En väldigt lång söndag för min del lider mot sitt slut, jag är själv helt slut. Jag hoppas att jag skall få sova en hel natt utan musik, oväsen, damsugare, uppsättning av diverse sare, borr i vägg osv.

Godnatt besökare därute någonstans!

Två personer, ett par skall snart flytta till en nybyggd hyreslägenhet i Norrköpings innerstad, en ljus och luftig femrummare på femte våningen ska de bo. Med två balkonger och öppen spis i vardagsrummet lär det bli trivsamt.

Två personer på 122 kvadrat i en femrummare? Vilket slöseri. Det finns säkert familjer på 4-5 personer som är i betydligt mer behov än dessa två personer. Men det är väl pengarna som styr för hyran löigger strax under 10 000 kronor i månaden.

Källa: NT

Hunden är på uthumör och jag är på huvudvärkshumör, någon som har en Alvedon? Nä, jag förstod det. Jag får låta hunden hunsa mig och gå ut med henne. Har jag otur så ser jag väl något snyggt i dubbelt format och tar naturligtvis den felaktiga. Eller gör något oanständigt med den rätta så jag får värre huvudvärk. :-) På återhörande!.

Så var jag rastad igen i lunkande takt gick vi en runda och spanade in chucken, men det var inte mycket att hurra för. Såg till och med en häxa på cykel! Kvasten strejkade antagligen. Samtliga gräsmattor är nu vattnade och hunden tre kilo lättare. Och varenda stråle missasde mig! Bra jobbat av oss.

Här i bostadsområdet har vi låsbara grindar för att bilisterna skall få känna av Stockhols biltullar lite grann, samtidigt som vi andra slipper andas in avgaserna, det räcker med sina egna. Men de senaste dagarna har någon satt upp grinden i tron, eller avsikte4n, att det är ju gratis i Stockholm under helgen? För inte kan det var a så att de gjort det för att köra in och puttra ut avgaserna under mitt öppna fönster, dit natulrigtvis...host...avgaserna söker sig. Det måste bero på hundens fjärtar, som luktar ännu värre, åtminstone i min näsa.

Lika kul är det att höra när folk går förbi på gården, då kan man få höra smaskiga detaljer. Kanske jag skulle göra slag i saken och skriva ner allt, fotografera alla, och skicka det till "Hänt i veckan" och "Skvallerbladet". Om du nu inte vet vad det är så kan jag nämna Aftonbladet, fast nu måste jag tvätta mig och tangentbordet.

- Ja, men älskling, det var inte mitt fel.
- Jag förstår att du anser det vara så.
- Men det var inte mitt fel att gylfen fastnade halvvägs när din mamma kom in.

Ovanstående monolog ur ett mobilsamtal av en kille runt 15-16 år, under fönstret. Av skäl du säkert förstår, hörde jag inte henne. Jag såg henne inte ens. :-)

Jag stod och pratade bort en stund med en granne, när nästa granne, lagom grundad, skulle ner till den lokala krogen och spana in folket. Han gick och vi stod kvar och pratade data i alla dess former. Då kommer granne nummer två plötsligt tillbaka. Han kom tydligen inte så långt ändå, trodde vi.

- Va, står ni kvar ännu?
- Ännu, du hann då inte långt, sa grannen jag pratade med.
- Du, jag har varit på krogen och kommit tillbaka, svarade granne 2.
Jag tittade på klockan och konstaterade att vi hade pratat i 45 minuter, men att granne 2 skulle hinna på den tid han varit borta, ca 30 minuter och 4 km i berusat tillstånd, verkade inte så troligt.

Då bjöd han in oss på fika. Väl inne blev det röka på balkongen för grannarna eftersom jag är katalysatorn som får ta hand om skiten genom att andas. Jag måste komma ihåg att sluta andas när folk röker. Därmed får ingen rökare röka vid min gravsten under vilken jag ligger. Å andra sidan lär jag väl inte andas då???
Nåja, tillbaka till grannen. När de var klara på balkongen, visade granne 2 tavlor som denne målat, totalt ett nittiotal, varav fyra hade han kvar. De var mycket välgjorda. Vi fick se samlingar av t.e.x ölglas, och då kom ölfrågan upp. Jag tackade artigt (och djävligt dumt) ja. Granne ett tackade ner och för sig, eftersom denne hade en lång bilfärd att köra dagen efter som jag är idag.

