Alla inlägg den 12 mars 2008

Av Zkrivaren - 12 mars 2008 23:55

...och jag som inte hann med allt på onsdagen.


Jag sitter och lagar en pyspunka på framhjulets slang, du vet en sån där som gör att det finns luft i...några timmar. Inte fasiken vågar man in i affären och shoppa loss. Tänk om man hittar en massa roliga saker, kläder och annat som man bara måste prova. Och sedan, timmar av shoppande, kommer ut med 3 stora välfyllda kassar för att finna att det inte finns någon luft i framdäcket.

Så nu blir det att täppa till uttaget av luft så jag kan shoppa loss, om jag nu skulle få för mig det.


Nu får jag för mig att gå och lägga mig, men det är med en oro i kroppen, en känsla som är negativ, en känsla som aldrig slår fel. Inte ens när det gäller mina riktiga vänner, eller snarare speciellt inte då.


Lev väl!

Av Zkrivaren - 12 mars 2008 23:25

Hundägare ska man inte vara, speciellt inte om man möter en ung dam med tre hundar varav en pilsk hanne, och man själv har en tik. För säkerhets skull stod jag på gatan vid busshållplatsens början alldeles invid trottoarkanten för att slippa bli en ny del i en gammal bil.


Men vad hjälpte det när Ragata Ilsk satt bakom ratten i sin knallgula lilla bil. Hon tog helt enkelt sikte på mig och trampade gasen i mattan. Olyckligtvis såg jag vad hon gjorde och fick in häcken innan kärr…bilen passerade, annars har man haft en backspegel i höften, mitt livs andra.


Den första träffade mig på Erik Dahlbergsgatan/Valhallavägen i Stockholm, vid ett rödljus en vinter för många år sen, med en jädrans massa snö (låter bekant) och jag fick stå på en snövall (har jag inte sett det idag?) och lagom till en röd Volvo kom halkade jag till och åkte ner på vägen. Bilens vänstra backspegel träffade mig hårt eftersom föraren körde på gröngul signal och då vet man ju att gasen är nedtryckt, inte bromspedalen.
På sjukan konstaterades att jag hade fått en rejäl smäll, men inga bestående skador av backspegeln åtminstone. Värre var vad man i övrigt såg på röntgenplåtarna.


Och tro mig, att ha en backspegel i höften är ingen höjdare, det är skitsvårt att se något i den.

//Zkrivaren

Av Zkrivaren - 12 mars 2008 21:01

FN, det geniala organet för...vad då?

De har nu kommit på att våra kor, våra djur, som vi barbariska människor senare slaktar till kalvkotletter, fläskkotletter, entrécote osv., släpper ut för mycket metangas, mer än t.e.x flyget.

Men ingen säger vilket som egentligen skadar mest för FN tittar bara på miljön. Jag är också rädd om miljön, men tänker inte ändra mina matvanor för att FN, eller politiker, vill det!

Faktum är att ett flygplan eller en bil sprider avgaser som inte bara skadar miljön utan även människan, om det sägs ingenting.


Vem ger rätt till vad?

Vem ger rätt till FN, politiker eller andra att bestämma vad du och jag ska äta. Om jag vill ha kött, ska jag få äta detta, utan att det kostar massa extra i pålagor för att det är just kött.

Det är som att säga åt alla icke köttätande personer, som idag är en stor del av vår befolkning, att omedelbart sluta med det och övergå till kött. De vill, och ska få, äta annat än kött, likväl som jag skall få äta kött om jag vill. Samma gäller för alla!


Människan nästa?

Även vi människor släpper ut gaser, och lite extra av den varan när vi äter grönsaker, såsom åtminstone jag har blivit lärd att göra, det är ju en del i kostcirkeln. Betyder det att jag, du och alla andra människor kommer att bestraffas för att vi släpper ut gaser, i framtiden?


//Zkrivaren - en köttätande människa

Av Zkrivaren - 12 mars 2008 16:15

...som ligger sjuk och inte mår så bra. //Zkrivaren

Av Zkrivaren - 12 mars 2008 15:41

Vad är lagom? Förutom ett svenskt uttryck.

Det här var ämnet för dagen när jag var i ortens bibliotek:
- Jag vill låna lagom många böcker
- Hur många är det?
- Lagom många.
- Jamen, exakt hur många är det?
- Tillräckligt många för att jag skall bli nöjd!

Annars var det ganska normalt, enstaka låntagare lämnade igen böcker och en familj lånade bibliotekets samtliga böcker. Nja, inte riktigt, men två stora papperskassar blev det, fyllda med böcker. Det måste ha varit lagom många böcker, hur många det nu var, så skulle det räcka till barnen, sa de vuxna.


//Zkrivaren - en lagom bloggare 

Av Zkrivaren - 12 mars 2008 13:06

Depression är orsaken till många dödsfall och kommer så vara under en överskådlig tid eftersom hjälpen inte når fram om den ens finns.

Sjukvården har inte resurserna. Om de har kunskapen råder det delade meningar om. Ändå sitter politikerna och bryr sig mer om hur många som dör i trafiken eller av trafikens utsläpp. Att allt fler människor mår allt sämre psykiskt idag tar de lite hänsyn till, för de drabbas ju inte. Men de ställer till det för andra.

