Och jag är slut efter en underbar torsdag, som startade uselt och bara blev så mycket bättre. Allt har idag löst sig och några problem finns inte synliga åtminstone. Dagens musik tillägnas en person och jag hoppas att det inte gör så mycket att även vissa bloggister här (ni vet vika ni är) får hänga med på denna i mitt tycke fina låt.

Det blir nyheter i bloggen också, fick jag till min stora glädje veta. Mer om detta senare denna vecka. 

Kvällen har varit så bra och så stressig med telefonsamtal och annat att jag skall lägga mig och sova eller var det så? Om inte jag vet det, vem vet det då?

Lev väl! 

Musik: Engelbert Humperdinck sjunger "Red Roses For My Lady"

Skämmer man bort hunden blir det därefter, så som idag när hundpromenaden blev 40 minuter längre än vanligt.

Och vad vore en hundpromenad utan hundar? Efter halva sträckan mötte vi en...nej två taxar. Och det var en tik och en kille. Killen morsarde uppkäftigt på håll då matte inte vågade sig fram. Då kom en annan tax från andra hållet och hundmötet var ett faktum. Vem skulle hälsa först? Jo, eftersom det bara var min hunds kille var han gentleman och lät min hund hälsa först, sedan han och människorna hälsade på varann och pratade. Allt under tiden människor och fler hundar passerade runt omkring.

Idagens sköna väder kom de fram, hundarna och ägarna. 

Uppe efter tuppen (undrar om det är frumpskans?) och började att skriva lite, sedan ramlade himlen ner över mig och jag satte folk på kö för att hinna med allt som skulle göras och alla som ville ha tag i mig.

Det värsta tänkbara kom först, och efter ett mycket givande samtal, var den senaste mycket svåra onda stormen borta och nu skiner solen med stark kraft återigen.

Hunden har varit på promis och efter matbytet är det tömning upp till 4 ggr per runda! Hon har blivit en "skithund". Min bästa raring är det. Om damerna ursäktar. 

Åke och Majsan hade firat sin tjugoåriga bröllopsdag med en weekend på ett av stadens lyxigare hotell. När Åke vid avresan blev presenterad en räkning på kalaset som löd på över tvåtusen kronor, hajade han till.
- Jag kan förklara räkningen, sa hotellportiern. Det är 1200 kronor för hotellrummet och 950 kronor för maten.
- Va fan, utbrast Åke, vi har ju inte ens rört maten. Vi har varit på hotellrummet hela tiden.
- Kanske det, sa portiern snorkigt, men maten fanns där om ni hade varit intresserad.
- Då kan jag presentera en räkning till er på 500 kronor för att ni har utnyttjat min fru.
- Vad menar ni! utbrast portiern. Jag har inte rört er fru!
- Nä, sa Åke surt, men hon fanns där om ni hade varit intresserad!

Så kom torsdagen också, men hur blir den? Och var hamnar jag? Det vet jag inte, men jag vet att det finns människor här som bryr sig, senast Gittan, som jag tackar. Passa på att läsa hennes blogg!

Idag har Rikard och Dick namnsadg. Gratiis! 

Nu har äntligen denna oerhört jobbiga dag börja gå mot slut.

Jag mår fortfarande dåligt, vilket jag nog inte är ensam om, men det är så jobbigt just nu. Och jag som skrev tidigare om att ha jämna plågor, inte är det här vad jag ville ha. Hur framtiden blir vet inte jag, men jag vill ha min vän tillbaka, så knäpp är jag i mångas ögon, kanske även dina.

Tack trollpackan, Frump och Linda för era varma kommentarer, som höllt upp mitt huvud. 

Nu skall jag försöka sova om en stund, kommer du, herr Blund?

Lev väl! 

En liten blyg man kom insmygande i kyrkan efter gudstjänsten och ville bikta sig.

-Det är nämligen så att när min hustru böjde sig fram över frysboxen, gled hennes kjol upp. Då brast det för mig. Jag drog upp kjolen, ner med trosorna och satte på henne allt jag orkade.

-Det är ingen synd att ha det trevligt med frun, helt naturligt, svarade prästen.

Gubben tackade och gick lättad därifrån. Efter en stund kom en försynt gumma och även hon ville ha syndernas förlåtelse.

-Jo, igår när jag böjde mig fram över frysboxen kom min gubbe och satte på mig. Jag skäms så.

-Det är inget att skämmas för, svarade prästen. Din man har nyss varit här och jag sade att man måste ha trevligt inom äktenskapet.

-Så då är vi fortfarande välkomna i kyrkan?

-Javisst, svarade prästen.

-Det var skönt att höra! sa gumman, för på Willys är vi inte välkomna längre.

....vill jag meddela att för min del, ingen annans! är detta enda sättet att ha en liten chans att överleva, men samma person tar inte ens emot en utsträckt hand, då finns det inte mer att göra. Istället blir det så att jag knuffas sakta och säkert bort från allt.

Det är inte heller lätt att tala klartext utan förödande konsekvenser, men visst kan jag också tiga.:-(