IF Metall är den första fackföreningen att gå ut med  sänkta löner till sina medlemmar. De går med på en sänkning med 20 procent under en begränsad tid, t o m 30 mars 2010.

"Den historiska krisuppgörelsen mellan IF Metall och arbetsgivarorganisationerna innebär att istället för att varsla om uppsägning ska företag och fack lokalt komma överens om ledighet och utbildning. Ersättningar blir 80 procent av den faktiska lönen. 

– Vi har gett undantagstillstånd till industrin, säger IF Metalls ordförande Stefan Löfven. Svenska ekonomi och arbetsmarknaden befinner sig i den värsta kris som vi har upplevt. Det råder stillestånd inom handel och produktion. "

Alternativet är varsel och ställa ännu flera människor utan arbete.

Och just detta tycks andra fackföreningar, som ställt sig kritiska till Metall, göra.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_2539823.svd

http://di.se/Nyheter/?page=/Avdelningar/Artikel.aspx%3FArticleID%3D2009/03/02/326788%26sectionid%3Ddinapengar@ericsson.se

http://www.e24.se/samhallsekonomi/sverige/artikel_1136123.e24

http://www.e24.se/pengar24/dinarattigheter/arbetsratt/artikel_1136555.e24

//Zkrivaren

Jag som var så stolt över det vackra vädret, fick veta att det är mars, kattmånaden. Under eftermiddagen snöade det i omgångar och nu under senare hälften lägger sig eländet också. Allt annat än kul.

Naturligtvis var jag tvungen  att ta mig hem i busvädret, ingen höjdare precis, bara en jädrans måndag.

//Zkrivaren

Skillnaden mellan att bli spolad och bortglömd kan uppfattas hårfin, men skadorna är det betydande skillnad på.

Jag träffade häromdan en gammal kompis som jag inte sett på länge. Han var inte spolad eller egentligen bortglömd, vi hade tappat kontakten bara. Men när det gäller många människor, företrädesvis kvinnor är det annat.

Löften ges vissa glöms bort andra förnekas.

Löften ges och glöms bort, är det äkta, kan förlåtelse ges, men det finns tillfällen när det inte är så, och en förlåtelse inte ens är att tänka på. Det är när man avsiktligt gått in för att skada en människa, eller givit ett löfte av stor betydelse som sedan inte hållits.

Själv har jag råkat ut för det alltför många gånger och skadorna är omfattande som ärren i min kropp efter alla dessa gånger jag sårats. Det värsta är när vad man ser som nära vänner, orsakar skadorna. Förtroendet för folk minskar dramatiskt, och sedan får man höra att man måste ha förtroende... För vad? För vem?

Skall jag ha förtroende för en person som skadat mig svårt, som kommit med löften, antydningar, erbjudanden och inte uppfyllt något?

Så tycks det vara i Sverige 2009.

Säger jag nej, är jag en butter elak typ, säger jag ja är det antingen bra, eller så är jag för snäll. Och kanske är inget alternativ.

Tur jag vet vägen till kyrkogården, för ingen skulle väl svara på den frågan, jag kan ju få en lugn vila då.

Vän eller s.k vän

Är ordet vän statusfyllt?
Ibland känns det så, inte minst har jag noterat det flera gånger.
-Jag är gärna din vän.
-Får jag bli din vän?

Listan kan bli lång med så kallade vänner. Och de hör av sig ofta i början, kanske flera gånger per dag. Men efter en vecka drar de ner på att vara intresserade och hörs av mindre och mindre, för att försvinna. Kanske de hinner ställa till något innan också.
Att ställa till något behöver inte vara något illa och negativt i sin bemärkelse. Kanske man har gjort något väldigt kul och positivt, som gör att man känner lite mer för den mannen/kvinnan. Som plötsligt är borta.

Bäst-före-datum är det på många vänner.
Varför är det så. Jag brukar, och har gjort det här också, säga en del av vad som här skrivs, och jag menar varje ord.
Det finns olika orsaker har jag kommit fram i mitt funderande i livet och om dess mysterier.
En av dem är att man lär känna varann unga och växer ifrån varann.
Eller så flyttar man. I båda fallen tappar man ofta kontakten.
Det jag däremot inte har förståelse för, är att man ska släppa alla vänner när man får tag i sin kvinna/man?!
Så vitt jag ser det, finns det ingen anledning utom svartsjuka, som gått för långt.
Sedan finns de vänner som inte kan vara ärliga nog, uppriktigt säga vad de tycker. Gör man ett misstag, som inte är allvarligt eller i avsikt att skada, är vännen borta.
Och slutligen vännen vars bäst-före-datum gått ut, den surna till och vänskapen rinner ut och är borta.

