Det är inte att tänka på en trevlig avslutning när man har ett pucko till granne, som helt saknar empati och andra väsentligheter och börjar med enorm bas på hög volym efter 22:30. Glas och krukor skakar av det.

Jag skakar också...av vrede.

Lev väl! 

Efter ännu fler telefonsamtal, alla lika trevliga, blev det att katalogisera  många foton igen, en fortsättning från häromdan. Men sen blev det ut i 18 graders fint väder. Inte ens faktum att någon roat sig med att tömma luften ur framdäcket på cykeln störde mig det minsta. Istället blev det en lång runda på vilken jag mötte en ung dam från en av husen en bit bort från mig. Ett hej och stort leende följt av blickar när jag gick vidare. Hon klev in i bilen, sedan rullade hon efter i sakta mak, tills jag försvann ur synhåll. Man har tydligen lite dragningskraft kvar alltså.

Nere vid kommunhuset, där politikerna nöter ut stolarna, mötte jag två tjejer i 15 års ålder. Den ena flirtade så jag med nöd och näppe missade en lyktstolpe. Undrar om inte vårkänslorna skuttar som bäst nu. Hoppas de träffar mig med full kraft, så det varar...mycket länge.

Med en varmt lovande rapport från smhi, vaknade jag idag på morgonen, ganska nöjd med allt. Jag kunde inte klaga på något. Just nu pirrar det nervöst i kroppen och jag vet inte varför riktigt. Men vädret är kanonfint, och kanske får jag njuta av det...med någon.

Idag har Desideria och Desirée namnsdag. Grattis!