Nu har tisdagen gjort sitt för att inte återkomma mer. Jag har hunnit med att kanske finna lösningen på mitt datorproblem med brännaren som inte vill bränna. Tid och arbete, men resultat också.

Så imorgon skal jag hinna med att köpa cd-skiva och bränna hemma, företrädesvis alla foton jag har tagit. Problemet är att ingen vet idag hur länge bilderna är okay på cd-rom. Några säger 5 år, andra 7 år, och en del 10 år eller längre. Alla är överens om att det är inte hållbart i en evighet.

Nåja, jag har inte det problemet inpå mig ännu, så jag lägger mig och sover.

Lev väl! 

Kanske en cynisk rubrik som avser den svåra olyckan nära småländska Ryd, men släkten klarade sig, det gjorde inte de ombordvarande, vilket i sig är sorgligt.

Här brukar helikoptrar svepa förbi med ojämna mellanrum på ibland väldigt låg höjd. Och inte kan de speja efter ellednngar då de ligger över en tätort med nedgrävda. Å andra sidan förklarar det ju den låga höjden. :-)

Man får ändå en obehaglig känsla att det kan hända något och störtar en helikopter över en tätort, lär många människor och djur förlora sina liv, även jag kan vara ibland offren.

Men att flyga helikopter är kul. Det gjorde jag för några år sedan. Jag hade turen att få sitta vid piloten. När vi steg kittlade det väldigt i magen, upp till 600 m och i en vid cirkel som kom att omfatta dåvarande bostad. Piloten var hur trevlig som helst och vi satt och småpratade under hela turen. Bland annat just om att komma ner för fort, störta alltså. Eller som han sa:

- Ner kommer man alltid!

Så sant som det är sagt. 

Nu börjar kylan tränga in i lägenheten. Grannen under vet inte hur man stänger fönster, men hur man vrider på kranen har han lärt sig. Samtidigt sjunker temperaturen och vinden, om än svag sådan, ligger mot husväggen. Om två timmar tar jag på mig skridskorna och övar konst(ig)åkning i lyan.

Annat var det i somras, elelr var det våren som var ovanligt varm? Nåja, det finns ett antal utländska familjer i området och de skulle grilla i därför avsedd grill utomhus på gården i blåst och med eldningsförbud. De hade vissa bekymmer att få igång elden och det blev mer rök än eld. Glöden saknades helt. Och röken slog rakt mot huset och in genom ventilerna. Plötsligt kändes det som det var jag som grillades och brandvarnaren snart skulle tjuta när jag var klar. Lützendimman lugnade ner sig några timmar senare. Det här minnet är väl det varmaste jag har av vad man kallar sommaren 2007 i Sverige. 

Knappt har damernas VM-match sjunkit in förrän jag nås av att en olycka med två helikoptrar inträffat nära Ryds samhälle i Småland. Man befarar dödsoffer när två stora helikoptrar träffade på varandra i luften och kom ner på ett opassande sätt. Jag har släkt som bor i området och just nu känns det inte så bra. Sist jag hörde om en olycka dog en släkting, därför befarar jag numer alltid det värsta och hoppas på det bästa för alla inblandade.

Under lunchen satt jag och tänkte på en händelse för åratal sen hos min dåvarande flickvän. Jag var på besök på semestern eftersom vi bodde en bit ifrån varann. Hennes semester skulle börja veckan efter min så vi skulle vara tillsammans några veckor framåt.

Den här dagen ringde hon och förvarnade att hon hade med en väninna hem och undrade om jag kunde ordna en sallad tills de kom. Det kunde jag och de kom. Men salladen föll inte flickvännen i smaken så hon gjorde det där hon ville ha, samtidigt som jag stod i kökets ände och pratade med väninnan. Hon är inte blyg av sig utan mer rak på sak, något jag gillar. Någon som inte gjorde det var flickvännen, som började ett nytt samtalsämne som väninnan besvarade samtidigt som hon satt med särade ben och smekte sig mellan dessa, mycket synligt för mig.Snacka om problem, stående sådana jag fick, men jag kände hennes kille och vi kom väldigt bra överens, och jag ville inte sätta på tjejen bakom hans rygg, så hon fick inget av mig. Frågan är om jag gjorde rätt?

Bellman gick till drottningen och sa att han slog vad om femtio kronor att drottningen hade ett födelsemärke på vänstra skinkan.
På det svarade drottningen:
-Det var lättförtjänta pengar!
Drottningen drog upp klänningen och drog ner byxorna.
-Nu förlorade du femtio kronor Bellman!
-Ja det gjorde jag, sa Bellman, men titta i det där fönstret. Där står kungen, och jag slog vad med honom om tusen kronor att drottningen skulle visa arslet för mig.

Oj vad tiden går. dagen har redan blivit tio timmar lång och jag tycker jag bara sliter på och hinner inte med ändå. Grattis till namnsdagsbarnen Dagny och Helny.