Denna förbannade påsk fortsätter och nu är det inte dagarna som är skitjobbiga utan även nätterna, sover uselt och är som en zoombie. Ser någon nåt som liknar ett utdött träd med en trädgren rakt ut, så är det jag.

Som sådan begav jag mig ut i skogen i avsikt att gräva mig en håla där jag kunde vara...länge, men ödet ville annorlunda.

Naturligtvis följde kameror med ut, jag tänkte det döljer väl grenen i alla fall. En analog med zoomobjektiv på i fall någon dam skulle råka...av nån anledning... Och en liten enkel digital sak, tills någon ger mig en digital systemkamera i födelsedagspresent som de missat?
Ut i skogen kom jag och hörde bl a min antagonist, Hacke Hackspett, junior. Men han var ju för snabb.
Vi zoombies rör oss långsamt i jämförelse.

Men på andra sidan fanns det liv...flera träd, och i dem fåglar. Jag stannade vid en rishög på marken, stod stilla, koncentrerad som attan. Där var fågeln, men jag stod lite fel och måste flytta vänster fot. Då skrek det i örat, det tjöt till från vänster öra rakt igenom hjärnkontoret med personal och ut i vänster öra.
Nej, jag hade inte träffats av blixten.
Ynka två centimeter från min fot jag just flyttat flög en rödhake upp, vilt skrikande:
"Se vad du sätter dina stora labbar nånstans, din jättelika koloss!"
Sedan lyfte den mot närmaste träd, kvar stod en om möjligt ännu mer stel zoombie, med tjut i örat. Släng er i väggen svt, er testsignal är inget i jämförelse.

När jag återhämtat mig undrade jag var hjärtat var. Det var oroväckande tomt på dess plats. Det började svartna, jag svalde en klump och plötsligt vaknade jag till igen, hjärtat satte i halsgropen och kom på plats när jag svalde.
Upp med kameran och några snabba bilder innan fågeln tyckte att nu är det bra och gömde sig. Men nu var jag på jakt och tassade som en förvuxen katt på två ben efter fåglarna och sprang på fyrbent istället. Tyvärr utan möjlighet att fota, och dessbättre var det inte nalle brunbjörn den här gången. Det skulle bli tredje gången (gillt). Inte bra...för mig.

Jag lämnade skogen och drog mig mot bebopdda platser med ett gäng fåglar efter mig. Var det samma...?
Imorgon ger jag mig ut igen, då jäklar...

Nu ska jag inte berätta om Blåkullafärden utan att jag varit på öppet hus hos de som kan måla och har det som stort intresse, vilket inte jag har.

Idag har jag varit kulturell och målat mitt första alster... kan sägas, det klarar vilken unge som helst, men jag är nöjd... får nu se om den hamnar i garderob eller på vägg. Lite läckra färger är det i alla fall... och lika abstrakt som mig.

Någon som har förlag på vad jag ska kalla den? Skriv gärna förslag!

Ikväll blir det en tur till Dalsland och äta pizza (kanske en öl till:-) och lyssna på Chans. Kompisens son äger och sjunger i bandet och mycker dalbönner kommer vara där.

Önskar alla en god kväll och natt. Sitt inte uppe och vänta tills jag krälat hem igen.

Sköt er. Kram zimpel, en Resurs... bli det du med... :-)

Påskhelgen för mig är normalt än usel helg, men årets upplaga slår alla rekord i att vara usel.

Att påsk över huvudtaget firas är mig främmande så som detta förstör, inte bara för mig, utan för många andra människor i vårt avlånga land. Ta bort eländet, ge alla lov och ledighet under en betald vecka ändå, men låt det vara en normal vecka, med vardag och vanlig helg!

//Zkrivaren som mår uselt