Således satt jag och granne 2 och snackade om allt och drack otroligt kall starköl, inte lätt att bryta ner en sådan öl. Men ner kom allt ölen och då fick grannen för sig att lira på stereon klockan halv ett på natten. Han måste bara visa mig vilken kraft det var i den. Sedan fick han skrapa ner mig från väggen. När jag väl slutat att skaka gick vi ut på balkongen och fortsatte prata och dricka.

Som du förstår blev det rätt tidigt på morgonen att träffa sin ensamstående säng kall och ouppvärmd. På golvet låg en hund och undrade om det var dags att lägga sig. Och det var det, men först måste husse borsta tänderna, bara han hittade tandborsten. Fast den stod rakt upp, precis som vissa detaljer på mig brukar göra, såg jag inte den jäkeln och när jag väl gjorde det, missade jag den. Kan det har något med att göra att jag såg två borstar?

Efter en välbehövd ölsköljning med tandkräm var det dags för självmordsförsöket, det första åtminstone. Full fart in mot sovrummet och pang så åkte fotfan rakt in i en stol. Efter en viss ensidig konversation på främmande språk som fick hunden att gömma sig under sängen blev jag trött och lade mig. Bara för att bli snorig. Upp till toaletten igen. Och skickliga jag orkade inte lyfta på onda foten så den åkte i tröskeln. Duktig talare som jag är, valde jag några mindra valda ord i mitt tal. Jag haltade sedan in i sovrummet. Nu kom jag ihåg stolen och brakade rakt in i sängen...

På något sätt lyckades jag somna för att vakna genom att få ett öronbedövande oväsen som vissa mindre noggräknade kallar musik i öronen. Jag studsade upp i taket och ner i sängen med reultatet att jag studsade upp igen likt en studsboll med bulor. Klockan visade 04:30! För att göra historien något kortare, det blev för lite sömn för andra natten på raken. Kopparslagarna arbetar för fullt i tron att de får ersättning, något de kan glömma de små djävlarna.

När jag är bakis, som nu när jag fångar in dessa löjliga små bokstäverna på tangentbordet för att bilda begripliga? ord, blir jag läskigt effektiv, i sängen blev det inte av ensamstående skäl, så jag attackerade balkongen med full(!) kraft. Den hade gått ner sig under mitt överinseende och nu tog jag itu med det. Och balkongen är nu som en oas med en urtrevlig person som mig i densamma avsaknad av en skön dam. Sedan flög jag på vardagsrumemt och möblerade om, något jag hade börjat på, men av grannsämjiga skäl inte fortsatt med. Fanskapet är inte hemma så det blev full fräs och nu är det nästan klart. Det sista är samtalshörnan som skall bli lite speciell har jag tänkt. Här ska jag kunna koppla av med en bok, eller sitta och prata med någon i ett intressant ämne. Vi får se om och när premiären blir av.

Innan jag satt igång med städningen var jag ute med hunden...nä tvärtom, hunden var ute med mig. När vi skall till och passera kyrkan drar de igång klockorna. Jag studsade och slog världsrekordet i både höjd och längdhopp, stillastående, på en gång. När jag väl kom ner på marken igen kändes mitt huvud som om det var slagpinnen i klockan, och så gjorde det en bra stund. Och så undrar man varför folk går ur kyrkan?

Det enda jag nu funderar över är var fikat tog vägen?

Då har hunden varit ute och motionerat husse. i strålande solsken. Vi passade på att ta "fredagsfilmen" på en gång eftersom rollinnehavarna kom och frågade om det gick bra. Naturligtvis brände jag av flera andra foton under färden. Hittils denna helg ett 40-tal bilder, långt under mitt mycket högt satta mål.

Lättare magproblem underlättar för en begynnande ångest att ta sig starkare, något jag inte gillar.

Söndagen är här och slen är också här. Det är närmare 19 grader och jag är lite bakis idag. Så grattis namnsdagsbarnen Ulrik och Alrik. Bara att gå ut i skogen och gratta alla rika alar då.

God förmiddag!