Nattinatti besökare!

Nu skall jag bara tassa ut i...oopspps...AJ...

Så låg jag i golvet, inlindad i lakan, någon hade tagit täcket igen, men hon mår inte bra, så jag ha överssende den här gången. Eller snarare underseende, med tanke på vad jag plötsligt fick se...underifrån.

Nu sitter jag här med skadad nacke, rygg och höger hand, och önskar dig besökare en riktigt god natts sömn...men håll i täcket!

Lev väl!

smyger omkring nu igen...

Jodå ..har tagit täcket igen:-) Hjärtat skruvar oroligt på sig men jag kommer snart å värmer dig...med min febriga kropp, bläää

Måste ta alvedon..så jag orkar med att ens vara...

Huvet värker å snoret rinner...

Du har skrivit bra idag..som du alltid gör:-)

Du får knuffa på mig när du vill ha sällskap..jag vill att du knuffar på mig så jag får sällskap...

Hallå..kan han med termometern komma .....

Nej..jag tar 2 alvedon..så ska jag nog kunna väcka dig en stund å kanske orka ta mig ur sängen i morrn..

Sorry att jag inte orkat med bloggen idag..vissa tycker nog att det är bra..men jag kommer tillbaka..jag lovar...friden blir inte långvarig.

//Zaga-som-är-ynklig-men-kraxzar-lite

Zaga vill jag ha på morgonen.

Zaga vill jag ha på kvällen. 

Det blev ingen Zaga i morse.

Blir det en Zaga ikväll?

//Zkrivaren 

Likt OS pratas det och skrivs det om den svenska versionen av skämtfestivalen, officiellt kallad Melodifestivalen.
En tävling som har lyckats med bedriften att köra över sig själv flera gånger om, och det är ju inte så konstigt egentligen.

Det var en gång
Långt tillbaka tiden var det en jury gånger ett antal orter som gav poäng. Var det inte lyssnarens (läs svenskens) låt, blev jurymedlemmarna utskällda i såväl media som hos allmänheten. Därför kläcktes idén att låta alla svenska medborgare vara med och rösta. Den idén borde ha varit okläckt!
Idag ska det vara en massa onödiga delfinaler innan själva finalen. Anledningen, åtminstone den officiella, är att fler låtar och artister får möjlighet att nå finalen och kanske representera Sverige ute i världen, och bli odödliga genom att överta sista platsen från Norge.

Vad behövs
Vad som behövs är nytänkande och nytt blod till tävlingen . Byt ut alla bakom projektet, låtskrivare, Christer Björkman & Co osv. Sätt dit nytt folk som ser allt med nya friska ögon, för nu verkar det vara en massa inflammerade ögon och dito öron som väljer ut musiken.

Ha gärna delfinalerna kvar, men ha endast sex delfinaler innan själva finalen, inget ”andra- chansen-tjafs”. I tre av finalerna får endast mindre kända och helt okända vara med och tävla om en plats i finalen. I övriga tre samlas eliten och fightas om samma sak. I varje delfinal går två låtar vidare. På så sätt kan även en okänd nå ut och placera sig bra i Eurovisionschlagersammanhang.

Och ta bort nuvarande omröstning. Inför en jury bestående av ett antal personer som får representera allmänheten. De röstar och två låtar går vidare till finalen, som då får tolv låtar, varav elva skall bort. Samma röstningsförfarande i finalen.

För det musikaliska inslaget står Pam Tillis och låten "The River and The Highway"

//Zkrivaren - som funderar vidare i bloggen

Den här reklamen för ett bilmärke fann jag för en tid sedan, och viss håller den ännu.

http://www.myvideo.de/watch/113

Sotarna var jäkligt effektiva. Det visade sig att de var för effektiva. När jag skulle elda igår var det som vanligt inga problem att tända och fylla pannan. Värre var det när det skulle fyllas på en andra gång. Öppnar luckan och ut kommer rök, rök, rök, host, rök.
Helt förblindad och utan båttuta och kompass vinglade jag runt i pannrummet och träffade på ved, och panna och yxa och mycket annat, till slut även dörren ut från pannrummet. Väl uppe i köket kunde jag titta efter mina skador. Som ett under var det mesta blånader. Däremot hade håret bytt färg och allt framför mina ögon var i svartvitt. Vid närmare koll var det rök i hela huset! Timmar av sanering senare gav en normal bostad om en med svag röklukt. Jag var tvungen att ha pannan igång några timmar för att få lite värme i huset, men det var jättesvårt att få upp värmen i densamma.