I följande exempel hämtat från verkligheten, skall vi följa Katarina (som heter något annat i verkligheten.)

Katarina är född på 50-talet och uppvuxen i vad vi numer kallar glesbygd. Hon är sportfantast och ensamstående. Hon har glädjen, men också sorg som hon inte visar utåt. Hon mår psykiskt dåligt och är arbetslös sedan en lång tid. På arbetsförmedlingen får hon varken hjälp eller stöd, bara rådet ”gå till socialen”. Och där får hon inget heller. Hon blir en av Sveriges hundratusentals förtidspensionärer. Hon börjar få en rejäl huvudvärk och söker läkare för det. Läkaren finner inget fel, kan vara psykiskt. Hon bedövar värken med Treo, flera gånger varje dag. Och för att orka med dagen inne i lägenheten, köper hon ut några 6-pack öl som töms framför TV:n som är hennes stöd. Tidvis sitter Katarina ensam i lägenheten och gråter länge. Hon mår fruktansvärt dåligt.
Vid ett tillfälle ringer hon Pelle (fingerat namn) klockan två på natten. Yrvaken, som Pelle är, får han höra Katarina säga att det är ett avskedssamtal, hon skall ta sitt liv genom att hoppa från taket på ett höghus. Genom sin kunskap och vilja att lyssna, lyckas han få Katarina på andra tankar efter fyra timmars telefonsamtal.

Ännu ett exempel från verkligheten är Kalle (fingerat namn) som är en 50-årig psykisk labil man. Han är duktig konstnär och trivs med det han gör. Men i sin ensamhet kommer depressionerna och självmordstankarna.
Pelle (fingerat namn) träffar av en slump Kalle på ett sjukhus, där de kom att samtala. Kalle fick prata och Pelle lyssnade. Detta blev det första och inte det sista samtalet dem två emellan. Det visade sig att Kalle mådde bättre när han fick prata och slutligen behövde han inte sjukhusets resurser. Det räckte med att någon fanns där och lyssnade. Någon som brydde sig om vad han hade att säga.

När sjukvårdens resurser sinar av olika anledningar är det mycket viktigt att det finns människor som är beredda att lyssna, att hjälpa om de kan med olika saker, att bry sig om. Tre enkla saker som för den drabbade kan vara helt avgörande


Nollgräns

 Nu vill regeringen införa nolltolerans mot självmord, en tanke så fin, men att genomföra i sin helhet och få noll självmord, är inte realistiskt idag.

Som exempel kan vi ta de som har trasslig ekonomi, utan att gå in i detalj och orsak, hur ska de kunna sluta tänka på den enda utvägen? Kommer regeringen att lagstifta att de som mår så dåligt och inte klarar av sina skulder, skall nollställas från dessa?

Personligen tror jag inte det. Och detta av många skäl, men som sagt tanken är god, dock inte realistisk.

 Och för alla förälskade som får korgen och av den anledningen inte längre vill leva? Blir det psykologhjälp utan kostnad under hur lång tid?


Detta är bara två frågor av många, gemensamt är att det kommer att osta stora pengar, och varifrån tas dessa pengar, regeringen?


//Zkrivaren 

Av Zkrivaren - 12 mars 2008 13:03

Då en avläsare ringde på hyreslägenheten öppnades dörren av en ung dam, som endast var iförd ett tunt nattlinne. Mannen hade svårt att slita blicken från den läckra uppenbarelsen, men han harklade sig och sa:
- God morgon, min sköna, jag är från elverket och kommer för att läsa av er mätarställning.
- Hur kan jag vara säker på det? Frågade damen. Hur kan jag veta att ni inte är en våldtäktsman, som tänker utnyttja en ensam försvarslös hustru, som måste vara alldeles ensam ända tills mannen kommer från jobbet efter klockan fem?

Av Zkrivaren - 12 mars 2008 10:18

Elvaåriga Adam blev sparkad och slagen på skolgården utan att ansvariga lärare reagerade.
- Var är de vuxna, undrar föräldrarna.

Det undrar föräldrarna till den grabb som nio andra elever misshandlade under en rast på skolgården som övervakades av vuxna.


Tågarpsskolan i Arlöv, är skolan som har problem när en sådan grov misshandel kan ske utan att någon vuxen ingriper. Skolans ledning skyller på att de har bara två vuxna på 300 elever. Men det är enkelt löst, sätt in fler vuxna på rasterna! Fast för skolans ledning kanske det är för svårt att lista ut en sådan sak alldeles själva. Först måste någon råka illa ut, en polisanmälan göras, sen händer det kanske...ingenting.


Skolan kritiserades för kränkning 2006, och då hände just ingenting efteråt. Vad krävs för att det skall hända någonting? En ny skolledning kanske? Flera vuxna på rasterna!

 Samtidigt får man beundra skolan som har modiga elever som bara behöver vara nio stycken mot en ensam, som vågar sparka i huvudet på en liggande. Står det i läroplanen?

– Skolan gör inte ett skit, säger den drabbade elevens pappa till Expressen idag.

Presentation

Omröstning

TV-avgift skall betalas...
 ...via en avgift som nu
 ....reklam
 ...skatt
 ...skatt och reklam

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< Mars 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards