Varför ska man vara så glömsk? Igår när jag motionerade alldeles lagom (1 mil) bland annat till affären, så glömde jag flera saker. Så idag var det dags igen, ner till ICA och testa om de blivit gladare nu när jag kommer två gånger på lika många dagar.

På parkeringen utanför möter jag en ängel, trodde jag. Hon var klädd helt i vitt, kläder som passade hennes figur perfekt. Det som skulle framhävas gjorde det. Pigga och glada blåa ögon och en utrstrålning som inte går att beskriva på annat sätt än...AJ som...
Jag missade kantstenen, vilken tur att hon hade passerat.

När jag kom hem med hunden och hade några hundra meter kvar, vem möter jag då? Jo, samma dam igen. Vilken tur att det bara var ett staket nära mig. Ett leende från henne fick mig att fortsätta framåt. Vilken tur att få möta en sådan charmig dam två gånger inom några timmar.