Sent igår kväll var det vitt på marken igen, men nu är det borta åtminstone i mitt område. Det finns säkert områden där snön ligger kvar och ställer till det, inte minst i trafiken för de som har satt på sommardäcken. Då kan det bli vissa problem att stanna.

Ungefär som jag hade i slutet av 1980-talet då jag hade ett par "myggjagare" (spetsiga skor) på mig med väldigt hal sula.

Naturligtvis var man stressad ner i t-banan och tåget står inne med sina fyra vagnar, vilket innebär att jag måste springa 50 meter för att nå fram till första vagnen.

När jag är halvvägs stänger föraren dörrarna, men när han ser mig komma springande öppnar han demsamma igen. Jag bromsar in vid föraren och döm om hans och min förvåning när jag fortsätter glidande förbi första och halva andra vagnen innan jag stannar.

Plattformens material mot sulorna påskorna var som sommardäck på is. Det gällde att bromsa i tid.

God förmiddag! 

Där det dags att sova och vakna upp i vinterlandskap där snön ligger på marken och döljer halkan som lömskt väntar på mig när jag kommer ut med hunden i morgon, eller..?

Godnatt!

Tänkte vara smart och smita före i matkön en dag genom att tidigareläggga storhandlandet, men när jag kommer fram till köttavdelningen för att handla in ett storpack kött finns inget storpack.
Vid en enkel förfrågan till perosnalen hänvisar han spydigt till ett litet paket fläskkarré med fyra skivor i! Det var storpack för honom i hans av allt att döma förstoppade utrymme där jag har min hjärna. Men det är ju bra att veta vilken matvarubutik man skall undvika vid storköp eller en större middag med kanske 4 gäster.
Inte skulle det räck med det. Väl framme i kassan upptäckte jag att jag hade Pepsi Max (blä) i vagnen. En snabb utryckning med två stycken en och en halvliters Pesi Max i händerna mot läskavdelnngen, höllt på att sluta i katastrof.

Jag kommer farandes när en gammal kärring kör ut sin kundvagn i midjehöjd en halv meter framför mig. Det var ju tur att man inte är lika tung som en lastad långtradare för då har olyckan varit otäck. Nu fick jag slänga i backen, så jag nästan slog knut på benen. Skosnöret gick upp och slutligen fick jag stopp på mig dubbelvikt över hennes förb... vagnskrälle.
Vad jag yttrade till henne lämpar sig inte i bloggen, men det blev ganska mörkt i butiken och det berodde inte på att strömmen gick. :D

Nåja, snabb som en havande gasell från tanten till läsken. Ställde tillbaka Max och tog den vanliga Pepsin, och gav allt, en gepard skulle ha undrat vart jag tog vägen tills... den där förba... lomhörda gris... #&%# till varelse kom med sin förba... vagn mitt framför mig ännu en gång.

Den här gången var avståndet någon meter, men jag kunde inte bromsa eller väja. Genom ödets nyck ser hon mig och lyckas få undan vagnen så mycket som en gasell behöver i utrymme för att komma förbi, att hon sedan snurrade visdare kanske berodde på luftdraget. Men för ett kort ögonblick inför värsta senariot kom tanken om en flygande kundvagn ovanför kassan med en gammal kärring på släp.

Och när jag kommer hem efter den här striden upptäcker jag att jag hade glömt att köpa en sak...

Idag på när jag stod och väntade på en person inträffade något som jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. Vädret var halvklart och solen hade tittat fram och precis försvunnit bakom molnen när jag tittade åt vänster. Plötsligt blev allt väldigt ljust. Antingen var jag mycket död eller så var det två solar som kom lågt sniffande över marken.

Nyfiken som jag var stod jag kvar och fick se att det var ett lik som promenerade med sin bil, kärringen satt i. 95+ skall låta bilen stå, eller ännu bättre sälj den. Han körde så sakta med helljusen på att jag kunde gå snabbare! Och det i en ny SAAB 9-3, själv stod jag vid en SAAB 900 både äldre och rostigare, men ack så snabbare modell.

