Lördagen börjar med dödsbud och jag får sorg. Försöker ändå ladda om batterierna, lagom tills det, kom ett akut meddelande om avsvimmad liten tös, medvetslös i ilfart till sjukhusets inetnsivård och där får hon kramper. Stödet som gavs från mig fungerade och flickan har vaknat upp och lämnat intensiven.

Själv sover jag snart, med mage som börjat om med sina fasoner...lärda av innehavaren? 

Se upp säng, här kommer...snart jag.

Lev väl alla besökare! 

Efter alla problem att somna, föll jag i djup sömn där jag var ute med hunden på vår vanliga runda. Vid sjön, där den är som vackrast, mötte vi en lika vacker kvinna, runt min egen ålder. Hon log så vackert att knäna skakade och hunden viftade på svansen och gick fram och hälsade. Isen var bruten. Vi satte oss på en av parkbänkarna, pratade och skrattade, och kramades! Efter en lååång stund skildes vi åt, och jag vet inte när eller om jag någonsin får det så trevligt...i drömmens värld, för i verkligheten, är det tuffare. Men ändå så härligt. Kanske jag skall drömma mig bort?

"Innan vi fick barn, gick jag hem efter jobbet för att få lugn och ro. Nu går jag till jobbet för att få lugn och ro."

(Simon Ruddell) 

Mucka inte med mogna kvinnor.

En Torsdag i rättsal 14b

Försvarsadvokaten:

-Kan ni vänligen tala om hur gammal ni är.

Den lilla damen:

-Jag är 86 år gammal.

Försvarsadvokaten:

-Berätta nu, med egna ord, vad som hände kvällen den 1 april.

Den lilla damen:

-Ja, jag satt ju där på verandan när den unge man som bor granne kom och satte sig bredvid mig.

Förvarsadvokaten:

-Kände ni mannen?

Den lilla damen:

-Nja, lite grann, han bor ju som sagt var granne och är mycket trevlig.

Förvarsadvokaten:

-Vad hände efter han satt sig ner?

Den lilla damen:

-Han berättade att han tyckte om äldre kvinnor och att jag var väldigt sexig. Han började att smeka mig på låren.

Förvarsadvokaten:

-Hindrade ni honom?

Den lilla damen:

-Nej det gjorde jag inte.

Förvarsadvokaten:

-Varför inte?

Den lilla damen:

Det kändes så skönt. Ingen har gjort så med mig sedan min Albert dog för 30 år sedan.

Förvarsadvokaten:

-Och sedan?

Den lilla damen:

-Han började smeka mina bröst.

Förvarsadvokaten:

-Hindrade ni honom?

Den lilla damen:

-Nej det gjorde jag inte.

Förvarsadvokaten:

-Varför inte?

Den lilla damen:

-Hans smekningar gjorde mig alldeles varm i hela kroppen, jag har inte mått så bra på åratal.

Förvarsadvokaten:

-Vad hände sedan?

Den lilla damen:

-Jag kände mig så upphetsad att jag bara la mig ner och sa: 'Ta mig unge man, ta mig!'

Förvarsadvokaten:

-Nå, tog han er?

Den lilla damen:

-I helvete heller! Han skrek bara: 'April, April!!' Och det var då jag sköt den djäveln.

Efter att ha fått ett dödsbud under lördagens förmiddag blev dagen förstörd och glädjen försvann all världens väg. En ganska nära anhörig hade lämnat den här världen för en annan. Hennes son och jag kom att lära känna varann genom släktforskning. Resten av dagen blev mörk och jag försökte återhämta mig och lyckades delvis göra det tack vare folk ställde upp. På kvällen satt jag och chattade, då en rad kom upp och kylan trängde in i mig. Mitt barnbarn är akut sjuk. Måste iväg. Senare får jag via sms veta att barnet var medvetslöst, och färd med ambulans på blått var nödvändigt, till sjukhus, där barnet nu ligger på intensiven, nedsövd.

Som stöd har jag lyckats och nu sover man på sjukhuset, efter denna förstra jobbiga stund. Själv funderar jag på hur jag orkar, fast jag vet redan svaret.

Dagens namnsdagsbarn heter Engelbrekt, samma namn som församlngen i vilken jag bodde i mångar år, i Stockholm. Grattis!

...kan jag glömma. Lagom tills det drar sig mot sängen, kommer behoven från flera människor och mitt i ett meddelande om en akut sjukdom och ambulanstransport på blått. Telefonen går varm och väntan för de inblandade är fruktansvärd i skrivande stund. Natten är räddad.

Själv mår jag bättre efter en liten återladdning av batterierna, som nu ånyo töms.

Tack Linda för din kommentar, den värmer enormt skönt!!!

Lev väl!

//Zkrivaren