Idag informerades sotaren om problemet. Han kom som en raket och lyckades svänga in bilen, ta en soptunna och hamna i en snödriva. Ganska snygg parkering! Han berättade att han hade haft det här på känn. Orsaken var att när han kom första gången hade informationen inte kommit och därför fanns varken stege eller människa anträffbar. Dagen efter (igår) fick man springa efter en tillräckligt lång stege eftersom det låg en kan med is på taket också. Under tiden sotades det för fullt i pannan. Sen när stegen kom kunde skorstenen tas, normalt är det tvärtom. Men det tänkte ingen på och eftersom sotare också är människor, om än lite svarta, så är det ju mänskligt att fela (och gudomligt att förlåta). Sotaren åtgärdade sitt misstag och bad om ursäkt flera gånger. Vem kan bli ilsk på en sådan schysst kis, som åtgärdar sina synder som i sig inte orsakade någon fara, bara ett lite väl utkylt hus.

Ett minne jag hoppas få komma ihåg länge än.

//Zkrivaren

Källsortering, vem kom på detta? Först köper jag hundmaten för dyra pengar som hunden äter upp. Maten äter hunden, efter att jag har slitit med att öppna burken och få ut det fastlimmade käket. Allt medan hundrakaren sitter en bit ifrån mig och glor med hungrig blick på mig. Ibland undrar jag om det är mig hon ska äta på. Maten serveras och hunden äter. Jag måste rengöra burken. Det kostar rengöringsmedel. Burken åker ner i en kasse som med tiden fylls med tomma hundmatsburkar. När tiden är mogen skall burkarna till ”avfallet”. Bilen drar bensin som kostar pengar, en tia eller så. Sedan skall burkarna sorteras med andra sopor (som man inte alltid får med sig). Fem till tio minuter (vid riktigt stora lass) och sedan tillbaka igen.
En påse hundmat är ett par hundra spänn i kostnader från det jag köper burken tills jag återkommer från återvinningen.
Till detta kommer den förbenade sopbilen och skall hämta brännbart två gånger i månaden och komposterbart en gång i månaden.
Och den bästa komposten får jag från hundens bakre del, skiten hon klämmer ut ur sig i trädgården är perfekt gödsel. Det kallas väl också återvinning.
Men i sopgubbarnas huvuden där hjärncellen lider av syrebrist, är det inte komposteringsbart, det är brännbart. Och nog har det tidvis varit ett hett ämne.

Idag stod ett gäng arbetare från Banverket vid återvinningen när jag kom med burkarna och stjälpte dessa i därför avsedd avfallslåda, som ser ut som en sandlåda utmed vägen.
-Det var mycket gott, det där, sa en av gubbarna.
-Ja, för hunden. Jag får inte mycket av det, svarade jag.
-Nä nä, svarade han på bred skånska och med dagens dummaste min.
Inte sjuttsingen slänger jag ölburkarna i återvinningen. Någon måtta får det vara. De åker tillbaka till nästa återvinning, den i affären och då tjänar jag ju en slant också. Eller snarare jag får tillbaka lite av utlägget vid köpet av ölen. Detsamma gäller ju läsken.

//Zkrivaren 

Varmt och blåsigt kan man sammanfatta dagens väder. Både hund och jag pinade oss ut och det första vi får se är områdets största hund Grand Danoisen, men för min jycke gällde något annat. Ut i bushen och....jaaaa....härligt, såg hon ut att tänka när hon släppte dagens första, men inte sista hög. Samtidigt tittade hon längtande bort mot den ståtlige killen, som hon kanske ville ha en retur mot?

Vi hann gå 10 meter innan hon kände för att lägga nästa hög, så killen han försvann, åt sitt håll. Vi gick vårt. Och snart kom vi att möta en av tätortens charmigaste damer. Hunden brydde sig inte, men husse brydde sig till den grad att eken blev väldigt liten och.... pang. dagens skämt, skratt och hälsning på en gång var ett faktum.

Något irriterad på mig själv gick vi vidare, bort mot kanadagässen. När vi kom i höjd med de två som fanns där, började de simma utmed oss. Då kom en rote på låg höjd flygande och dånade förbi, utan att fåglarna ens reagerade.

När vi kommit runt sjön upptäckte jag anledningen till lågsniffningen. Någon hade hällt ut bröd till fåglarna och det rådde organiserat kaos ibland gäss, skator, kråkor och gräsänder. Alla ville äta.

Utom fyra kanadagäss som flög ovanför och kom att ta ett varv ovanför mig, innan de flög vidare söderut. Utmed sjön var djurlivet så härligt orört och jag passerade välidgt många fåglar av olika arter och storlekar. De tittade tillbaka på mig och kanske de hade en tanke om mig eller hunden som lufsade bredvid.

När vi lämnade sjön för att återgå med hunden, skulle vi passera vägen, genomfartsled också. Endast en bil att stanna för...trodde jag. Damen i bilen bromsade mjukt med ett leende och vinkade över varvid vi gick över och jag vinkade ett tack till henne. Leendet blev ännu större.

Sedan kom den stora tystnaden de sista 300 meterna, inga bilar, människor eller djur utöver oss. Vilken skillnad och vad skönt! Det händer att jag tar med hunden på en midnattsrunda, när ingen "lägger beslag" på mig och går ut i tystnaden, och bara njuter av densamma.

//Zkrivaren