Ibland är det svårt att komma framåt, som idag när jag skulle till centrum, jag hann få ut cykeln så träffade jag grannen och hans hund. Vi hade sällskap och pratade datorer, något som nästa varenda en vill prata med mig om. Efter en mycket lång stund och slö promenad i lungt tempo, skildes vi och jag tog mig snabbt till it-butiken. Här började vi att prata om ett dataproblem och fortsatte av bara farten in på foto och bränning, allt under tiden som flög iväg.

Jag fortsatte min färd till centrala centrum med matbutikerna och smet in hos ICA efter att ha "lånat" pengar ur bankomaten, för att handla saft. Men som vanligt blev det lite annat också. Så var bankomatpengen borta, och jag skulle hemåt. Det gick fortare och jag brände en massa hemma, innan jag tog ut hunden.

Nu uppstod det roliga fenomenet hundägare som springer för livet? när de ser mig och hunden. Deras egen hund undrar varför och stretar emot. Men till slut kommer en liten tjej med matte, som får hälsa, en blandning av labrador, border collie och nåon sort till. Tretton veckor gammal tjej som blev till sig i min, som blev som en diva istället. Den lilla valpen följde noggrant beteendet och plötsligt satt båda hundarna, sida vid sida. Eller så smekte/strök sig den lilla mot min stora fullkomligt facinerad av att få träffa en sådan stor hund. Tiden flöt iväg, men det gör mindre när man har det trevligt. 

Nu är det kväll och vi är båda inne, något ingen av oss riktigt vill vara på grund av omständigheter som råder i uppgången. 

En man går till doktorn för att söka hjälp för sin värkande armbåge. När han kommer in i undersökningsrummet finner han att doktorn är ute och det i stället står en stor datamaskin mitt i rummet.

- Urinprovet, tack, säger datamaskinen. Mannen blir lite förvånad men sätter in sin lilla burk med urinprov i en lucka på maskinens framsida. Luckan stängs och maskinen börjar skramla och skaka. Efter ungefär en minut kommer det ut en remsa ur datamaskinen. Mannen läser på remsan:

Tennisarmbåge. Kom tillbaka om en vecka. Mannen går därifrån, inte helt nöjd och han bestämmer sig för att driva lite med maskinen till nästa gång. En vecka senare när han skall tillbaka förbereder han en burk med urin från både frun, dottern och sonen. Som kronan på verket drar han en handtralla och lägger lite säd i burken. Han går tillbaka till läkaren och möts av samma maskin igen. På maskinens uppmaning sätter han in sin lilla burk i luckan och maskinen skramlar igång. Den här gången tar det betydligt längre tid innan remsan kommer ut. Mannen tar upp remsan och läser:

Din son röker hasch. Din dotter är gravid. Din fru är otrogen. Och om inte du slutar runka kommer du aldrig att bli av med tennisarmbågen!

Åsa och Åslog har namnsdag idag och till dem säger jag grattis! (Ida får vänta några dagar. Sorry!)

Vädret är bättre och det innebär mer utejobb för mig, inte för att det är fel i olika vädertyper, men jag är ju människa och föredrar sol och värme före regn och kyla. Åtminstone utomhus. Jag ska dock även arbeta inomhus, skriva på datorn en del idag och ikväll var det meningen att jag skulle på föreläsning, något jag troligen inte hinner med. Jag ska däremot hinna med att blogga, hoppas jag. För det kan jag göra när som.

Nu har tisdagen gjort sitt för att inte återkomma mer. Jag har hunnit med att kanske finna lösningen på mitt datorproblem med brännaren som inte vill bränna. Tid och arbete, men resultat också.

Så imorgon skal jag hinna med att köpa cd-skiva och bränna hemma, företrädesvis alla foton jag har tagit. Problemet är att ingen vet idag hur länge bilderna är okay på cd-rom. Några säger 5 år, andra 7 år, och en del 10 år eller längre. Alla är överens om att det är inte hållbart i en evighet.

Nåja, jag har inte det problemet inpå mig ännu, så jag lägger mig och sover.

Lev väl! 

Kanske en cynisk rubrik som avser den svåra olyckan nära småländska Ryd, men släkten klarade sig, det gjorde inte de ombordvarande, vilket i sig är sorgligt.

Här brukar helikoptrar svepa förbi med ojämna mellanrum på ibland väldigt låg höjd. Och inte kan de speja efter ellednngar då de ligger över en tätort med nedgrävda. Å andra sidan förklarar det ju den låga höjden. :-)

Man får ändå en obehaglig känsla att det kan hända något och störtar en helikopter över en tätort, lär många människor och djur förlora sina liv, även jag kan vara ibland offren.

Men att flyga helikopter är kul. Det gjorde jag för några år sedan. Jag hade turen att få sitta vid piloten. När vi steg kittlade det väldigt i magen, upp till 600 m och i en vid cirkel som kom att omfatta dåvarande bostad. Piloten var hur trevlig som helst och vi satt och småpratade under hela turen. Bland annat just om att komma ner för fort, störta alltså. Eller som han sa:

- Ner kommer man alltid!

Så sant som det är sagt. 

Nu börjar kylan tränga in i lägenheten. Grannen under vet inte hur man stänger fönster, men hur man vrider på kranen har han lärt sig. Samtidigt sjunker temperaturen och vinden, om än svag sådan, ligger mot husväggen. Om två timmar tar jag på mig skridskorna och övar konst(ig)åkning i lyan.

Annat var det i somras, elelr var det våren som var ovanligt varm? Nåja, det finns ett antal utländska familjer i området och de skulle grilla i därför avsedd grill utomhus på gården i blåst och med eldningsförbud. De hade vissa bekymmer att få igång elden och det blev mer rök än eld. Glöden saknades helt. Och röken slog rakt mot huset och in genom ventilerna. Plötsligt kändes det som det var jag som grillades och brandvarnaren snart skulle tjuta när jag var klar. Lützendimman lugnade ner sig några timmar senare. Det här minnet är väl det varmaste jag har av vad man kallar sommaren 2007 i Sverige. 

Knappt har damernas VM-match sjunkit in förrän jag nås av att en olycka med två helikoptrar inträffat nära Ryds samhälle i Småland. Man befarar dödsoffer när två stora helikoptrar träffade på varandra i luften och kom ner på ett opassande sätt. Jag har släkt som bor i området och just nu känns det inte så bra. Sist jag hörde om en olycka dog en släkting, därför befarar jag numer alltid det värsta och hoppas på det bästa för alla inblandade.

Under lunchen satt jag och tänkte på en händelse för åratal sen hos min dåvarande flickvän. Jag var på besök på semestern eftersom vi bodde en bit ifrån varann. Hennes semester skulle börja veckan efter min så vi skulle vara tillsammans några veckor framåt.

Den här dagen ringde hon och förvarnade att hon hade med en väninna hem och undrade om jag kunde ordna en sallad tills de kom. Det kunde jag och de kom. Men salladen föll inte flickvännen i smaken så hon gjorde det där hon ville ha, samtidigt som jag stod i kökets ände och pratade med väninnan. Hon är inte blyg av sig utan mer rak på sak, något jag gillar. Någon som inte gjorde det var flickvännen, som började ett nytt samtalsämne som väninnan besvarade samtidigt som hon satt med särade ben och smekte sig mellan dessa, mycket synligt för mig.Snacka om problem, stående sådana jag fick, men jag kände hennes kille och vi kom väldigt bra överens, och jag ville inte sätta på tjejen bakom hans rygg, så hon fick inget av mig. Frågan är om jag gjorde rätt?