Men å andra sidan är det ju inte var dag man ser två solar gå upp, eller var det passera?

Mitt i allt bloggande igår blev jag nödig och toalettbesök bev ett måste. Då kom jag ihåg vad som händer för några månader sedan, när jag var nyinflyttad i området.

Att det kan vara farligt ute, det visste jag, men att det skulle bli livsfarligt att handla på Coop, det fick jag plötsligt erfara när jag hastade ner för att handla lite småsaker som det heter.

In genom först den första grinden, sedan andra lilla automatiska grinden. Precis innanför kom jag på att korgarna var på utsidan. Kvickt förbi grind två som smällde igen bakom mig och prickade sittdynan perfekt. Klart man vänder sig lite förgrymmad om och lagom till att jag återkommer i rätt läge och skall ta ett steg har även grin nummer ett smällt igen, så jag blir stående som en halvdan Stig Strand på väg över en väldigt låg höjd, med sittdynan pekande som en pricktavla för en doja.

Nu klarade jag mig och lyckades med bedriften att få ytterligare en klapp i baken av grinden. Snäll sak! Men tre meter in drabbas jag av det värsta, jag blir så in i helskotta nödig på framsidan och gör allt för att slippa läcka.

Hade en tippare kommit in har han förmodligen sagt att matchen slutade oavgjort, fast jag kände mig mer som en kissnödig dubbelvikt åtta. Hur en sådan ser ut? Vete i sjuttsingen, men jag vet hur en sådan känns, väldigt nödig.

Nu går vi, tro det eller inte, mot vår och sommar och med det kommer ett och annat åskväder och då skall jag fösöka att inte göra om mina misstag från 2006 då
jag passade på och prata i mobilen när åskan gick som bäst och ner i masten till vilken jag var närmast och uppkopplad mot. Jag tappade kontakten med motparten, hörde inte ett dugg och det var inte dövhet på grund av åskan. Samtalet hade kopplats ner.

Då såg jag att jag hade ingen som helst kontakt med masten några hundra meter bort. Åskan hade träffat densamma.
En stund senare var masten och uppkopplingen normal igen och jag kunde åter ringa via samma mast samtidigt som åskan drog vidare.

Därmed stänger jag bloggen för idag och "dundrar" i "lopplådan" med hunden vid sidan av densamma.

Natti natti!

Kommer du ihåg den där reklamen i TV: "Plötsligt händer det", när en person står sist i en jättekö i livsmedelsaffären och plötsligt öppnar en ny kassa?

Det hände mig innan påskhelgen. Jag hade hamnat sist i en lång kö och framför mig stod matroner med vagnar som var så överlastade så att jag undrade hur hjulen orkade. Och så stod ungdomen med läsken i famnen, före liksom gammelmormor med Rolls Roycen (rullatorn).
Plötsligt händer det, kassa 4 öppnas och jag rivstartar från min utsatta sista platsens startposition, och når kassan efter 1,358 sekunder. Fick släppa ner korgen lite bryskt i farten för att stanna tog en stund och gjorde snygga spår, kallas numer dekoration, golvet. Och jag var etta!

- Vad skulle det där vara bra för? frågade kassörskan.
- Tja, vill man vara först gäller det att vara snabb, svarade jag henne och fick betala 123:50 för mina varor.
Nu undrar jag vilken affär jag ska handla i nästa gång.

Tänk vad ett litet misstag kan göra. För min farmors farmors brorsdotter Eleonora, blev det ett mycket framgångsrikt misstag, som finns än idag 114 år efter hennes död.
Jag skriver Västerbottenost som kom till tack vare Eleonora, som tragiskt gick bort i lunginflammation, bara 56 år ung.
Och numer är Västerbottenost så populär att efterfrågan överträffar tillverkningen och priset överträffar "pluskans" innehåll. Inte blir det bättre sedan Norrmejerier har blivit kunglig hovleverantör.