Fy vad det är kul att vara allergiker. Du som är det vet vad jag menar. Själv drabbades jag rejält vid dagens inköp hos ICA, enda affären som säljer möglig ost, fast den är inte det från början. Nåja, bilen parkerad och jag står på utsidan när en blondin kommer med sin lilla blåa Polo (tror jag det var) och har läcka på avgassystemet, så det hörs när hon kommer. Parkerar mot en kant varvid plastbiten under själva stötfångaren går sönder. Maximalt 0,5 kg tryck i vänster framdäck. Jo, jag tackar, tänkte jag och gick.
Men tro fan hon följde efter och nu märktes det låååång väg att hon inte bara var dålig på bilunderhåll dito körning, hon stank parfym hundra meter! Och min allergi reagerade direkt. Och naturligtvis ska hon in i samma affär.
In kom jag med, allt sjukare av doften. Inte blir det bättre av att hon springer som en yr höna (av parfymen?) runt i hela affären, som får kunderna att fly ut i friska luften, med eller utan varor. De som blir kvar mår, liksom jag, dåligt av doften. När jag står vid köttdisken kommer hon dit också, då dråsar jag, men hinner få tag i en vagn och blir hängande över den. Bruden drar iväg och doften dröjer sig kvar. Med hjälp kan jag på stapplande ben ta mig till en liten hörna där den förbannade parfymbutiksdoften inte är så stark, för att återhämta mig.
Vid kassan är det fortfarande stark doft kvar, fast det var fem minuter sedan hon lämnade affären, och man hade fått undan den avsvimmade personalen? Jag tog igenom kassan och ut i den efterlängtade friska och oparfymerade luften.

I dagens Kvällsposten läser jag om Kikki Danielssons, senaste upptäckt. Man måste äta rätt och gå ut och röra, något som var självklart för mig för tjugo år sedan. Flådiga texter och snyggar brudar i stora annonser om bantningspreparat, har jag aldrig trott på.