Ute härskar våren, tystnaden är så total att fåglarnas prat hörs tydligt fast de inte är så många än.

När jag vandrar stigarna fram, som avlöses av trottoar ibland, flödar tankarna i huvudet, och ensamheten är så tydlig till och med ute.

Kanske är det bättre än falska människor som kommer med standardfrågorna "Hur är det?" "Har du hittat nån?" "Å jobbet då?"

När jag väl börjar svara, följs frågorna av flera frågor som måste besvaras. Till slut är det hälften av mina memoarer som blir svaret och då inträffar en av två möjliga ting.

Antingen försvinner de med en konstig falsk ursäkt och återkommer inte. Eller skäller ut mig för att vara långrandig. Och svarar jag inte får jag veta om det med.

Då är det skönt att vara ensam, men för min del har det varit och är ett enormt högt pris jag betalar.

Kvalitéten på min hälsa är usel, vilket även forskningen nu kommit fram till. Den säger att jag skall leva kort och sorgset, fattigt och ensamt.

Och det stämmer att jag är ingen rik människa på annat än erfarenhet, ofta sorgsen utan att vilja det och ensamheten gör sitt till. Livet blir därför kort.

Förr var jag en positiv glad kis med glimten i ögat, men med tiden har jag misshandlats grovt på många sett och spillrorna som finns kvar har jag limmat ihop, därför blir det som det blir ibland.

Folk trodde jag hade ett kanonförhållande, att damerna jagade mig jämt och livet lekte. Inget kunde vara mera fel.

Sedan gör vännerna detsamma, en del får mejl, som de inte ens besvarar, andra lovar saker och försvinner. Dock finns det undantag...än så länge.

Depressionen kommer och går, för varje gång allt starkare och medicin är inte ett alternativ, då det är människor runt mig som orsakar  mina problem, och de går fria för det. Det är ju tillåtet att sparka på den som mår dåligt, hälsa, ekonomi, jobb, förhållande etc.

Var finns människorna med hjärta? De som vill och vågar ställa upp? De som erbjuder hjälpen som kan avgöra en människas liv, kanske mitt, kasnke ditt.

Jag vet inte det, bara att nu går det utför och krafterna är väldigt starka. Mina nödrop på HJÄLP hörs inte. Eller snarare så struntar man i dem. Man vill inte belasta sig med att hjälpa mig, jag kan gott sjunka.

//Zkrivaren i nöd och i tankar

Det finns dock en o annan som genom att finnas till o lite till, håller mig vid liv...en stund till.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hästkött i lasagne, en katastrof och stor nyhet, alla anklagar alla i spåren av hästkött som kanske funnits länge i lasagne, istället för nötkött som ska vara i densamma. Vad ingen talar om är den otroliga leveranskedja från slakt till frysen i ...

I Lidköping kan många hålla sig för skratt, men vad skall de göra? Jo, slå en signal för att slå en drill, den senaste (vansinniga) tekniska utvecklingen i mobiltelefonens historia är ett faktum. Står du och väntar på buss eller tåg och blir n...

Jordbruksverket tycker att vi äter för mycket kött i Sverige, det är inte bra för miljön, anser de. Därför föreslår Jordbruksverket att en skatt ska läggas på köttet, för att få oss medborgare att äta mindre kött. När tar dessa dumma dörslag slut...

Åter är den hatade TV-licensen, numer TV-avgift, blivit aktuell. (Uppdaterat) Nu ska alla som har en dator, surfplatta eller mobil (smartphone) betala avgift. Att INTE inneha TV räcker alltså inte för att komma undan en onödig avgift om tusentals k...

Hackare utnyttjar säkerhetsbrist – så skyddar du dig Säkerhetsexperter varnar för användning av datorprogrammet Java. En allvarlig säkerhetsbrist har upptäckts och datoranvändare uppmanas att stänga av funktionen. Så löd inledningen i arti...