Det är helt fantastiskt, efter timmar av moln, tidvis regnande, så har solen kommit tillbaka och även jag kanske vågar mig ut och ta mig med cykelns hjälp framåt. Datorn får vila en stund. Den har fått slita med dagens uppdateringar från gamla bloggen.

Idag är det verkligen vad man brukar säga, hundäder. Mullet och regnet ligger i molnen redo att träffa oss männsikor. Samtidigt blåser det 10-15 m/s. Det känns som december idag fast än almanackan säger någotannat.

Jag sitter och lagar provisoriskt en digitalkamera vars batterlilucka fallit offer mot hårdhänta smällar i backen. Luckan är på plats och lagad, men låsmekanismen är borta, så det får blir en tejpbit som håller paketet på plats. För kameran fungerar utan problem, möjligen lite långsam. 

Efter att ha gått och lagt mig i en varm säng, vaknade jag i frysfacket. värmen på elementet var avslaget och råheten till kyla brer ut sig inomhus.
Men jag borde väl vara härdad efter det att vi knappt haft en sommar värd namnet.
Hösten är här och nederbörden fortsätter utan nåd även den första söndagen i september 2007.

Justus och Justina har namnsdag denna blöta dag och kan sitta inomhus och äta bakelse. Grattis!

Vi andra får hitta på annat, skriva blogg t.e.x

God förmiddag!

Tiden går vare sig man har roligt eller inte, är ensam eller i grupp. Snart är det söndag igen och det är åtminstone sovmorgon, denna första söndag i september.

Godnatt & sov gott besökare därute någonstans! 

Jag gnällde tidigare i ett inlägg i denna blogg över att jag hade så kallt att frostvarning var utfärdad för natten. Knappt två timmar senare, efter att frusit fast på toaletten och tagit med den till vardagsrummet, kom vändningen, det vill säga värmen. Jag tinade och toaletten är tillbaka på plats. Jag själv har sluppit ringen runt baken och är nöjd med det.

Kvällen har annars varit en ensam lördagskväll, damerna uteblev den här gången också, kanske beroende på att jag inte bjöd någon? Å andra sidan gjorde jag ett jätteförsök att ha en kul bloggfest där alla oavsett kön, ålder osv. skulle kunna släppa loss och träffa andra bloggare under trevliga former som det heter. Men bloggare vågar inte träffa andra i verkliga livet? Eller hur ska man tolka det när 90 procent väljer att antingen inte svara alls eller tackar nej? 

Igår blev jag så glad, värme i elementet. Det gick plötsligt att gå på golvet utan risk för att halka omkull i frosthalkan, som tidigare. Sov som bara den. Men nu, i skrivande stund, är det åter svinkallt på golvet och frosthalka varnas det för i min lägenhet. Två kilowatt sparade jag på att man satte igång värmen, det förlorar jag inatt om inget händer. Brrrr.

När jag bodde i Stockholm, hade jag två affärer jag handlade mat i. Till slut blev man du med personalen och när vi träffades utanför tjänsten, så var det ett  glatt hej och kanske, i mån av tid, ett kortare snack. Nu bor jag i en betyligt mindre ort jämfört med Stockholm. Idag mötte jag en av de anställda på ICA. Inte en min till att känna igen mig ens, fast ögonen sa annat. Och så säger man att man kommer varann närmare på mindre orter. En lögn mindre!

Jag sitter och funderar och komemr att tänka på en före detta som jag hade då. På den tiden var sommar sommar med värme. Hon bodde på nedre botten i en etta med häftig balkong.

Första gången vi träffades i hennes lägenhet blev det en natt utan liknelse. Vi hade sex hela natten och långt in på lördagsförmiddagen. Hade hon inte blivit trött hade det blivit längre. Men det var inte bara att hon gillade sex (tack o lov) hon ville göra det på offentliga platser. Gärna på sin balkong där förbipasserande lätt kunde både se och höra vad som pågick.

Tänk dig höra ljud som påminner om något mysigt, tankar som fortplantar sig i din kropp. Plötsligt ser du ett ansikte som hoppar upp och ner några meter bort. När du närmar dig ser du att hon är naken, hon sitter och hoppar på en killes bästa kompis, även kallad familjelyckan. Hur skulle du reagera?

Några sådana tankar hade min före detta inte. Jag kunde få ta henne bakifrån som hon sa, att alla grannar skulle se det då gjorde inget, det var bara bra reklam tyckte hon. Jag undrar vem som fick bra reklam och hade mest nytta av den.

Vårt förhållande höllt i 11 månader. Idag är hon gift, mamma till två och har eget hus. Undrar om hon fortfarande vill göra det offentligt?