Två på msn, sms. tel.samtal, forum, krissamtal, och allt samtidigt. Det var det värsta på länge, men det höllt och det är jag glad för annars hade det blivit jobbigt.

Nu är jag sliten och mycket återstår, så jag är kort nu tyvärr.

Lev väl! 

Det var en gång en amerikan som hade hört att det skulle vara så märkvärdigt i Norge.
Sagt och gjort, han flög över till Norge och gick där på Karl Johan i Oslo. Han tänkte att det här ser ju ut som vilken stad som helst. Så fick han syn på en gubbe som var ute och gick med en gris i koppel. Så han frågade gubben:
- Vart har du fått tag i den där?
- Jag har vunnit den på bingo, svarade grisen.

Mulet och skönt ute, bara att ta med hunden och vi kom ut i det kända stimmet. Var jag än tittade, hur jag än vred på huvudet, såg jag någon ur detta stim. Inte mig emot, det var ju alldeles för länge sedan. Värst blev det nog för hunden, hennes ögon gick i kors när hon såg hundstimmet.

Men det visade sig bara vara början, för dramatiken kom femton minuter senare då vi träffade tätortens vilde till schäferkille. Det känns aldrig trevligt när man blir utskälld och hunden dra upp läppen och visar tänderna i en hiskelig grimas. Husse hade stora problem och fick lägga sig på hunden för att orka. Min gick fram försiktigt, och under mycket hård kontroll av mig, men killen visade bara tänderna och husse hade allt svårare att hålla, så jag kallade tillbaka hunden och tog ett snack med husse, han skällde inte. Något som även hunden slutade med.

Det visade att schäferkillen är vaktig och tillåter ingen annan människa eller djur komma för nära första gången. Så vi kommer att träffas igen.

När vi står och pratar ökar dramatiken ännu mera då ortens vaksammaste foxterrier, en elva årig dam, kommer. Hon har ingen respekt för någon, och nu blev det ljudligt. Matte valde att vände, och sedan gick vi alla åpå rad med tjugo meters mellanrum.

Strax innan hemkomst mötte vi en Cocker Spanieldam, en liten valp som tjugo meter innan lade sig som en blöt död fläck på marken. Hundvakten kom ingen vart. Min gick fram och hälsade artigt och tio sekunder senare flög hunden upp vilt skällande och hundvakten konstaterade:

- Sådana är kvinnorna, de ska alltid styra och ställa.

Kanske har han rätt, ändå saknar jag en i mitt liv. 

Det blev god natts sömn utan JB, och nu är jag lite piggare. Stressad som vanligt och återkommer.

Idag har Agata och Agda namnsdag. Grattis!