bekymrad för mig, Far. Jag är väldigt lycklig! En vacker dag är jag säker på att vi kommer och besöker er, så ni kan få se era barnbarn och mina styvbarn.

Med vänliga hälsningar,
Er son Jonas.

P. S.
Farsan, inte något av det ovanför är sant. Jag är hos Thomas. Jag ville bara berätta för dig att det finns värre saker i livet än betygsboken som ligger i skrivbordslådan.
Ring mig när det är säkert för mig att komma hem.

Efter stormen kommer lugnet heter det, och det stämmer. Efter en vecka av relativt lugn, stormade det igår. Då ville alla ha tag i mig överallt, inom och utom e-k, mejl, telefon osv. och idag är det lugnt igen. Märkligt det kan vara. Samtidigt som rusningen varade, fick jag några falska människor på halsen, sådana jag rekommenderar försvinna ner under nån sten under någon soptipp, och stanna där!

Idag har Börje och Birger nmansdag. Grattis! 

Solen skiner, inte en skugga nånstans, tapper som jag är vågar jag mig ut...nästan naken, sånär som en skjorta och byxor. Tar mig med raska steg framåt...flera meter innan solen härliga, men varma strålar påverkar mig. Jag ska till IP, det är damfotboll. Enda damer jag får flukta på lite längre numer. Men jag är sen och skyndar till ip, där vattnet över gräsmattan flödar. Var i helskotta? Sviker brudarna här också? Ska jag stå med tält och öppen mun, tjänstgöra som fågelholk? Det visar sig att matchen är framflyttad, troligen är hettan orsaken?

Jag tar mig vidare mot centrum, måste ha en dam eller fem dricka, mina steg blir långsamma och till slut faller jag nästan. Tar mig upp för trappan till ICA och in i den svala butiken. Fick syn på två läckra damer, en i byxor, en i kjol, och problemen uppstod.

Vad är detta? Desperat karl slukar kvinnor på ICA?! Fick inget var utsvulten? Nja jag tog mig till vätskans avdelning och plockade till mig vad som behövdes och tog mig till kassan. Den andra damen med en kropp som fick hormonerna att hoppa på henne och i kort kjol dessutom, före mig.

Om jag ville? JAAAAAAAAAA!

Väl hemma kom jag att minnas en händelse som sitter kvar i minnet. Kanske därför jag behöver mer...minne. Nåja, jag var ute tillsammans med en kompis och hans tjej, en riktig ärta, som fick det att hända saker i en. Vi hyrde en eka och rodde på den lilla sjö vi hade och tjejen plockade gädda efter gädda, precis som jag, med den viktiga skillnaden att hon fick upp sina. Mina släppte...förmodligen när de såg mig.

Vi fortsatte sedan från en bro, för vi killar låg under efter med fångsten, då jag får en bamse på 5-6 kg. Jag vevar febrilt, den ska bli min, backar ett steg och tappar fotfästet. En gädda på land, fångad av en tjej, var orsaken till att min lyckades smita. Hon lovade dock en middag i ersättning, tyvärr var inte hon måltiden.

Plötsligt hugger det till för kompisen, även han vevar så man får akta sig, beordrar mig ner mellan ribborna på brn, i vilka jag naturligtvis i min iver slår i familjelyckan och tjuter som en operatös. Väl nere med håven, styrs den stora fisken, som jag nu känner igen som min förlorade, mot mig. Med håven får jag in den och nu börjar kampen mellan man och gädda.

I rond ett var jag överlägsen segrare, trosalla skrik från kompisen. Han hade sett storleken, och den hade visst en betydelse. Den andra ronden vann gäddan, som trasslade ur den håv den var i och stack mot vattnet. Jag kastade mig efter och tredje ronden tog sin början. Brottningen blev vild. Gäddan var inte på humör att stanna kvar på livslångt besök, och jag ville inte tappa den och få en smäll av kompisen, en riktig höger. Brottningen pågick allt medans kompisen skulle komma ner med jaktkniven för avvlivning. Tills dess brottades vi, gäddan o jag under några minuter innan jag fick överläge genom att lägga mig på den, se den i de rädda ögonen och framföra: "Tyvärr ska du dö."

Dagen efter, söndag, blev jag som utlovat, bjuden på middag. Ugnstekt gädda, potatismos och grönsaker med öl.

Vilken jättedag det blev, ska aldrig sova ut mer.

Jag har chattat, mejlat, pratat, bloggat, och mycket mer idag, lika mycket som jag normalt gör på en vecka eller mera. En fråga däremot som återkommer är hur länge är jag nåbar? Från o till dagtid, men alltid fram till ca midnatt, företrädesvis på telefon, men även datorn är oftast på, det ser jag på strömåtgången. En annan fråga är hur jag hinner med allt? Och svaret är effektivitet, strunta i allt utom det roliga! Kan det bero på att inga damer kommer då? Kanske ska bry mig om nåt tråkigt då...vad det kan vara.

Men nu avrundar jag allt för helgen, en 5-dagars väntar oss alla, på nåt sätt.

Lev väl!