Nackdelen med ensamhet är att man kan börja fundera. Det kan bli en negativ händelse med bara tråkiga och dystra tankar. Jag har det ibland och många med mig. Men sent i går kväll när tankarna svävade i huvudet utan mål, kom jag att tänka på min morfar.
Han arbetade vid Saltsjöbanan fram till pensioneringen 1965.

Tio år innan medverkade han till att en brandkatastrof kunde undvikas i Nacka.
Branden, som misstänktes anlagd, blev så omfattande att den hotade stora områden och bl a flera tankvagnar på bangården.
Min morfar var den som larmade brandförsvaret och sedan hjälpte till att få undan tankvagnarna genom att med mänsklig muskelkraft skjuta bort dem från lågorna. Till sin hjälp hade han brandmän och civila.

Jag som en liten parvel såg alltid upp till honom och fick ofta sitta i hans favoritfåtölj när jag och mina föräldrar var på besök.

Idag är det på dagen 34 år sedan min mormor inte kunde väcka honom på morgonen.
Morfar avled i sömnen 85 år ung. Saknaden är fortfarande stor.