Jag hade jobbat den här lördagen, morgonpasset dessutom. Börja klockan 08 och sluta 12, sedan med bussen till pendelstationen och i bästa fall hinna med pendeln mot huvudstaden.

Naturligtvis skulle chefen vara där och lika naturligtvis ville han prata med mig om schemat nästa vecka. Adjö tåg.

När jag kom till stationen fick jag vänta i trettiofem minuter. Det enda positiva var vädret som var varmt och gott denna majdag. Tjugofem sköna grader och halvklart. Kan jag inte klaga på.

Men när tåget äntligen kom var det naturligtvis försenat. Jag hamnade tillsammans med tre damer, men var glad att få sitta. Tåget rullade ut från stationen och om femton minuter skulle jag få kliva av, trodde jag.

Jag hann tänka tanken när det smattrade till likt massa vedklampar hälls ut och tåget bromsar hårt. Damerna och jag tittade på varandra. Vi visste att nu gick planeringen åt helvete.

Efter en kvart kom det en uniformerad polis ungerfär samtidigt meddelade tågpersonalen att vi skulle bli stående upp till två timmar! Bara att glo på polisen då.

Polismannen utanför bytte plötsligt ansiktsfärg och fick ur sig något han ätit. Vi såg inte vad det var. Fler poliser kom, en bärande på en stor svart sopsäck. Den var inte tom.

Nittio minuter senare började tåget att rulla. I högtalarna meddelade man att tåget gick endast till närmaste station där det var avstigning för samtliga.

Tur i oturen för min del så kunde jag resa med andra kollektiva färdmedel från den stationen, väldigt försenad, men vad gör man när folk tar livet av sig.

Det gnälls ofta över folk i trafiken, som körför fort och oaktsamt. Själv fick jag se en man runt 25-30 år komma i cirka 50 km/tim mot ett fartgupp. Precis innan guppet släpper han ratten i 3-4 sekunder.

Vad hade han gjort om bilen plötsligt girat upp på trottoaren, genom staket och in i en trädgård full med lejande barn?

Personligen vill jag ha bort dessa från trafiken för all framtid.