Äntligen är värsta delen av fredagen slut och lugnet kommer hoppas jag.

Telefonen har gått varm idag och det har varit intressant, men även jobbia samtal att ta hand om. Vädret kan jag inte klaga på, men njut det blir värre, främst i norr. Där kommer årets första storm och jag hopas det går bra för alla som drabbas av den.

Själv tar jag ledigt från datorn och går på marknad igen, inbjuden den här gången. Så kanske det dröjer lite innan jag bloggar igen, om jag inte bloggar direkt så att säga. Beror på den som bjöd in. Å andra sidan är jag snart vid min dator igen.

Lev väl!

Ensamstående med fyra minderåriga barn, varav en med ahdh, nervvrak och med tankar om döden. Blir jämnt sviken av myndigheterna, och avlastning av barnen sker i bästa fall vart femte vecka, trots att situationen är akut i hemmet.

Sådant är livet idag för en person i Sverige, det välmående landet...för vem?

Att socialen inte gör nåt bevisas åter igen. Utlovad städhjälp, blir halvdan hjälp, psykologsamtal uteblir varför den nödställde själv ringer och kommer på besök, för att få veta att man är för frisk för att gå hos psykologen!

Hur kan en psykolog säga så om en person som inte klarar av att sköta nånting längre, som går och funderar på döden som utväg? Dessutom i landstingets/kommunens regi.

Jag skräms av detta, men vet att det jag skriver om, är bara ett fall av flera, idag i vårt land, som ska vara så bra. Och jag frågar igen, bra för vem då?