Nu börjar strömmen att leka sin lek igen och det blinkar som det vore en ljusreklam här. Så jag stänger ner bloggen för idag, det lilla jag varit uppe på grund av olika saker. Och servern från igår, gick ner igen. Nu ska den bytas ut, men jag lär inte komma igång och slutföra allt förrän om ca 8 dagar.

Lev väl!

Sir Elton John, är inte bara en duktig musiker, han har kosing också. Och han gillar att glänsa. Nu har han beställt glasögon täckta av ädelstenar från en designer i Hollywood till en kostnad av 300 000 kronor.

Men han är visst lite slarvig, för han beställde tjugo par! 

Får jag må dåligt? Nej, inte enligt det snabbesök som tittade in under 90 minuter på en språngfika med wienerbröd, kanske var det besöket, eller blåsten, kanske en kombination, som stoppade min nedgång. Om det är för tillfället eller om jag kommer att mödosamt klättra uppför på Lindas ooch Frumps kramar vet jag inte. Men jag skall till två ställen när jag kommer upp, det Frumperska palatset är det ena, för det är det minsta jag kan göra och det andra är ett spökslott ute i skogen där spökskrivaren håller till. Spökskrivarens lilla torp ligger ganska fint på ett klipputsprång mot havet. På lagom höjd över detsamma. Med endasst en hund, en foxterrier, sliter man med texter varav vissa hamnar i denna blogg. Läs dem, de äre värda det! Och jag är stolt, glad och tacksam att spökskrivaren valde min blogg ibland alla tusentals som finns. Men är det inte kallt med bara vedspis som värmekälla? Hoppas det är varmare i det Frumperska palatset.

Med sådant folk omkring mig borde jag kunna hålla mig flytande, men tyvärr finns det andra krafter som är starka och mäktiga. Och så jag som kan klanta mig också.

Jag är i vilket fall som helst uppe på nio, men den här gången var det allvarligt.

Blåsten å sin sida har orsakat korta strömavbrott, men här på ostkanten, har det inte kulminerat ännu så vi kan nog vänta oss värre framåt natten, som Björn Skifs en gång sjöng.

Mitt stressade besök, som hade dåliga nyheter om ett träd som hamnade över ledningarna. Det märktes omedelbart då strömmen försvann i några sekunder inne och ute i flera minuter. Besöket fick se två jätteblixtrar utan åska när trädet hamnade på elledningarna och orsakade vissa problem i strömförsörjningen. Och så har det hållit på nu i några timmar. Skönt är det inte för det blåser rakt igenom sovrumsfönstret och jag sparkar gärna av mig filt och täcke i sömnen. Är väl lite djurisk av mig för jag gör antagligen som hunden när hon sover, sparkar med benen.

Nu har även suget i restarmen börjat, och jag som inte har en bärbar dator. För datorn måste ju med, i synnerhet när digitalkameran är med. Kanske jag tar mig en tur mot stormens öga? Västkusten alltså, och intillliggande orter, där allt trevligt folk tycks bo.

Nu är jag väldigt låg,

lägre än ett tåg.

Undersidan jag kan se,

det får mig att le.

Jag minns,

vad som finns.

Vad som gick sönder en solig dag,

ett brustet stag.

Trasig är nu jag,

reparationen om den går tar ett tag.

Min nedåtgående spiral har ökat farten och allt blir bara svartare och tyngre. Att blogga och vara social, är en belastning som tynger ner mig liksom ensamheten. Kanske är det dags att ta timeout, kanske dags att säga farväl. I skrivande stund vet jag inte hur det blir, men något blir det. Och eftersom jag inte vill belasta någon av alla läsare, drar jag mig motvilligt tillbaka in under den sten, där mitt egna helvete till bostad finns. Tills vidare.

Advokaten:
- Doktorn, innan ni gjorde obduktionen, letade ni efter någon puls?
Obducenten:
- Nej.
Advokaten: - Kollade ni blodtrycket?
Obducenten:
- Nej.
Advokaten:
- Kollade ni om patienten andades?
Obducenten:
- Nej.
Advokaten:
- Så ni menar att patienten kunde ha levt då ni påbörjade obduktionen?
Obducenten:
- Nej.
Advokaten:
- Hur kan ni vara så säker på det?
Obducenten:
- För att hans hjärna fanns i en glasburk som stod på mitt skrivbord.
Advokaten:
- Men kunde patienten fortfarande varit vid liv?
Obducenten:
- Det är möjligt att han kunde leva och arbeta som advokat någonstans, ja.

Det började blåsa igår kväll och fortsatte under natten och nu under morgonen och förmiddagen, om detta tycker jag lika bra om, som att bli bjuden på födelsedagsfest, som ändras senare till att inte bli bjuden. Sådant är skoj. För många är fredagen skoj, det är sista arbetsdagen. Och för vissa är det verkligen skönt, för andra, som skolelever, är det inte lika skönt för sportlovet är slut.

Idag har Pia namnsdag. Grattis!