Det finns de som vill vara ens vänner med baktankar, jag har träffat några här, de är inte mina vänner längre, om de ens varit det. För personer som i vänskapliga tecken döljer sitt medvetna elaka tänkande och mål, som ljuger in sig i hörn, är inga vänner. Inte heller de som utnyttjar och försvinner.

En riktig vän är en vän som ställer upp i med- och motgångar, att bry sig om och hjälpa, inte bara stödja, 365 dygn om året.
Det är inte ett heltidsjobb. Det kan räcka med att finnas till, prata, gå ut tillsammans, mysa tillsammans, men även hjälpa till i deppighet och svåra personliga stunder. Och kanske agera när hjälp behövs då vännen inte orkar ta tag i en sak, något som kanske bara är ett telefonsamtal med en läkare.
Visst kan även en vän ställa upp och ta emot ett besök, då och då, men som vän ska man aldrig kräva nåt. Och man skall aldrig glömma att ta och ge till sin vän. 

//Zkrivaren som inte avser sina vänner!

Det hade blivit ett riktigt problem för advokat Simonsson att han pratade i sömnen. Till slut beslöt han att gå till en läkare för att bli botad från åkomman.
- Det är väl inte så farligt heller, sade doktorn. Det är väldigt många människor som pratar i sömnen.

- Jamen, sade Simonsson, häromdagen då jag vaknade stod alla i rättegångssalen runt omkring mej och skrattade.

---------------

Det var på den tiden då folket i Delsbo själva brände sitt brännvin. Den nye och gröne domaren på tinget hade att ta ställning i ett hembränningmål. När parterna sagt sitt gick han och ringde en äldre kollega i Bollnäs.
- Jag har en gubbe här som säljer hembränt. Vad ska jag ge honom?
- Inte ett öre över tio kronor litern...

Hur kul är det att vakna av att väckarklockan ringer en i örat?

Inte kul!

Jag gjorde det i morse. Det var tydligen en orolig sömn och jag hade slängt mig kors och tvärs i sängen...eller hafta kvinnligt besök. 

Plötsligt hör jag ett skaprt ljud väldigt nära mitt öra. Jag flög upp och blev sående så andra kroppsdelar blev avundsjuk, innan jag insåg att det var väckarklockan jag haft intill örat, som ringde.

Vilket start! Och i sängen var det stökigt som jag hade...gjort nåt annat trevligt.

//Zkrivaren

Vilken kväll det blev, msn och socialt värre, men det bästa är när man ses, näst bästa är telefon, nåt som många idagens teknikland som Sverige, tycks ha glömt bort.

Hellre msn, facebook, My space och liknande ställen än i verkliga livet. Något går fel. Visst kan man skryta om kompisar där, men vad är de i verkligheten?

Är de verkligen som de säger via datorn, vågar de träffa någon från andra sidan skärmen i verkliga livet?

Ja ,vissa gör det, andra gör det inte, men jag personligen föredrar att även träffa personen, mannen eller kvinnan också i verkligheten.

Då kanske man hamnar i samma säng...om  det är en kvinna, för just dit vill jag komma ikväll kl 23, som klockan visar.

Lev väl!

//Zkrivaren

Nu har jag varit duktig, socialt duktig. Vilken träning jag har fått i det. Jag har lärt mig att...prata.

Först i telefon, senare öga mot öga. Nej, inte med den i telefon, tyvärr. Men jag gick ut på min dagliga promenad, i den mån man får chansen i fint, men kyligt väder i vindarna.

Jag träffade en kompis, och min avlidna hunds kille. Vi slog följe och min sträcka blev till viss del annorlunda, men vad gör det i trevligt sällskap?

När vi kom till sista delen av sträckan berättade han för mig att en lampa i en lyktstolpe (se bild) alltid slockande när han kom, och tändes när han passerat.

Först trodde han att lampan gick sönder, eller var på väg att gå sönder, men nu har det upprepats i tre veckor varje gång, så han undrar om stolpen vill honom nåt?

//Zkrivaren

Finn alla fel...

Då var ”Vasan” slut för detta år, om man inte räknar eftersläntrarna. Uddevallatjejen Sandra Hansson vann damernas, bara och gratulera Bästkusten.

Efter en välbehövlig dusch efter loppet då jag ansett jag kom i mål (trodde jag)... blev det ett mål mat, då som nu...

Jag fick leta upp bilder som hade försvunnit med en trasig hårddisk. Sån tur var hade jag lagt den på en resesida så här kommer de. Se till att räkna ut hur många fel som finns på bild... kan säga det är otaliga.

När jag var i Mora passa jag på att ta en annan tur med. Här gällde de att hälla ihop bena krampaktigt... Vi kan kalla det säker ritt...

Önskar er en fortsatt bra söndag, veckans välbehövliga vilodag...// Zimpelz