Veckans första dag är snart slut och jag kan sammanfatta den som en bra dag. Mardrömmar under natten, blev trevliga mejl och roliga händelser under dagen, dock med en underliggande oro, som nu under kvällen vuxit sig lite starkare.

Hunden har redan intagit sin plats under sängen, och väntar på att husse ska lägga sig överst. Och blir det mardrömmar så vet jag att hunden är framme och väcker mig, för husse skall inte ha mardrömmar. Och jag lär höras då, liksom vid erotiska drömmar, men då är ljudet klart annorlunda och täcket är uppspänt på "tälstången". Då vet hunden att hon inte skall störa, husse kan ju ha det så trevligt som han skulle vilja ha i vaket tillstånd. Oftast ligger hon vid sidan av sängen ut i fall att det vänder till en mardröm.

Sist det hände var just i en erotisk dröm där en god middag blev kel och hångel i soffan. Kläderna åkte av och just när inträdelsen skall ske, kastar jag en blick över ryggslutet och ser liket stirra på mig...

Lev väl!

Det var en chaufför och en präst som dog i samma socken, samtidigt. Ifrån Ryd kom de upp till S:t Per.

Först kom busschauffören och han knackade på. S:t Per öppnade och sa:

-Jasså du kommer nu. Ja, du är väntad och du är så välkommen in.

 Så kom prästen alldeles därpå, och han knackade lite lätt. Efter en stund öppnade S:t Per, lite på glänt.

-Nä, sa han. Du är hänvisad till den andra platsen, sa han.

-Mmm,,,mm, men....sa prästen. Så tog han i och sa:

- Hur kan det komma sig? Här har jag haft hand om menigheten i vår by halva mitt liv. Jag har läst ur Bibeln och talat om Gud. Och jag är ju varmt troende. Medan han där som gick in nyss, bara kört sina bussar och ingenting annat.

-Ja, sa S.t Per. Men det är ju så att när du predikade, satt ju alla och sov. Men när chauffören körde sin buss, satt alla och bad.

Medmänsklighet är något man föds med, inte skapar. Du tycks inte ha blivit född med det i någon större omfattning.
Du...
...säger att du bryr sig, men ringer inte ens för att höra hur jag mår..?
...drog tidvis för stora lass, men ofta på eget iniativ för du var seg. Så sa du alltid. Nu anklagar du mig för att ha lastat på dig för mycket. Det känns för jävligt.
.. var orsaken till sjukdomstillståndet och samtidigt mitt stöd.
...var så varm mot mig när du gick bakom ryggen på mig.

Jag..
...var lycklig under en tid, den tid vi fick tillsammans innan någon genomsyrade oss.
...kanske vill tillbaka dit just därför det knappt går att andas där. Så du blir lycklig igen.
...får tröst av hunden, något som du borde ge mig.
...väntar varje dag på ett tel.samtal från dig, men telefonen är tyst.
...trodde i min enfald att två vuxna människor kunde vara vänner, trots skadorna som uppstått.

En usel opålitlig och elak människa, är egentligen en snäll och omtänksam person med usla rådgivare runt sig.

Så var det dags att gå ut med hunden. Precis när vi gått tre meter så började det att dugga. Men vi var ute och fortsatte så. Efter 500 meter träffade vi på en killkompis, och det blev snack hund-hund och människa-människa. Länge. Regnet slutade att falla också.

Vi avbröts av att det kom en pitbull, och den ser verkligen grym ut och är 7 år gammal och jättesnäll. Ny diskussion hundar och människor emellan. Vi människor blev långrandiga, så att hundarna lade sig på var sin sida om den trånga grusvägen där cyklister och gångtrafikanter gick förbi, somliga med ett leende.

Mycket senare fortsatte vi vår färd och utan att möta mer än massor av fåglar, företrädesvis änder och gråsparvar. En timme 45 minuter senare var vi tillbaka inomhus igen.

Cykling i regn på morgonen och cykling ibland gådrullar och slöa bilister på eftermiddagen. Det sätter nerverna på prov. Så om någon ser ett nervknippe dallrandes, kan det vara mitt som jag kastade av mig. Orsaken till det var att jag skulle ut från en parkering och hade släppt förbi en bil. Ser mig inte för och kommer åt växeln. Detta får till konsekvens att plötsligt är bilen där,han som kom från höger och som skall svänga in. Jag å andra sidan är cyklisten med noll drivkraft. Och då tutar och vinkar bilisten ut mig! Han skall verkligen ha ett stort tack för att jag fick starta på en av de tyngsta växlarna, som var den jag fick i snabbast. Hoppas att han kan starta sin bil på femmans växel på plant underlag. Fast det är för enkelt. Bättre att starta på samma växel genom att springa igång bilen, då får han känna på det jag fick känna av för en stund sedan.

Fyra män hade varit ute och golfat. Efter sin runda gick de för att dricka en öl. När de var färdiga gick en av männen för att betala notan. De andra tre började tala om sina söner. Den förste berättade att hans son var så framgångsrik i byggbranschen att han skänkte ett färdigbyggt hus åt en vän helt utan att ta betalt.

Den andre mannen berättade nu att hans son äger en egen bilaffär och att sonen var så framgångsrik att han skänkt en helt ny BMW med all extra utrustning till en vän utan att ta betalt.

Den tredje mannen ville inte att hans son skulle verka sämre sa han berättade att sonen nu var så framgångsrik att han skänkt en mycket värdefull aktieportfölj till en vän bara för att vara snäll.

När den fjärde mannen kom tillbaka efter att ha betalat notan berättade mannen att de talat om sina söner, och undrade hur hans son hade det. Den fjärde mannen svarade:

- Min son är ju bög och han dansar ju på en bögbar och utför vissa trix på sina kunder. Så jag är väl inte helt nöjd, men han måste vara bra på det han gör för hans tre senaste pojkvänner har gett honom ett hus, en ny BMW och en aktieportfölj

Under de sista 7 månaderna har jag fått lära känna två unga,snygga kloka charmiga damer, som var och en har sina mål klara. De är alltid trevliga och kommer att gå långt här i livet. Jag känner mig ödmjukt tacksam och lycklig som fått lära känna dem.

Lycklig, eller snarare glad, är jag också över att idag fått veta att min gamla granne, under odågan mellan oss, fortfarande är hemma. Hon klarade sig med livet i behåll i helgen.

Att sedan en kanonfin vän, just nu seg som en god kola, hör av sig, gör den här måndagen till en av mina bästa på många år. Tack alla för det!