Nu är jag väldigt låg,

lägre än ett tåg.

Undersidan jag kan se,

det får mig att le.

Jag minns,

vad som finns.

Vad som gick sönder en solig dag,

ett brustet stag.

Trasig är nu jag,

reparationen om den går tar ett tag.

Min nedåtgående spiral har ökat farten och allt blir bara svartare och tyngre. Att blogga och vara social, är en belastning som tynger ner mig liksom ensamheten. Kanske är det dags att ta timeout, kanske dags att säga farväl. I skrivande stund vet jag inte hur det blir, men något blir det. Och eftersom jag inte vill belasta någon av alla läsare, drar jag mig motvilligt tillbaka in under den sten, där mitt egna helvete till bostad finns. Tills vidare.

Advokaten:
- Doktorn, innan ni gjorde obduktionen, letade ni efter någon puls?
Obducenten:
- Nej.
Advokaten: - Kollade ni blodtrycket?
Obducenten:
- Nej.
Advokaten:
- Kollade ni om patienten andades?
Obducenten:
- Nej.
Advokaten:
- Så ni menar att patienten kunde ha levt då ni påbörjade obduktionen?
Obducenten:
- Nej.
Advokaten:
- Hur kan ni vara så säker på det?
Obducenten:
- För att hans hjärna fanns i en glasburk som stod på mitt skrivbord.
Advokaten:
- Men kunde patienten fortfarande varit vid liv?
Obducenten:
- Det är möjligt att han kunde leva och arbeta som advokat någonstans, ja.

Det började blåsa igår kväll och fortsatte under natten och nu under morgonen och förmiddagen, om detta tycker jag lika bra om, som att bli bjuden på födelsedagsfest, som ändras senare till att inte bli bjuden. Sådant är skoj. För många är fredagen skoj, det är sista arbetsdagen. Och för vissa är det verkligen skönt, för andra, som skolelever, är det inte lika skönt för sportlovet är slut.

Idag har Pia namnsdag. Grattis! 

...drar jag till sängs och hoppas sova lite grann. Bitter och arg, men det beror på tekniken i första hand INTE annat!

Jag har fått dagen förstörd efter att en server gått ner och stoppat all uppdatering och visning av hemsidor. Detta gav i hand att styra om en massa, och sedan, när allt är klart och en sida i drift, kommer servern tillbaka. Grrrr

Lev väl! 

Åter igen har man brutit ett löfte till mig och detta i sin tur innebär att jag inte tror på människor längre, för snacka går ju bra, men att genomföra ett löfte, det går inte. Då skyller man gärna på den som inte vet något.

Misstroendevotum mot människan är av mig väckt. 

Jag har noterat att februari är en födelsedagsmånad, knapp har en födelsedag klingat av förrän någon annan kommer och säger att den fyller år. Fast det är på gott och ont jag hör det och jag är bjuden på en av födelsedagarna, men kommer troligen att tacka nej, eftersom jag redan mötts av flera negativa saker i samband med 2008 års födelsedagar i februari. Tacka vet jag december, tårtmånaden. :-)

På hundturen blev det att gödsla kommunens mark igen, om jag fick 200 spänn för varje hög vore jag mångmiljonär idag, men kommunens politker är snåla. Idag satte sig hunden med sjöutsikt och när hon sitter där och klämmer kommer gräsänderna simmande från alla håll, de tror att det är mat på gång. I så fall är det skitmat. När hunden går därifrån följer de henne på rad i vattnet tills hon kommer till husse, då skriker de ut sina protester.

Jag får nog byta runda?