“Jag litar på alla människor, men inte på djävulen I dem”, är ett citat från filmen “The Italian job”

Detta stämmer väl med verkligheten. Jag är själv som person, något av en öppen bok, och får lida för det ibland. Jag litar på foolk, när känslan säger mig det. Tyvärr stämmer det inte alltid.
Idag blev jag sårad igen. Teknikens under är bra, då slipper man säga det själv, något som jag respekterar.

Därför kom dagens promenad att bli en ledsen promenad. Bekanta till mig som jag mötte såg det och undvek mig, väl medvetna att de kunde just då inte göra mycket.
Frågan som nu uppstår är om jag skall stänga mig inne och aldrig släppa in någon, för min egen skull?

//Zkrivaren

- Vet du varför kvinnor föredrar jägare före andra män?
- Nä..?
- De kryper långt in i busken, skjuter minst 2 skott, och smakar mer än gärna på bytet.

Gårdagen blev en intressant dag, åtminstone avslutningen.

Ett telefonsamtal med en förfrågan om jag ville gå ut och jaga, och förinta. Jag kunde inte motstå, det behövs alltid träning att ta ihjäl viru, trojaner  ochliknande i en dator.

Men den här var rejält smittad sedan flera år, och jobbet tog halva natten, och är ännu inte klart. Så nattbloggen blev inte skriven...förrän nu.

Temperaturen ute är behagliga -3,7 med löfte om plusgrader. JAg kommer säker att våga mig ut idag, kanske titta extra på kvinnfolket, hormonstinn och klar.

//Zkrivaren

Trots kylan ute har jag tvingats ut och väl ute står man pall för densamma. Det är ganska härligt just nu med -15 grader. Och imorgon plusgrader! Snabba svängningar må jag säga, sedan skall det bli jättekallt igen. Och varmt.

Det är bedrövligt med minnet mitt ibland, fick ta mig till ICA, och handla för några kronor, när jag mötte en kis med pappa i butiken:

-Pappa, har vi kladdkaka kvar hemma?

-Ja.

-Då tar jag det till mat hemma!

Inte utan jag undrade om pappa stod för maten.

//Zkrivaren

Hundägande (på latin Hundus Idiotus) är en sjukdom med ett långdraget förlopp.

Den kan drabba alla, oavsett kön, ålder eller tidigare status i samhället. Tendenser tyder på att den i vissa fall är ärftlig.

Långtidsstudier har visat att tillfrisknads procenten är låg.

Symptom: Första symptomet är en, oftast dold, önskan efter en egen hund. Många gånger med en diffus bakgrund. Sjukdomen slår ut på allvar när patientenköpt hund. Då ses de ute i vilket väder som helst, till och med hagel och drivis, under bästa sändningstid på TV, vandrande omkring ute på gatorna likt zombies med sina hundar.
Ett annat symptom som är väldigt vanligt är att personen i fråga ses springa omkring ensam i skogen, med ett tomt koppel i handen samt en ansiktsfärg från högröd till en blåaktig nyans vilt skrikande:
- "Kooom hiiiiit!"
Erfarenheten säger att man ej bör försöka få kontakt med den något hysteriska hundägaren, då detta är totalt meningslöst i lägen som ovan beskrivits.
Annars ses hundägaren ofta stående i gatukorsningar och på trottoarer i nära samspråk med andra hundägare, trots att de bevisligen aldrig träffats eller presenterats.

Presenter: Till högtidsdagar köper patienten ofta morötter och hamburgare i plast (med inbyggd pip vid tryckningar) för att slå in i ett vackert omslagspapper och under stort hemlighetsmakeri spara till exempel till jul. Då tas paketet fram under högtidliga former för att föräras till en - begripligt nog - oförstående hund. Stor tid och möda läggs alltså ofta ner på presenter vid jul, hundens födelse- och eventuella namnsdag.

Ändrad sjukdomsbild:
I ett senare stadium ändras sjukdomsbilden till att bland annat omfatta sömnsvårigheter samt en mer lättsinnig inställning till pengar. Tidigt på morgnar, företrädesvis lördags- och söndagsmorgnar, ses de packa sina bilar fulla med matsäck med extra kaffetermos, ryggsäckar, små fällbara tältstolar, hundfilt, hund/ar, sömniga ungar samt motsträvig livspartner.
Efter varierande antal timmars bilkörning tillbringas dagen oftast enligt följande exempel:
Plastofili -
Sittandes på de medhavda tältstolarna i flera timmar, intensivt tittande på andra patienter som springer runt i en fyrkantig ring. Därefter springer de själv ett par varv och får då olikfärgade plastband, som de visar ibland glädje, ibland besvikelse över. Uppskattat värde på plastbanden är ca 10-15 öre. Uppskattade utgifter under en sådan dag är mellan 500 - 800 kronor.

Andra symptom:
Det finns även andra symptom, som till exempel när patienten ses springa omkring i skog och mark, med ett långt snöre mellan hunden och sig själva (vilket verkar som ett bättre sätt än att ensam springa omkring med ett tomt koppel). Om hunden någon gång stannar vid en pinne, kan stor glädje och tillfredsställelse ses hos patienten.

Behandling:
När ovan beskrivna symptom känns igen finns det längre ingen tvekan om att sjukdomen fått fäste och behandlingen kan vara resultatlös. För största möjliga chans att bota en person som drabbats av hundägande, bör samtalsterapi sättas in redan vid det första symptomet.

Omyndigförklarande är ej att rekommendera,trots att det har varit vanligt fram till våra dagar. Vetenskapliga undersökningar har visat att patienterna själva inte upplever sin sjukdom som speciellt besvärande. Då de i regel är ganska glada och nöjda, kan man med gott samvete låta dem hållas och se dem som ett pittoreskt inslag i vårt samhälle.

Leg. psykiater Besse R. Wisser

Nu är superkylan här. I småländska låglandet (finns ju högland) uppmättes 20 minus, och för en timme sedan 16 minusgrader, i norrland, i Västerbotten, 35 minusgrader, fast där känns det som  runt 10.

Stackars alla dem företrädesvis i Västerbotten, som måste ut i kolsvart mörker och superkyla tidigt på morgonen. Synd även om alla söderöver som lider av kylan, liksom jag gör.

Tur däremot att det är en kläm(mig) dag idag, många kan sitta hemma och inte gå ut.

Ha en fin kall dag!

//Zkrivaren

Nu mina besökare, är natten här, mörkt ute, ljust inne, och jag har bara ett samtal kvar jag lovade, sedan skall jag i säng.

Imorgon är det...vardag, sa nån, halvdan säger jag.

Lev väl!

//Zkrivaren

...är snart slut, men många återstår detta år 2009.

Idag var det bistert ute och promenaden blev kortare än normalt.

Jag kom ner till centrum på sluttampen och smet in till...ICA. Fick bröd 4 spänn billigare och lite köttfärs att göra nåt med...mat kanske.

En trevlig kassör dito kassörska...nu blev valet svårt. Hon är ju go o rar, han är trevlig som få killar jag känner. Och snabbast, så det blev han. Alltid vänligt bemött och några ord på vägen, vad gör det då att det är kallt ute?

Hemma har datorn gått (för) varm, gammal o go. Mejl o msn i tät följd, och nu är vi en mindre här i bloggen, tillfälligt! Hon har datorn med sig så vänta bara, vi kanske får de mest mysiga inläggen här inom kort, så besök bloggen regelbundet.

 Nu ska jag ta en macka o en kopp choklad, vi höres!

//Zkrivaren